Det svenska tågkaoset.

Jag sitter just nu på Öresundståget från Götet till Halmstad. Dessförinnan satt jag på tåget från Stockholm till Götet. På grund av banarbete och byten kommer hela min resa från Stockholm till Halmstad att ta åtta timmar från fem timmar i normala fall. På grund av ombyggnation efter Herrljunga fick vi åka via Borås vilket gjorde att det tog ca två timmar extra. Är det rimligt? Om jag hade haft en egen bil hade jag varit i Halmstad vid det här laget. Jag har iofs en bil, men den är för liten för att ligga på motorvägarna med. Jag är motiverad att köpa en större bil nu; jag vill ha en Volvo V70. Då hade jag kunnat starta när jag ville typ kl. 04 på morgonen, lyssnat på hur hög musik som jag ville, ha exakt den temperatur jag ville ha, ta rast och äta när jag ville, slippa dela kuvös med en massa människor som inte är hela och rena etc. Jag menar, tåg är bra för klimatet, men det är ju alltid ngt som krånglar. Det är ren tur att tågen idag höll tidtabellen. 

Sista avsnittet med Skavlan - hemskt att se!

 Igår den 3 december 2021 sände det sista avsnittet med Skavlan. Det var hemskt att se den50-årige gubben Felix Herngren sitta och skämma ut sig. 1. Först ger han råd till Sveriges första kvinnliga stadsminister Magdalena Andersson som har utbildning från Handelshögskolan och Harvard bland annat. 2. Sedan säger han åt henne att "hålla käften". 3. Sedan skämtar han på Anderssons bekostnad om hur hennes man friade till henne. Jag tyckte som sagt att det är patetiskt att Herngren väljer att skämma ut sig och visa sina mindervärdeskomplex för det är det som det är. 

Fredrik Skavlan är ju inte bättre själv. När Herngren och Skavlan började skämta om hur jobbigt det är att stå bredvid någon som föder kände jag att det verkligen var på tiden att Skavlan försvinner. Denna sexism som har präglat hans intervjuer och sättet man ser på kvinnor är fruktansvärt. 

Myten om Sisyfos av Albert Camus

I denna text ställer sig Camus frågan om livet är värt att leva eller om människan borde begå självmord då hon kommit på att livet i sig är meningslöst när det väl kommer till kritan. Om livet är värt att leva är den enda och verkliga filosofiska fråga att försöka besvara, enligt Camus. Självmordet är en lösning på absurditeten. Absurditeten är livet; de föreställningar vi har och som vi har skapat för att få mening i tillvaron. Vad jag förstår utifrån texten (som banne mig inte var lätt att förstå) förkastar Camus naturvetenskap som religion då han menar att det inte spelar någon riktig roll hur världen är uppbyggd - vi ska ändå alla dö en dag. 

När en person tar sitt liv gör hen det för att hen inte längre anser att livet är värt att leva. "Inget tjänar någonting till." De flesta människor fortsätter att leva vidare som enligt Camus har att göra med vana. Camus ställer också frågan om livet måste ha en mening för att levas. För att leva fullt ut måste man acceptera absurditeten. Acceptera att vi en dag dör. Grejen är ju den att man kan göra en massa roliga saker innan döden infaller; sex, resa, äta gott, shoppa, umgås, läsa, skapa, avancera, renovera, utbilda sig, tävla etcetera. Skulle detta vara absurt? Ja. Camus skriver att "den absurda människan måste uttömma allt i livet". "Självmordet är ett misstag."

Camus tar myten om Sisyfos som exempel för att förklara sin teori. Sisyfos är i den grekiska mytologin en man som trotsade Zeus. Som straff ska han rulla en stor sten uppför ett berg. När han han når toppen rullar stenen ned från berget och Sisyfos får börja om på nytt och så här fortsätter det i all oändlighet. Sisyfos bestämmer sig för att det finns en mening i stenrullandet. Han skapar mening i den absurda tillvaron och stenrullandet blir inte ett straff. Camus intresserar sig för det passus som infinner sig när stenen rullar ned för berget igen och Sisyfos förstår att han måste gå ned för berget igen och fortsätta. Här infinner sig en paus för reflektion hos Sisyfos. Sisyfos betänker. För att inte gå under tvingas han hitta en mening med arbetet han utför. Det går att liknas vid våra arbeten som vi går till dag ut och dag in. 

Nudge - Så funkar det av Alexander Norén

En julklappsbok som jag läste nu under de sista dagarna av mammaledigheten. Nudging är ett begrepp inom beteendeekonomi som går ut på att underlätta för människor att göra rationella val. Genom att utforma valalternativen på ett sätt kan det således bli lättare för människor att göra rätt val. Nudging går att tillämpa överallt där man vill att en beteendeförändring ska ske. Att begränsa valalternativ är ett sätt att underlätta att göra valet enklare. 

Jag tänker en gång när jag satt vid en klädsite och skulle köpa en klänning och det kom upp över fem tusen olika klänningar. Jag började att kolla vad som fanns, men gav till slut upp av ren frustration. Det var nästan som att jag blev en smula förbannad att det fanns så många alternativ att välja mellan. Strategin blir att selektera utifrån egna premisser; färg, märke, material och så vidare för att helt enkelt få bort det som jag ändå inte vill ha. 

Vidare har jag funderat hur jag skulle kunna använda mig av nudging på jobbet. Frågan jag får ställa mig är vad det är för beteende som jag vill ändra på? Det är att jag vill att personalen ska bli bättre på hygien. Om jag placerar ut spritflaskor överallt och hänger upp dem vid dörrarna kanske personalen förstår att de ska sprita händerna. En gång besökte jag en vårdcentral som hade stora fina bilder på frukter på väggarna. Det pushar patienten att tänka på vad den äter eller hur den ska äta RÄTT. Nu under pandemin har man sett i affärer hur man har klistrat på lappar på golvet om att hålla två meters avstånd.  

I boken beskrivs även andra begrepp och teorier av Richard Thaler såsom mentala konton, inramningseffekt, tillgänglighetseffekten, beslutsarkitektur etcetera. 

Under mellandagarna presenterade en hjälporganisation den kommun i Sverige där invånarna hade skänkt mest pengar. I topp kom Arvidsjaur. Jag har försökt att hitta vilken organisation det var, men kan inte hitta det. Det hade varit roligt om hjälporganisationen hade presenterat hur mycket alla kommuner i hela Sverige givit. Genom att hänga ut de kommuner där invånarna skänkte minst skulle man få dem att skämmas så mycket att de skänkte desto mer nästkommande år. 

Framgångsrikt ledarskap av Johan Lindahl

En julklapp jag fick av mam och pap. När jag öppnade julklappen och läste titeln kände jag att den verkligen passade in på mig. Jag jobbar som sjuksköterska på ett vårdboende och under mig har jag ca 20 undersköterskor som jag ska leda. Det ställer stora krav på att handleda rätt och att delegera arbetsuppgifter. Ibland går det bra och ibland mindre bra. Jag har läst ganska många böcker som tar upp konflikthantering och social utveckling, men har inte tyckt att de har gett mig så mycket. Denna bok tycker jag däremot var riktigt bra och den bekräftar saker som jag själv anser som jag inte sett någon annan vågat erkänna. Det kan vara till exempel att en ledare måste våga ta obehagliga diskussioner och säga sanningen för att få en grupp eller individ att ändra beteende, att man måste omge sig med rätt människor, vikten av att följa upp saker som beslutas om, berätta vad du förväntar dig av andra, inspirera teamet och tillåt aldrig ett låt-gå-ledarskap etc. 

En annan sak som Lindahl tar upp är att det är viktigt att man hela tiden utvecklas. Inte bara i arbetslivet utan även på den personliga och privata planet. För mig personligen känner jag igen mig i denna tanke. Själv försöker jag utvecklas hela tiden. Det kan innebära att man läser en utbildning, vidareutbildar sig, går en kurs, tar upp ett nytt intresse, tar relationen till en ny nivå och bildar familj, flyttar, startar företag eller vad det nu kan vara. Om man inte utvecklas är det lätt att det blir slentrian. 

Maj En kärlek av Jan Myrdal

Den här romanen omskrevs i romanen Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson och då blev jag intresserad av att läsa den. 

Jag måste vara lite korkad för jag har aldrig förstått att Jan Myrdal var son till Alva och Gunnar Myrdal. Det fick jag ju reda på nu. Jag trodde att Jan Myrdal var kommunisten som gjort sig ett namn själv, men så var det tydligen inte. I vilket fall.

Maj En kärlek verkar ha utkommit 1998 och handlar om en kärleksrelation Jan hade med Maj i början av 50-talet. De fick en dotter ihop. Vad kan jag då säga om romanen? Bra skildringar om sex, men däremellan är det enbart en kommunistisk pamflett tycker jag. Paret klagar över att de har för lite pengar och i slutet ger Jan upp sin kärlek då Maj kräver att Jan ska ta sig ett kontorsjobb så han har råd att skaffa en större och bättre lägenhet till Maj och deras dotter. Jan vill inte ge upp sitt liv som hans skriver och gör slut med Maj. 

Efter alla förvecklingar och problem de hade i relationen är det inte så konstigt att Maj och Jan drar åt olika håll, men det är så typiskt att kommunisten Jan Myrdal inte kan tänka sig att ta ett heltidsjobb för att han känner att han blir låst och förlorar sin frihet. Hellre ger han upp familjen och sin livs kärlek än inrättar sig i ledet som alla andra som knegar. 

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Jag hade fått för mig att jag redan hade skrivit en recension om Egenmäktigt förfarande, men det visade sig att det hade jag inte gjort. 

Kan jag ens tillföra något nytt i debatten kring den här boken? Den handlar om poeten Ester Nilsson som faller pladask för konstnären Hugo Rask. Ester är mer intresserad av Hugo än han är i henne. Handlingen är inte mer komplicerad än att Ester trånar efter Hugo och att hon försöker få till stånd möten med honom som han ibland motvilligt går med på, men allra mest ignorerar. 

Som läsare är det ganska hemskt att se alla misstag Ester begår; hon skickar sms på sms trots att Hugo inte svarar, går omvägar för att se hans studio, ställer inga som helst krav på honom utan finner sig i att bli hunsad och ignorerad, struntar i sitt eget liv enbart för att anpassa sig till honom när han väl kan. Om Ester önskar en fast relation med tydliga regler ska hon inte gå med på det här. 

Egenmäktigt förfarande saknar inte litteraritet för Andersson är en bra författare språkmässigt, men den är djupt personlig förstår man som läsare. Tyvärr gjorde filmaren Roy Andersson misstaget att gå ut i media och berätta att karaktären Hugo Rask baseras på honom. Det är synd att Lena Andersson inte kunde få ha sitt verk i fred för det går inte att läsa boken utan att se den som en biografisk skildring. 

Ester framstår som bra mycket smartare än Hugo som framställs som lite korkad. Ester är mer beläst och kan resonera mer djupgående kring filosofi än Hugo. Dialogen är så bra och Lena Andersson näst intill sågar Hugo Rask intelligensmässigt. 

Boken får nästan läsas som ett psykologiskt skräckexempel på hur en destruktiv relation ser ut där relationen kan jämföras med ett drogberoende. Om man upptäcker att man har hamnat i en relation där motparten inte investerar lika mycket i relation som man själv gör är det ett starkt varningstecken att dra sig ur relationen och aldrig, verkligen aldrig höra av sig igen!