Skomakarungen av Kerstin Sundh

Denna barnbok lämpar sig för barn mellan 7-12 år. Jag kommer ihåg att  vår lärare läste den för oss på lågstadiet vid morgonsamlingen. Eftersom jag är ett stort fan av författaren Kerstin Sundh kände jag att jag ville läsa boken själv nu i vuxen ålder.

Stina är ett fattigt skomakarbarn och bor med sin mormor i gamla skomakarstugan. Stinas mamma reste till Amerika för flera år sedan och Stina går och väntar på sin mamma ska komma tillbaka. Viktor är en grannpojke som är kär i Stina, men han visar det inte - för Stina är fattig och en fattig flicka kan man ju inte visa intresse för.

Citat:

"Tre kilometer har Viktor att gå till skolan".


"Fröken ordnar så att bråkigt barn sitter bredvid stillsamt barn".

"Varför är somligt fruntimmersgöra och somligt karlgöra, säger Stina".

Sundh skriver om fattigdomen under sin uppväxt under 20-30-talet. Hennes böcker utspelar sig mestadels i Värmland där hon föddes, i Filipstad. Vad som är speciellt med Sundhs barnböcker är dels att hon skildrar fattigdom från barns ögon, hur barn upplever fattigdom och dels att hon samtidigt lyckas få dessa mycket socialrealistiska berättelser att likna sagor.

I Skomakarungen finns det små stunder då sagan eller lyckan blir verklighet, Stina får sin rosa  klänning, mamman kommer tillbaka från Amerika med en välbeställd make och alla blir rika och lyckliga. Sundh framställer olika dilemman genom barnkaraktärernas ögon och det bidrar det till att ge en bild till dagens barn hur samhället ser ut i vissa  familjer fortfarande, att fattigdom faktiskt förekommer.

Fattigdom är vanligare idag än när jag var liten till exempel och även då mina 40-talistföräldrar var små. Så ämnet måste hela tiden tas upp på nytt och medvetandegöras.

Sundh har också skrivit Mirandaböckerna bland annat. De är enligt mig de absolut bästa ungdomsböckerna som har skrivits av en svensk författare under 1900-talet. Tyvärr kom både Sundh och hennes verk i skymundan av Astrid Lindgren. Lindgrens böcker har personlighen aldrig tilltalat mig på samma sätt som Sundhs verk, även då Lindgrens verk också är fantastiska såklart. Mirandaböckerna består av åtta böcker om just flickan Miranda och hennes uppväxt. I böckerna figurerar så många olika karaktärer och händelser vilket gör historien till en realistisk saga. Allt finns med i dem! Fattigdom, klass, framtidsvisioner, galenskap, kärlek, genus, sorg, lycka, gläjde - allt! Att man inte har filmatiserat dessa böcker är för mig helt obegripligt! SVT borde kunna göra en satsning och göra den till serie för den hade blivit helt underbar!

Bron III Broen

Bron - min absoluta favoritserie! Made in Sweden och Danmark. Anledningen till att jag gillar Bron är för att serien är bra uppbyggd och spänning råder i varje avsnitt. Vad serien också gör är att den framhäver norden mycket bra. Nordisk design, stil, personlighet, rättssystem, byråkrati, demokrati, förordningar och människor med mera. Sedan karaktären Saga - jättebra att skildra en person som inte är norm! En del menar att Saga har någon form av neurologisk funktionsnedsättning som exempelvis Aspergers, men jag tror att hon kan ha blivit skadad genom åratal av utnyttjande från hennes föräldrar. Har hon inte fått någon empati från föräldrarna vet hon inte hur hon ska visa andra det. Det är befriande att titta på en karaktär som inte kan ljuga utan bara säger vad hon tycker , till viss del.

Om inte alla har förstått det så var säsong tre av Bron extremt kontroversiell och motsägelsefull. Jag undrar om alla verkligen förstod det för det har inte förekommit någon debatt alls om det.

Att man har ett samarbete med Danmark är superbra! Vad ska man säga, det öppnar upp och så lär man sig danska på kuppen. Att serien framhäver ämnen som är kontroversiella och politiska är mycket positivt, som bland annat utnyttjande av barnarbete i utvecklingsländer, frånvarande av föräldrar i uppväxten, otrohet, miljöförstöring, klimathotet etc.

Vad som avhandlades i säsong tre som precis avslutades var ämnen som föräldraskap, insemination och surrogatmödraskap bland annat. Den debatten är mycket aktuell. Ensamstående kvinnor har kunnat inseminera sig under flera år i Danmark och i Sverige håller man på att göra det lagligt, för kvinnor i relationer vill säga. I Sverige menar man att ett barn har rätt till två föräldrar och därför tillåter man ej ensamstående kvinnor att inseminera sig här.

Vad som är intressant med säsong tre är dess budskap. Vad som händer i serien är att ett visst antal personer blir mördade. Mordoffren plågas till döds och blir placerade i speciella ställningar som ska syfta på konstverk. Varje mordoffer blir fråntagen en specifik kroppsdel som symboliserar personens karaktär. Mördaren visar sig vara en person som blivit inseminerad. Mamman till honom var ensamstående och dog i tidig ålder. Antagligen var hon ej psykiskt frisk heller. Då mamman inte verkade ha något kontaktnät runt omkring sig hamnade sonen i fosterhem där han blev utsatt för vanvård. Mördaren/barnet blev sedermera utsatt för ännu mer våld och sexuella övergrepp under sin uppväxt varmed han i vuxen ålder tar hämnd på alla de personer som behandlat honom illa som barn.

Man känner ju sympati för mördaren. HAN GÖR JU RÄTT! Om jag själv hade blivit utsatt för samma våld som barn kanske jag hade handlat på samma sätt som han. Om det rättssystem vi har ej fungerar får man ta lagen i egna händer för att uppnå rättvisa. Flera vanvårdade fosterhemsbarn begärde skadestånd från staten för ett par år sedan och det förekommer än idag. Lång från alla får rätt till skadestånd vilket är som ett slag i ansiktet. Att idioter skaffar barn som inte ska ha barn som gör att de måste blir omhändertagna av socialtjänsten och placerade i fosterhem som i sin tur utnyttjar eller vanvårdar barnen är sjukt! Samhället har inte lyckats att vare sig förebygga detta problem eller ordna bra levnadsförhållanden för barnen! (I Bron visade det sig också att Saga på felaktiga grunder anmält sina föräldrar till polisen för utnyttjande av hennes syster sexuellt. Detta vill belysa på att vissa föräldrar förlorar vårdnaden om sina barn på felaktiga grunder, eller???.)

Mördaren i Bron tre spelas av Adam Pålsson från Torka aldrig tårar...Pålsson gör den rollen så himla bra.  Manuset är också helt underbart: Mördaren Emil säger i slutet på serien: "Maktlösa människor kan aldrig välja - de får bara finna sig". Det är inget existentialistiskt ställningstagande, men det stämmer ju, speciellt om man är barn.

Tidigt i serien förekommer en rollkaraktär vid namn Lise Friis Andersen. Hon är konservativ bloggare som uttrycker kritik mot bland annat första mordoffret, Helle Anker, som äger inseminationskliniken som mördarens mamma gick till. Vad Lise säger i ett blogginlägg är att "man inte ska utföra experiment med barn". Vad är det egentligen hon säger? Hon uttrycker kritik som i slutet av serien visar sig vara ganska berättigad. Det är just genom ett experiment mördaren har kommit till och utvecklats. Det handlar ju både om en kombination av gener och uppväxtmiljö samt sårbarhetsnivå.

Att SVT gör en serie med detta budskap tycker jag borde belysas mer. Att Sverige ägnar sig åt utbildnings- och fostrande -TV är väl inget konstigt, men det borde verkligen belysas mer för serien sprids till andra länder och ger en bild av Sverige. Jag vet inte än vad jag själv anser om insemination av ensamstående. Det är ju ett experiment som försiggår i Danmark just nu sedan år 1999. Det ska bli intressant att se hur dessa barn blir när de blir stora. Om de kommer att må bra psykiskt eller om de kommer känna en splittring över att inte ha två vårdnadshavare/föräldrar.

Vad ska man ha i lön som nyutbildad sjuksköterska?

Jag skrev till "Vårdförbundet direkt" och frågade detta:

1. Vad ska man som nyutbildad sjuksköterska begära i ingångslön i Sverige?  och
2. Var i landet rekommenderar ni att man söker jobb om man vill ha en bra ingångslön samt utveckling?

Jag erhöll detta som svar:

Hej Emelie, tack för din fråga!

Vårdförbundets kollektivavtal är sifferlösa, vilket innebär att det inte finns någon minimilön eller fastställd löneökning. Detta har gjort att våra medlemmar har en individuell löneökning som är högre än den generella löneökningen. Diskussioner om lön och värdering av vår yrkeskompetens förs ständigt med arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer.

Lönen ska motsvara din kunskap, kompetens och erfarenhet. Det är därför viktigt att trycka på den tidigare kunskap du har under en löneförhandling. Du kan trycka på t.ex. tidigare erfarenhet från vården men även andra erfarenheter och kunskaper som kan vara till nytta som sjuksköterska. Visa arbetsgivaren vad just du skulle tillföra till arbetsplatsen och vad det ska generera i lön.
Ett annat tips inför löneförhandlingen är att ha ett förhandlingsutrymme i ditt löneanspråk, dvs. att du begär mer än vad du som minst kan tänka dig att acceptera.

Gällnade din fråga om var i landet det är störst brist på sjuksköterskor så har vi ingen statistik för detta. Det råder dock generell brist i hela landet på sjuksköterskor, men om du vill veta mer exakt statistik skulle jag råda dig att vända dig till Arbetsförmedlingen.

Med andra ord - Vårdförbundets svar gav ingenting! Varför finns Ni ens? Ni fyller ju ingen funktion! Varför går ni arbetsgivarnas ärenden? Om alla sjuksköterskor i Sverige sade upp sig skulle facket och regeringen bli tvingade att vidta åtgärder. Det skulle lösa våra problem!

Utvecklingen i Sverige går för långsamt vad gäller sjuksköterskors löner och förbättrande av arbetssituationen. Jag vet vad min lösning på problemet heter - Norge. Det sades nyligen i media att färre sjuksköterskor från Sverige åker till Norge p.g.a. att norska kronan gått ned. Detta stämmer inte! Vi SSK- studenter och utbildade SSK tjänar fortfarande mycket bättre i Norge än vad vi gör i Sverige.

Jag planerar att söka sommarjobb som USK:a i Norge till sommaren 2016 eftersom jag är SSK-student. Jag vill se om det verkligen är så bra som alla säger. Om jag kan få tag i en bra lön samt får boende och mat betalda kanske jag blir tillräckligt motiverad att fortsätta jobba i Norge som färdig SSK. Vi får se...

Lönen då: Jag har min egen lönetrappa för sjuksköterskor som jag själv har kommit på och som jag tycker bör råda i Sverige. Vad jag grundar den på är 1. Vår utbildning 2. Ansvar 3. Arbetssituation 4. Att vi jobbar treskift och samtidigt utsätter oss för multiresistenta bakterier som våra patienter drar på sig!

Detta bör gälla för alla i hela Sverige vill jag påpeka - samma för alla - samma utveckling för alla. Från SSK:n i Arvidsjaur till SSK:n i Trelleborg!

Jag anser att nyutbildade sjuksköterskor i Sverige bör få 30 000 kronor per månad med en lönetrappa på 3 % varje år/halvår. Detta för att vi arbetar med ett stort ansvar, obekväma arbetstider och treskift. Samt att vi får ta över arbetsuppgifter som egentligen tillhör läkarna. En normal höjning är anser jag 1000-1500 kronor varje halvår. Vad man vet om lönehöjningar är att löner tenderar att höjas kraftigt de första åren när man är ung, men att ju äldre man blir desto mer avstannar lönerna. Dock vill jag påpeka att sjuksköterskor bör ha en lön över 40 000 eller till och med 50 000 kronor i lön när det är dags för pensionsavgång och mer för de som är specialister och har jobbat länge. Så länge som det finns kossiga kvinnor och dels manliga SSK kommer vi alltid att ha låga löner!

Problemet med den svenska SSK-lönen är att den dels är låg och inte följer en normal lönekurva. Att få under 27 500 kronor i ingångslön borde inte en enda svensk sjuksköterska tillåta! Tyvärr är många sjuksköterskor mesiga och skaffar barn tidigt och liksom binder upp sig vid att vara beroende av en månadslön. Kvinnor är dels dåliga på att löneförhandla. Har man dålig lön ska man säga upp sig! Den äldre generationens sjuksköterskor har inte fört den här kampen för bättre löner för att de har varit för mesiga. Detta beror också på att kvinnor är dåliga på att ställa upp för varandra. De tänker inte kollektivt utan mer individualistiskt. Om vi kunde bli mer som Byggnads skulle våra löneproblem försvinna.

Samtidigt - Hurra för att! :

På Huddinge sjukhus blir 6 timmar lika med heltid om man jobbar på akuten! Detta är något som resten av sjukvården borde ta lärdom av och införa på alla arbetsplatser. Det skulle innebära en möjlighet till fyrskiftsschema och ha en god inverkan på personalens hälsa.

Om en arbetsgivare vill anställa en sjuksköterskestudent måste hen ansöka om detta till Socialstyrelsen och få ansökningen prövad. Tidigare har det varit så att ansvaret helt legat hos arbetsgivaren. Med andra ord, hen hade kunnat anställa vem som helst till sjuksköterska. Det finns inga regler om vem det går att söka undantag för, man behöver inte ha läst fem terminer. Gör man något fel utan att ha legitimation kan man dock få problem att bli sjuksköterska senare. Detta är en säkerhet för oss SSK-studenter som vi borde välkomna. Dock förväntade jag mig att det skulle vara olagligt att jobba som syrra utan legitimation. Att få sin sak prövad hos Socialstyrelsen är ju inte hållbart.

Sjukdomen av Birgitta Trotzig

"Så gick livet framåt: så stod det stilla." s. 90

Detta var den första Trotzig-boken jag läste. Boken utspelar sig i Skåne under 1930-talet. Den handlar om en man som heter Elje Jesaja Ström.  Elje är son till en lantarbetare i Skurup, Albert Ström, och bor med sin far i en länga där. Vad som är speciellt med Elje är att han har en psykisk funktionsnedsättning eller mental retardation av någon sort. Ibland låter det som han är schizofren eller har autism för han befinner sig i sin egen värld eller kan man säga, bortanför den riktiga världen.

Eljes far Albert våldtog en polsk gästarbetare som blev med barn med Elje. Albert gifte sig med polskan när hon blev gravid, men efter att Elje fötts gav hon sig av. Elje i vuxen ålder söker efter en kvinna då han känner av sexuell lust. Eftersom han är psykiskt sjuk undviker kvinnorna honom. Elje söker även efter sin mor och åker i en hast till Polen med en lastbåt som han lyckas komma på. Sedan vandrar han runt i en stad i Polen och letar efter sin mamma, men det enda han lyckas stöta på är en prostituerad. Polska polisen lyckas hitta honom och han skickas tillbaka till Sverige med lastbåten han kom med och när han kommer tillbaka till Sverige hamnar han på S:t Lars i Lund.

"En omyndigförklarad är en ingen". s. 7 "Att vilja ett - att vara ett annat." s.23

Det är ganska strängt att läsa boken med tanke på ämnet, fattigdom, omyndighet, våld och psykisk sjukdom. Det är dock ibland att man som läsare ifrågasätter om Elje verkligen är sjuk eller om hans personlighet och beteendet kommer av en uppväxt av frånvaro av känslor. Man vet att barn som har blivit uppväxta på barnhem och inte blivit kramade osv har blivit apatiska. Detta tror jag kan vara fallet med Elje. Trotzig beskriver Elje som att vara likgiltig och det hör ihop med depression snarare än någon annan psykisk sjukdom. Namnet Elje Ström påminner om elström som i elstimulering vid ECT-behandling.


Fadern Albert är en speciellt person som hängett sig till Jehovas vittnen och läser domare Rutherfords skrifter för Elje. Han kommer själv från fattigdom och fick lämna sitt hem när hans egen mor dog för att leta arbete på annan ort. Albert fick en anställning som lantarbetare att rensa betor och bland arbetarna fanns det polska arbetare. En av de polska kvinnorna våldtog han. Det står inte mycket om fadern, men han  framställs som en ond person som håller en ständig uppsikt över Elje.

Frihet av Jonathan Franzen

Ja, baksidestexten lät ju mycket lovande, men tyvärr tycker jag inte att den stämmer överens med bokens handling tyvärr. Där har förlaget gjort fel. När man läser tror man att romanen kommer skildra en samtidsskildring av vår tid. Det är möjligt att det kommer längre fram i boken, men jag hann tyvärr bara till ungefär sida 150. Jag vet att det är inte många sidor, speciellt inte då hela boken är på över 600, men jag stod helt enkelt inte ut med att läsa mer.

Den var tråkig! Vad som skildras i första kapitlet är ett äktenskap mellan Patty och Walter som är ganska så dött. Man får i andra kapitlet följa hur detta omaka par träffades och vi får en hel beskrivning över hela Pattys uppväxt och collegeliv.

Vad jag vill poäntera med den där här recensionen är egentligen inte att handlingen är så fel. Det är intressant att läsa om dysfunktionella familjer, vem tycker inte det. Tyvärr håller inte språket. Det är dött och lämnar ingenting över för fantasin på det sätt som jag hade önskat. Författarjaget är ständigt närvarande och Franzen kommer till tals emellanåt och det stör flödet, tycker jag.

Jag vill poängtera att första kapitlet är mycket bra och intressant, men att romanen tappar sting i och med skildringen av just Pattys collegetid som är hennes egen sammanställning av sin biografi skriven på uppmaning av sin psykolog. Franzen har skrivit för mycket om ingenting! Det är ren upprepning och det gör mig trött. Jag skummade många sidor tills jag kom på att det var lönlöst att läsa klart den. Bara slöseri med tid.

Jag tycker samtidigt att det är synd - dessa manliga författare som skriver sina mastodontverk och hoppas på att bli erkända som nutidens samhällskildare. Jag vill kunna stå ut med deras språk, för recensenterna tycker de är bra. Men är de så bra egentligen?

Mama Dolly av Patricia Lorenzoni

Det finns en liten mening i denna bok om moderskap där Lorenzoni citerar antropologen Barry Hewlett som skriver att i västvärlden i de urbana klasserna, är nyblivna föräldrar påtagligt okunniga om spädbarn och föräldrarna förlitar sig på expertishjälp för att ta hand om barnet. Det mest naturliga - frukten av sexakten - har blivit det mest främmande.

Jag läser som sagt till sjuksköterska och var nu ute på praktik i nio veckor på BB. Vad jag fann ut av detta mer eller mindre studiebesök som det ändå var (inget fel med det) var att mina fördomar besannades. Dagens föräldrar är ett jävla skämt! Jag känner en djup besvikelse över föräldraskapet i Sverige idag.

Jag visste detta! Jag visste att det var föräldrarna jag skulle irritera mig på! De är ju inte kloka! Många av de föräldrar som hamnar på BB är inte kloka! Runt tio procent är vettiga, 80 procent är osäkra, naiva och har psykiska besvär och de sista tio procenten utgörs av socialfall som även har de socioekonomiska problemen.

Jag har en viss ursäkt för de tio procenten socialfall. De finns i varje samhälle - vad ska man göra? Det sociala arvet har vi ju inte lyckats bygga bort så vad förväntar vi oss. De tio procenten av vettiga föräldrar är guld värda. Så fort man går in till dem möter man en klar reflekterande blick/ar och barnet ligger lugnt i någon av föräldrarnas famn och amningen är på gång. Detta är föräldrar som läst på om det nyfödda barnet i bebisböcker och som har förberett sig på barnets ankomst. De har också god psykisk, mental hälsa som gjort att de har rimliga förväntingar på vad som kan hända under en förlossning. Föräldrarna är också mycket trygga med varandra och tycker verkligen om varandra vilket är underbart att se. Partnern som ej har fött har inga problem med att prata om sin partners avföringsproblem efter förlossningen  och hen stöttar henne om hon/de upplevt en jobbig förlossning. Starka individer är detta!

Sedan har vi den största gruppen föräldrar som utgör 80 procent och det är denna som jag är mest besviken på. Dessa föräldrar har ordnade liv, arbete, de är i regel gifta, de har ordnat allt med planering av ledighet och försäkringskassan och sådana där formella bestyr, MEN deras mentala hälsa är ej bra och det har gjort att deras förväntningar inför barnet och förlossningen inte ligger på en realistisk nivå. Detta gör att de blir besvikna och mår riktigt dåligt efter förlossningen. Detta märker man av genom att mamman kanske har upplevt mer smärta än hon trodde att hon skulle uppleva, att hon brast vid en vaginal förlossning, att hon redan från början är rädd för att förlösa och därmed har tjatat sig till ett planerat snitt, att något sker under förlossningen som gör att barnet måste förlösas med akut eller urakut kejsarsnitt. Eller så är upplevelsen av att skaffar barn så främmande i sig att modern/partern/båda upplever en psykisk smärta av att få barn i sig självt. Kaka söker maka.

När man kommer in till vissa föräldrar i deras patientrum så finns det vissa beteenden som man bör reflektera över.

1. Om mamman/partnern sitter med barnet i famnen och frågar barnmorskan: Ska jag amma honom/henne nu? Denna fråga var det flera föräldrar som frågade oss när vi kom in och antingen beror detta på som Hewett menar respekt för sjukvården, föräldrarna tror att de gör fel och att vårdpersonalen ska tillrättavisa dem. Då kan barnet ha ätit inom en timme redan eller två och allt är bra. Eller så beror det på just det jag tror, att föräldrarna inte är väl pålästa och inte "fattar" att de ska amma sitt barn eller att barnet inte kanske vill bli ammat hela tiden.

2. Föräldrar som inte håller i sina barn. Barnen kan bli subtempade om de inte får känna föräldrarnas hudvärme och det är inte bra vare sig för barnets fysiska som psykiska hälsa. Detta kan handla om ofta kvinnor som kanske inte känner något för sitt barn, kanske barnet inte var önskat. Detta löses antingen tidigt med en abort eller efteråt med antidepressiva om det gäller en förlossningsdepression.

3. Föräldrar som har tusen frågor. Detta är en mycket osäker föräldragrupp. Det är inte helt omöjligt att de redan har barn sedan tidigare, men ändå frågar de personalen om en  massa egentligen löjliga saker som de redan bör kunna, enligt mig, exempelvis: Hur ska jag se till att mitt barn inte får någon feberförkylning? Ja vad tror du? Håll det varmt och låt det inte komma i kontakt med sjuka personer! Låt det sova när det vill och äta när det vill! Hur svårt ska det vara?

4. Föräldrar som inte möter ens blick. Man vet inte egentligen som personal vad dessa patienter menar. Man uppfattar inte om de har några problem för de förmedlar ingenting. De hälsar knappt. De är inbundna, osäkra och inte vuxna människor. Det befinner sig som i chock.

5. Föräldrar som klagar på allting. Detta kan röra sig om själva förlossningsupplevelsen och tyvärr kan det bero på att personalen inte har hunnit med dem eller så beror det på vad jag mest tror på: att de är dåligt insatta i vad som kan hända under en förlossning. Plus, vi vet hur sjukvården ser ut i Sverige idag så hur kan man förvänta sig att allt ska vara guld och gröna skogar. Den som gör det är just bara det - naiv och dåligt insatt.

6. Flyktingar (vill ej ta upp denna grupp här då det rör invandringspolitiken).

7. Slutligen, föräldrar som inte vill gå hem efter att de blivit utskrivna. De ser sjukhuset lite som ett hotell, sängar, varma rum, gullig, liten bebis och ett patientkök fullt med mat. De kan också hända att föräldrarna har två barn sedan tidigare som väntar hemma, men de tycker att det är så lugnt och skönt på sjukhuset att de inte vill gå hem och ta hand om de här barnen som de satt till världen. De klagar på att det ömmar lite i magen eller att amningen inte helt har kommit igång. vad som helst för att så stanna kvar.

Alla dessa sju patientgrupper gör mig förbannade att se. De parasiterar på sjukvården och tror sig ha vissa rättigheter. Vi har skattefinasierad sjukvård i Sverige! Den ska räcka åt alla! Många skaffar barn fast de inte är mogna. De tar inte ansvar för att sätta sig in i vad som kan hända. Alla föräldrar borde göras medvetna om att drastiska saker kan ske under en förlossning som exempelvis att barnet får förlösas via ett snitt eller sugklocka mm. Allt kan hända och det är bara att bita ihop. Många lider av förlossningsrädsla fast de inte har fött barn tidigare. Att staten bekostar planerade snitt pga av psykiska själ är fel tycker jag. Kejsarsnitt ska enbart ske då det är risk för kvinnans eller barnets fysiska hälsa. Mår man så psykiskt dåligt över att förlösa vaginalt ska man inte skaffa barn. Föräldrarna med psykiska problem innan förlossningen har ofta en psykisk sjukdomsproblematik i botten och den kommer inte försvinna efter graviditeten utan barnet kommer att växa upp tillsammans med psykisk, instabila föräldrar. Tänk på en sak, om det paret med förlossningsrädd kvinna skulle bekosta det planerade snittet själva, skulle hon då fortfarande gå med på det eller skulle hon bita ihop?

I förra veckan larmade barnmorskorna om att nyblivna mammor tittar på mobilerna mer än på barnet under amningen. Det har tidigare larmats om att föräldrar vid andra interaktioner med barnet ägnar sig mer åt mobilen än åt barnet, exempelvis vid matbordet och på lekplatsen. Jag var på McDonald´s i lördags vid lunchtiden och satt inne på restaurangen och åt. Vid ett bord satt en mamma som konstant tittade ned i sin mobil medan hennes två barn rusade runt i restaurangen för att påkalla sin mammas uppmärksamhet. På deras bord låg papper och kartonger utpridda och jag kunde se hur barnen tittade på sin mamma för att visa att de fanns. Att behöva se detta som utomstående är fruktansvärt och man ställer sig frågan varför vissa människor skaffar barn? Varför skaffar man barn om man inte är mogen? Detta blogginlägg blev mycket långt just för att jag bryr mig så mycket om dessa stackars, underbara små bebisar som kommer att växa upp med omogna, osäkra idioter till föräldrar.

Mina tipsa till alla blivnade föräldrar:
1. Läs noga på om vad du/ni ska äta och hur mycket ni ska motionera under Er graviditet.
2. Läsa noga på vad som händer vecka för vecka i magen - barnets utveckling.
3. Läs igenom vad som kan hända under en förlossning och förbered Er båda mentalt. Det kommer att göra ont, det kanske går snett, det kommer att vara jobbigt. Jag vill inte säga det men förbered Er på det värsta. Var glad om du mamman och barnet överlever och att barnet inte får komplikationer. Brister du får sjukvården laga dig tills du inte har några problem med samlag och inkontinens!
4. Läs på i bebisböcker så att ni har lite koll på amningen och barnets skötsel så ni inte står helt handfallna när barnet är fött. Personalen är där för att stötta och utbilda, men ni måste ha koll på saker själva. Jag kan förstå att det kan vara lite dåligt omen att läsa på hur barnet ska skötas än innan det har fötts. Det kan ju hända saker...men hellre att ni är väl pålästa än att ni inreder barnets rum innan det har fötts.
Slutligen
5. Flickor kan ha blåa kläder och pojkar kan ha rosa kläder! Det är inte farligt!
6. Överviktiga mammor föder ofta för tidigt. Gå ned i vikt innan du blir gravid!

Thérèse Raquin av Émile Zola

"Hon hade aldrig sett en man"

Då var man tillbaka igen efter långt om länge! Tyvärr kan jag inte skriva en bokrecension av Satansverserna för jag klarade mig inte igenom den - den var alldeles för svår för mig! Det var andra gången jag inte klarade mig igenom det verket. Detta är litet av ett misslyckande för mig som trots allt läst 90 poäng littvet., men Rushdies språk är allt för komplicerat för mig och det var svårt att sätta sig in i karaktärernas tankesätt. Jag försökte även att läsa Clownen Shalimar för några år sedan och inte ens den klarade jag av. Rushdies böcker är ganska så tjocka och det är ganska avsträckande när man som västerländsk läsare ställs inför hans språk på flera hundra sidor.

Satansverserna utgör en av tre böcker i min bokhylla på närmare cirka 330 stycken böcker som jag inte har klarat av att läsa färdigt, men den ska i alla fall stå där! (De andra två böckerna är dels Min barndom av Maxim Gorkij och dels Islands klocka av Halldór Laxness.) Då Satansverserna som sagt inte gick valde jag istället ett klassiskt tunt verk av Émile Zola nämligen Thérèse Raquin.

Thérèse Raquin handlar om ett typiskt triangeldrama - två män - en kvinna. Handlingen kan man läsa om på Wikipedia, men det är ju detaljerna som jag tycker är mestadels intressanta. Det är verkligen ett typiskt, klassiskt, realiastiskt verk från 1800-talets andra hälft med många symboliska inslag som är lätt att att skönja i texten. Boken passar perfekt att läsa för gymnasister som ska lära sig tyda litteratur. Men det jag främst fastnade för var just kvinnan Thérèse som jag inte riktigt kan förstå.

Thérèse kommer som spädbarn till sin faster fru Raquin då fru Raquins bror överlämnar sin dotter till sin syster för omhändertagande. Tydligen blev barnet fött av en kvinna från Oran, Algeriet och fadern har inte möjlighet att ta hand om sitt barn. Enligt honom har modern dött...Barnet som får namnet Thérèse växer upp med fastern och sin kusin Camille och dessa två gifter sig så småningom till fru Raquins glädje. Thérèse omskrivs som en mystisk karaktär, lik en vilde med djävulskt ormutseende, gula ögon, slingrande kropp, kallblodig, last- och syndbar mitt i solgasset. Dock är problemet att Thérèse är sexuellt frustrerad och djupt deprimerad. Hon drömmer om att springa ut på fälten och känna frihet. Camille är sjuklig och totalt asexuell och bortklemad av modern och Thérèse finner honom äcklig, som ett sjukligt barn.

Thérèse faller för Canilles kollega Laurent i Paris som jämfört med Camille är stor, stark och muskulös. "Hon hade aldrig sett en man" skriver Zola. Laurent får en djurisk beskrivning i form av en tjur och Thérèse stirrar på honom med glödande blick. De inleder en kärleksrelation och träffas under Laurents raster från jobbet. För att kunna träffas mer regelbundet och bli tillsammans beslutar de att ta livet av Camille. De ser Camille som ett hinder förderas lycka och de har börjat irritera sig på honom. Under en båtutflykt dränker Laurent Camille. Dock får de båda parterna dåligt samvete av detta brott och deras glödande, passionerade kärlek till varandra avtar. När de gifter sig efter över ett år efter mordet är det mer för att det var målet med mordet.

Bokens andra hälft efter mordet på Camille är för långt och ganska tråkigt. Inget sex och inga flera mordplaner. Det är dock otroligt hur Laurent och Thérèse lyckas manipulera omgivningen till sin fördel. Fru Raquins kommer dock till slut själv på att Laurent och Thérèse måste ha tagit livet av Camille och de erkänner detta. Thérèses karaktär är mycket speciell för hon visar att hon har känslor trots allt. Hon ångrar varje dag att de tog livet av Camille och hon kan inte längre känna glädje i livet.

Liknelsen med underjorden finns ständigt där. Raquins bor i en mörk gränd i Paris kallad Pont-Neuf, nära bron med samma namn. Zola är mycket partisk i sin författarroll och efter att de begått dådet kallar han paret för mördarna emellanåt. Thérèse beskrivs ofta som en vilde med sina svarta ögon, afrikanska blod som gör henne mera vild. Vad som är lite kul är att Zola var mycket finkänslig. Orgasmer heter: långvariga rysningar - från huvud till fötter. Han är en bra skildrare av sex så nu ska jag läsa Nana i jul hade jag tänkt.

Vårdfokus - Vårdförbundets tidning

Sjuksköterskeyrket har jag kommit på är en ytterst svårdefinierad yrkesroll. Mycket därför att det har en lågstatusstämpel för att man hjälper människor och därmed tjänar lite pengar (jämför med andra yrkesgrupper), samtidigt som det har en finstatusstämpel för att man hjälper människor. Det är en akademisk utbildning på tre år, men lönen är kraftigt eftersatt om man jämför med yrken med lika lång utbildning och faktiska arbetsuppgifter.

Sjuksköterskans roll kan man säga ska vara spindeln i nätet i en patients vårdkedja. Man ska ha koll på allting, både inneha den medicinska expertisen samtidigt som man ska förmedla empati. Man kan jämföra läkaryrket och sjuksköterskeyrket med två förhörsledare på polisen; den ena är ond och dömer patienten, säger åt den vad den har gjort fel och vad den ska göra, medan sjuksköterskan är den goda som ska pusha patienten att göra det som läkaren säger med ett mycket empatiskt beteende. Man får ofta höra från patienter att det är undersköterskor och sjuksköterskor som står för empatin i vården, läkarna visar det inte lika mycket.

För att vara ett bristyrke med såväl lönemössiga som arbetsvillkorliga problem, uppvisar branschtidningen snarare en förskönande bild av yrket. Ta bara rubriken på nr 10 2015: Tungt i hemvården men Lina lyfter lätt. Inte bara att kommateringen saknas, de förskönar en för många olidlig tillvaro. Att man sedan ställer frågan på sida 3: Vilken är din drömkarriär? till fyra sköterskor, visar på en allt för lätt bild av yrket. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiros ledare belyser alltid de problem som finns inom vården. Dock är det det enda ordentligt negativa man egentligen hittar i hela tidningen. Visst finns det fler negativa artiklar och positiva också, men tidningen borde mer belysa grundproblemen på arbetsmarknaden och marknadsföra tjänster i Norge och uppmuntra våra sköterskor att flytta dit samt strejka och hålla ihop för att kunna driva upp lönerna mer.

Då var vi där igen...

Återigen är allas våra förväntningar höga om vem som på fredag får nobelpriset i litteratur. Förra året skrev jag även då ett inlägg om att jag önskade att Pilip Roth skulle få priset, dock gick det till Patrick Modiano.

Philip Roth är 82 år gammal. Han debuterade 1959 med Goodbye, Columbus. Därefter kom en rad kända verk som The Breast, The Ghost Writer, American Pastoral, The Human Stain, The Plot Against America  mm. För att inte tala om Portnoy's Complaint som skildrar sex och onani på ett lite speciellt sätt. American Pie kan slänga sig i väggen! Äpplepaj - Portnoy tar en bit lever som familjen sedan ska äta till middag.

Att Svenska Akademien inte ger priset till Philip Roth tror jag kan ha att göra med att han dels är:
1. Amerikan
2. Jude
3. Skildar USA främst, även fast Roth under 1970-talet levde en tid i Tjeckoslovakien därefter började publicera östeuropeiska författare i USA för att det inte  gick i den diktaturen.
4. Anses av en del skildra sex utifrån ett alltför manligt perspektiv
5. Håller sig ganska dold för omvärlden
6. Pulicerat ganska många böcker

Dock är kriterierna högre för att han ska få tilldelat sig priset. Dock tror jag tyvärr inte att han kommer att få det i år heller.

Tvångssyndrom

Här kommer en liten sammanfattning om tvångstankar som vi läser om just nu på SSK-kursen. Det kallas även för OCD: Obsessive Compulsive Disorder. Jag finner detta extremt intressant. Min far lider av detta, trots det har jag inte tagit efter hans beteende. Antagligen för att jag har en moder som fördömer beteendet och därmed har jag tagit efter henne plus ärvt hennes gener som klarar av att avstå från detta beteende.

Vad ingår då?

1. Tvivel och kontroll: Alldagliga handlingar som man ej tror blivit utförda korrekt. Man kontrollerar flera gånger att spisen är avstängd, att man har låst dörren, släckt ljuset mm för att det maler i huvudet. Exempel - kan inte sova, går upp flera gånger och kontrollerar saker pga tvångstankar som säger att dörren inte är låst. "Låste jag dörren?" "Tänk om jag inte låste dörren?"

2. Smittskräck och renlighet: Duschar/tvättar händerna flera gånger om dagen. Rädd för att ex. bli svettig, uppfattar sig då som smutsig. Kan även uppleva sig oren efter att ha varit på vissa platser eller umgåtts med vissa människor. Tror sig även ha vissa sjukdomar. Tänk om jag blir sjuk? Tänk om jag har aids? Tänk om jag är allvarligt sjuk? Litar inte på diagnoser från läkare som bekräftar friskhet.

3. Ordning och symmetri: Klarar inte av oreda. Handlar om att återställa ordningen. Överdrivet organiserad. Inget får ligga på fel plats. Utlöser ångest.

4. Aggressivitet: Tänk om-tankar. Tänk om jag slänger ut barnet genom fönstret?

Varför får man då tvångssyndrom? Enligt UMO säger de att: Det är ingen som vet exakt varför man får sådana tankar, men forskare tror att det kan ha med ens omgivning, livssituation och stress att göra. Det kan också vara ärftligt, men man behöver inte få tvångsyndrom bara för att någon i släkten har det. (http://www.umo.se/att-ma-daligt/tvangssyndrom-ocd/)

Det är bevisat att man tar efter beteenden som ens närstående har, man gör som ens mamma och pappa gör. Visar exempelvis ens pappa tendenser till exempelvis becillskräck tar man efter detta beteende, trots att det är helt orationellt och ologiskt. Man ärver samtidigt benägenheten att utveckla bacillskräck.

Hur behandlar man då detta?

Man måste våga tala öppet om ångesten/tvångstankarna med en närstående eller vårdpersonal/psykolog. Man måste ventilera det obehagliga, våga tala ut om det för att det ska komma ut från hjärnan där det maler sönder en. Dagbok är ett bra komplement till att bli av med tankar i huvudet. Övrig behandling är KBT, BT, dynamisk psykoterapi och lkm. Motion är också bra, yoga och mindfulness.

En av mina bekanta lider av bacillskräck. Hennes far lider av bacillskräck också så hon har antagligen tagit efter hans beteende. Dock märker man med henne att det inte är en riktig bacillskräck hon har. Det fanns ingen logik i hennes beteende och hon är inte påläst om var bakterierna finns. Det är vanligt att man hittar mycket gammal mat i hennes kylskåp eller att vasken är dåligt avtorkad. Detta skulle inte en person med en genuin bacillskräck göra. I hennes fall handlar det om att hon har kopierat sin fader, man tar automatiskt efter de personer som man ser upp till. Hon har inte läst på själv om hur bakterier förökar sig.

En annan person jag träffade, jag kallar honom "sonen"- hade en fader som brukade lägga över filtar på sin soffa och sina fåtöljer när det skulle komma hem gäster. Fadern var rädd för baciller som han trodde skulle finnas på gästernas kläder och händer. Sonen till honom tog efter detta beteende och började också lägga över filtar på möblerna i sin egen lägenhet. Eftersom pappan visade upp ett tvångsbeteende tog sonen efter detta. Precis som pappan ogillade offentliga sittplatser på bussar och väntrum ogillade även sonen detta. Trots att han åkte tunnelbana 15 minuter varje dag till jobbet satt han aldrig ned på ett säte pga rädsla för de baciller som skulle kunna finnas där efter andra människor. När jag frågade sonen vilka sorters bakterier han var rädd för eller om det var något annat som han var rädd för att få på kläderna och föra med sig hem, kunde han inte svara på det. Detta för att han inte kände till någonting om hur bakteier eller parasiter fungerar eller andra organismer. Återigen, ett irrationellt beteende som tagits efter av en irrationell fader.

Som vi kan se hos de båda personerna ovan, min bekanta och sonen, lider de båda av tvångssyndrom som antagligen beror på tvångstankar och ångest som tankarna generarar. Har man en psykisk diagnos är det vanligt att man lider av fler psykiska sjukdomar. Båda dessa personer vet jag tidigare lidit av depressioner, utbrändhet, ångest och en av dem har även haft tankar på att inte fortsätta leva. Samtidigt lider de båda av ätstörningar, den ena av att hon hetsäter för att sedan träna som en dåre och gå in i ett jojobantande. Sonen av att vara extremt medveten om vad han äter och samtidigt träna bort överflödiga kilon på gymmet vilket resulterade i en oerhört späd kropp och rädsla för att bli tjock. Båda parter visade även upp dåligt självförtroende samt extremt, extremt låg självkänsla som yttrade sig i en enorm beslutsångest till exempel.

Vad jag vill säga utifrån detta är att barn tar efter personer som betyder mycket för dem, även om beteendena är irrationella. Detta har även jag gjort. Vad jag mer vill säga är att ingen ska behöva gå runt och må dåligt. Det är mycket viktigt att man vågar ta sig till doktorn och få en remission till en psykologmottaning eller till slutenvården och få sina tvångstankar botade eller under kontroll.

Narcissism

Just nu läser vi som sagt psykologi på SSK-kursen och med det följer en rad olika psykiatriska diagnoser som vi ska lära oss. Vansinne och olika former av personlighetsstörningar har alltid varit vedertagna element inom såväl litteraturen som filmen. Det har alltid funnits och alltid roat människor. Hjärnans psyke är så mångbottnat och när vi träffar eller får höra om en person som har en psykisk sjukdom finner vi det spännande och intressant.

Narcissism är att man gör en självöverskattning av sig själv. Man är kritikkänslig, har bristande inlevelseförmåga. Personen ser sig som undantagsmänniska varvid regler kan ursäktas. Får hen problem är henoms svårigheter så speciella och märkvärdiga, även om det bara handlar om ett ganska ytligt problem som alla människor ibland upplever, till exempel att sätta sig in i ett nytt jobb. Vardagssituationer blir m.a.o. ofta för en narcissist överkänsliga. Samtidigt som personen ser sig om unik och enastående finns det en låg självkänsla i botten och vederbörande är osäker på sitt eget värde. För andra framstår narcissisten som uppblåst. En begåvad narcissit kan först framstå som charmig, men man finner till slut personen odräglig. (s. 493-494 Psykiatri av Jörgen Herlofson mf. Studentlitteratur, 2011).

Ofta är samsjuklighet vanligt och ofta lider narcissisten av depressioner, anroexia nervosa, histrioni, drag av borderline mm. Behandling av narcissism är svår då personen är så inrutad i sitt sätt att tänka och se på sig själv att den är oförmögen att  också då ändra uppfattning om sig själv.

Jag intresserar mig extra för narcissism, kanske just för att utseendefixering är så vanligt idag. Vad ska vi med alla bloggar till egentligen? Vi vill ju bara framhäva oss själva, antingen genom vår text eller genom våra bilder, ofta föreställande oss själva. När man är med vissa personer kan de under flera gånger under mötet ta

Narcissism har jag kommit i kontakt med själv eftersom jag har en kompis som troligtvis lider av narcissism. Hos min bekant växte detta beteende fram under mellanstadiet då min bekant började ta fram en sminkspegel och sätta på skolbänken och spegla sig själv. Innan dess gick hen ofta in på toaletten för att spegla sig. Hen led också i 14-15 årsåldern av ätstörningar. Nu i vuxen ålder ter sig henoms störning som att hen har mycket höga tankar om sig själv, är omedveten om att hen sårar människor genom att säga elaka saker till dem ibland, utan att förstå detta själv. Hen har sedan gymnasiet ändrat sitt utseende ganska mycket. Ofta handlar det om att hen byter hårfärg flera gånger per månad, ibland till och med var 14:e dag. Ena veckan man träffar hen är hen rödhårig, två veckor senare är hen blond, två veckor senare brunhårig och så här fortsätter det än idag. Anorexian har bytts ut till jojobantning, där personen pendlar mycket kraftigt mellan normalt BMI-värde till att hamna på ett BMI runt 26-29.

Vad min bekant mer har för symtom är att hon ofta talar om sig själv som jättesnygg. Hon säger ofta: "Det finns ingen som är så snygg som jag". "Titta på mitt ansikte, mina läppar, mina ögon, min hud - jag är så snygg". "När jag går på stan vänder sig alla killar om och tittar på mig, även om de har flickvän vänder de sig om och tittar på mig - ibland har det hänt att folk har sprungit över torg för att säga hur snygg jag är". "När jag är ute och cyklar kan killar stanna mig för att säga hur snygg jag är". (Vi kompisar till henom tror även att hen har en odiagnostiserad ADHD.) Dessutom ska sägas att hen ofta överdriver uppleveser hon har varit med om, som om hennes upplevelser skulle vara extra märkvärdiga.

Om du är:

Grym
Oempatisk
Kontrollerande
Självbesatt
Ljuger
Impulsiv
Fåfäng
Arrogant
Hemlighetsfull
Exhibit

ionist
Passiv

är du troligtvis en narcissit.

MINI-D IV Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR

Det är så praktiskt att alla psykiska sjukdomar mer eller mindre går att diagnostisera utifrån vissa kriterier som gör att man tydligt ser om man eller patienten lever upp till en psykisk sjukdom, exemplevis ångest, personlighetsstörning, mani, depression, beroende eller tvångssyndrom med mera.

Jag har alltid undrat om jag är pyroman, men enligt boken var jag det inte som tur var. Man ska uppnå vissa kriterier utifrån vissa axlar. För pyromani gäller A. Avsiktlig och målmedveten brandanläggelse vid flera tillfällen. B. Inre spänning eller känslomässig upphetsning före handlingen. C. Fascinerad, nyfiken, intresserad eller attraherad av allt som har med bränder att göra (vet mycket om brandredskap, hur de används, hur eldsvådor utvecklas osv). D. Lustkänslor, tillfredsställelse eller lättnad när han eller hon anlägger branden, eller bevittnar eller deltar i släckningsarbetet. Sedan finns det två kriterier till E och F...

Nej jag skojar bara. Jag är totalt ointresserad av eld.

Jag tycker det känns så skönt att veta att det är typ så här psykologerna gör. Diagnosen blir så konkretiserad och det gillar jag. Kriterierna är väl något förenklade, men principerna är desamma.

Boken är rolig att läsa. Det var kul att läsa att Voyerism innebär att man under minst sex månader betraktar en person i upphetsande syfte när personen klär av sig. Personen i fråga är ovetandes om att man betraktar henom. Detta är ju intressant. Med allt porrtittande är vi ju alla voyerister, men eftersom personen man iakttar ska vara ovetandes om iakttagelsen har man ingen sexuell störning. Mycket tillåtande. Jag har även tendenser till trichotillomani eller så är det enbart vanliga tics för jag drar mig ofta i tinninghåret och snurar på det. Min mamma gjorde det också när hon var yngre så jag har ärvt en psykisk liten, liten störning där. Lite kul :)

Längst bak i boken hittar jag försvarsmekanismer d.v.s. psykologiska strategier som vi ägnar oss åt för att bearbeta eller ta oss igenom svåra situationer s.k. coping. Det skyddar oss från ångest och inre påfrestningar, fungerar ofta på ett omedvetet plan. Om jag skulle värdera min egen förmåga skulle jag säga att jag har en hög adaptiv nivå. Detta för att jag ägnar mig åt antecipation, anknytning, altruism till viss del, humor, rättframhet, självreflektion, sublimering och undertryckande. Detta är något alla människor borde göra och ändra sitt tänkande och uppfylla dessa kriterier för att dels må bättre själva och dels få andra människor att må bättre.

Samtidigt är ingen människa perfekt. I mig visas det genom att jag också har en lätt verklighetsförvrängning och då är det omnipotens som jag har. Det är att jag ofta känner mig överlägsen andra människor i fråga om att äta nyttig mat, ha rätt politisk åsikt, reflektera över saker och ting, vara beläst, värna om miljön, klimatplanera både i fråga om transport och matinköp mm, intelektuell, intresserad av samhällsutveckling, alltid höra av sig direkt när någon har sökt mig, inte visa mig ytlig och dum i huvudet, uppföra sig artigt och sofistikerat, konsumerar inte onödiga saker som tär för mycket på miljön, hålla på etiketten. Med andra ord, jag har mycket höga tankar om mig själv och tycker att fler borde vara som jag. Samtidigt frossar även jag munkar ibland.

Möter jag människor som yppar något ytligt förlorar jag respekt för personen direkt.  De flesta som jag möter tycker jag är idioter som inte reflekterar, bara tänker på/pratar om väskor, inte tänker miljösmart eller på sina hälsa eller så är de egoister som exemplevis skatteplanerar, ibland bara för att tjäna 500 kronor varje månad fast de tjänar över 40 000/månad. Så jag ägnar mig också av nedvärdering av andra i mycket hög grad. Detta får jag naturligtvis jobba med, även om det är mycket svårt.

UppsalaTidningen

Nu är jag tillbaka igen efter en tids frånvaro...

Eftersom jag för tillfället håller på med Satansverserna får det bli en liten avstickare i form av en tidningsrecension som jag aldrig tidigare gjort, för det kommer ta sin tid med Satan :)

Alla dessa gratistidningar! De dimper ned i brevlådan även fast det står "ingen reklam tack!". För det är ju precis det som de är - reklam - med lite lokala icke-nyheter. Trots det kan jag inte låta bli att läsa dem.

Den jag har eftersom jag bor i Uppsala är UppsalaTidningen. Rent lingvistiskt är ju utformningen i sig en katastrof. Man kan ju inte ha en sammansättning med en vokal i mitten!

Tidningar produceras ju i alla hast, men ändå förväntar jag mig att få ut någonting när jag läser en tidning, vare sig det är en modetidning, skvallertidning (fast jag läser inte skvaller) eller gratistidning. Man har ju en förväntan av att det ska ge en något när man har läst den. Så, vad fick jag ut av UppsalaTidningen nr. 39? Du kanske tycker jag är lite löjligt asbergersaktig, men här kommer en redogörelse sida för sida.

Sida 1: Rubriker och en annons.

2:  En kort ingress om att cyklisterna retar gallfeber på stadsborna. Okej, då vet vi det. Är inte cyklisterna också stadsbor och cyklar inte de som bor i innerstaden också? Och så lite veckans tips, en twitterkommentar från Cecilia Forss om att Uppalas politiker inte tar tillräcklig hänsyn till företagande och en stor möbelannons om utförsäljning av sommarmöbler.

3. Annons från Uppsala Vatten om att inte slänga annat är toapapper och fekalier i toaletten.

4. Sämre vård för MS-sjuka. Bra artikel tycker jag! Jag har träffat MS-patienter som inte tycker Uppland tar sitt ansvar. Veckans utropstecken: Kvinna på äldreboende föll, fick hjärnblödning och avled på sjukhuset. Lex-Maria-anmälan har gjorts. Blir en aning förbannad när jag läser det här. Om vi ska förhindra sådant bör alla äldre ha en personlig assistent.

5. Uppsala ska bli landets bästa cykelstad. Det ska bli intressant att se för som det är nu är det hopplöst. (Varje gång jag är ute och cyklar håller jag på att bli påkörd av idioter i bilar eller så är det någon idiot som får för sig att GÅ på cykelbanan!!! Jag fattar inte! Är det en sorts försenad revolt, att gå på cykelbanan? En del idioter korsar den utan att titta sig för. En del kvinnor använder barnvagnen som en stridsvagn för att ta sig fram och visar aboslut ingen hänsyn. Blir man sådan när man blir mamma? I vilket fall så är det trashigt.) Vernisage - Uppsala konstmuseum, första intressanta grej! Laga stenskott-annons samt skoannons.

6. Polisrapport, tre artiklar och två annonser.

7. Matannons

8. Artikel: Uppsala fotofestival. Intressant!

9. Två annonser

10. Artikel om hur Uppsala innerstad ska förärendras till det bättre - intessant! Tyvärr blir busstrafiken kvar på stortorget. Det enda som verkligen är skitdåligt blir kvar! Den här kommunen är så efterbliven! plus två annonser.

11. Matannons

12. Artikel om en person som vandrat i Jämtland. En annons igen om att Uppsala ska bli Sveriges bästa cykelstad, igen- herregud!

13. Tre annonser med inget man vill ha!

14. En artikel om Gottsunda och fyra annonser.

15. Två annonser.

16. En annons och två artiklar.

17. Tre annonser.

18. Artikel om att det behövs spermadonatorer i Uppsala eller är det en annons? En riktig annons.

19. Annons

20. Artikel om att det röks på skolorna. En annons.

21. Matannons

22. Sudoku, Fem små artiklar

23. Annons

24. Fem artiklar om sport

25. Matannons

26. En artikel

27. Artikeln fortsätter plus två annonser

28. Artikel plus annons

29. Annons

30. En artikel

31. En annons

32. Annons - trender i Uppsala.

33. Annons

34. Artikel plus annons

35. En annons

36. Två annonser

37. En annons

38. Recept (egentligen annons) plus annons

39. Artikel plus annons

40. Två annonser och två artiklar

41. Annons

42, 43, 44, 45. En himla massa annonser

46. Artikel om blommor

47. Småartiklar och en stor annons

48. Annonser

49. Annonser och barn som fyller år

50. Artikel om bar i bildäcken och annons

51. Två annonser

52. Två annonser

53. Två annonser

54. Annons

55. Annons

56. Poängjakten och uppsala torg

57. En massa annonser

58. Insändarna - Intressant: Här får man verkligen veta de riktiga nyheterna!

59. Två artiklar och två annonser

60. Sista sidan: ANNONS

Avslutningsvis, en himla massa annonser av sådant man inte vill ha. En eller högst två intressanta artiklar om staden. Är det värt att läsa den? Nej, men jag gör det ändå.

Tankar om ekonomi under historien av Oskar Broberg och Didrik Wachenfeldt (JAK Medlemsbank)

Den här boken är mycket tunn och sammanfattar ekonomin från antikens grekland fram tills idag.

Rätt och slätt kan man säga:

1. Antikens Grekland: Slavar, banker, Aristoteles och staten och Politiken, varors bruksvärde som gav ett bytesvärde, krematism.

2. Medeltiden: Skråväsende, kvalitetsnormer, konkurrensskydd, religiös moral, vinstförbud, judar och låneverksamhet, judar fick ej producera varor,

3. Merkantilismen: 500-1800, större politiska enheter, Adam Smith, Mirabeau, Gustav Vasa, köpmän, producenter, förlagssystem, självhushållningen, handelskapitalismen, bullionism, handelsbalans, protektionism, Thomas Mun.

4. Industrialismen: Bomulls- och järnindustri, Robert Owen, New Lanark, borgarskap, Max Weber, Keynes, BNP, HDI, ul-Haq och Sen.

5. Informations- och tjänstesamhället: 1970-tal och framåt, postindustriella samhället, miljöfrågor, könsroller, socialt kapital, räntefri ekonomi, OPEC, EMU, Tillväxtens gränser, globalisering, nyliberalism, Milton Friedman, feministisk ekonomi, Karin Kock.

Gästen av Nicklas Rådström

Det finns en historia mellan två författare som är mycket speciell och det är mellan Charles Dickens och H. C. Andersen. Tydligen var dessa brevvänner i över tio år. De hade inte direkt umgåtts innan eller ens träffats ordentligt. Men så bjuder Dickens HC att komma till honom och hans familj i London och hälsa på. Det var tänkt att Andersen enbart skulle ha stannat i två veckor, nu blev det fem. Efter att Andersen hade åkt hem bröt Dickens helt kontakten med Andersen och hörde aldrig mer av sig till honom, trots Andersen fortsatta brevkorrespondens.

Andersen kunde inte engelska. Detta hade Andersen inte upplyst Dickens om varmed Dickens blev mycket förvånad när han fick en gäst som han inte kunde diskutera med. Tydligen hade Andersen låtit översätta alla sina brev som han skickat till Dickens och detta hade han inte talat om för sin värd.

Det är en intressant om än fruktansvärd historia att få berättad för sig. Denna oerhörda genans man känner inför Andersen är stor och som läsare hade man bara velat säga till Andersen: Åk hem nu! Du gör bara bort dig! Andersen led troligtvis av asbergers varmed han hade svårt att läsa av signaler och hantera det sociala livet. 

Rådström har en bra inlevelseförmåga och jag tycket det är bra att boken inte är för lång, att Rådström kan hålla sig till det viktiga och inte dryga ut texten i onödan är positivt. Att skriva historiska romaner som belyser en verklig människas liv är i sig en romanform som jag egentligen inte tycker om. Jag tycker att författare då prospekterar på en annan människas liv. Dock är denna romanform mycket populär och de tenderar att bli mycket uppskattade av kritiker. Det kanske beror på att kunna kombinera ett väl genomfört framtagande av källskrift och ett gott språk.

Rådströms bok är faktiskt den enda bok jag har läst i denna genre som jag faktiskt tycker om, att Rådström håller sig till fakta och inte svävar ut i en massa fantasier är positivt. Han håller en respekt till sina romanfigurer och det tycker jag om. I andra historiska böcker som jar har läst har jag just tyckt tvärtom, att författarna nästan gör sina karaktärer till åtlöje eller i alla fall tar för mycket av deras person i anspråk för att framhäva sina egna ord och litterära utsvävningar. Några sådana böcker som jag har försökt läsa, men inte kunnat är Happy Sally av Stridsberg och Blonde av Oates, dock vet jag att dessa böcker sedermera mottogs mycket väl av kritikerna.

På spaning efter den tid som flytt: Sodom och Gomorra av Marcel Proust

Då var jag där igen. En tegelsten som skulle plöjas igenom. Dock var det inga problem när man har en sådan makalös roman av författaren Marcel Proust framför sig. Jag köpte Sodom och Gomorra för kanske tre år sedan, men har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Återigen infann sig rädslan av att jag gick in för att läsa ett verk som föregick min litterära och historiska kunskap. Dock visade det sig att det inte var några problem.


Proust är en sådan fantastisk författare vad gäller att beskriva personligheter och att fördjupa sig i vissa ämnen. Han måste också ha varit en god människokännare då han nästan genom tankeläsande kan förmedla vad hans medmänniskor känner samt tolka deras gester till ställningstaganden.

Varje mening i boken är så väl formulerad att de i sig skulle kunna utgöra ett väl användbart citat lämpat för en citatbok. Man kan även påstå att varje mening utgör en poetisk framställning av författarjagets iakttagelse från omvärlden. I och med att sexualitet beskrivs närmare i romanen som de tidigare romanerna i sviten tyvärr varit i avsaknad av, kommer här sida för sida med anspelningar på sex och spetsfundigheter kring ämnet som får mig som läsare att både börja skruva på mig och fnittra tyst för mig själv.
 Citat:

"Men gudar känner omedelbart igen andra gudar, den ena geliken identifierar genast den andre, och på samma sätt hade Jupien genast känt igen monsieur de Charlus". S. 21


"[---] enslingarna. I tron att deras last är ett större undantag än den är, har de dragit sig undan i ensamheten alltifrån den dag då de upptäckte den, efter att länge ha burit på den omedvetet, det vill säga litet längre än andra. Ty ingen kan från början veta om han är homosexuell, poet, snobb eller ond. " S. 32

Flera av karaktärerna som vi har fått möta tidigare visar sig här vara homosexuella, vilket vsar att vi egentligen inte känner de här personera, även fast vi mött dem tidigare. Allting är bara ren, ytlig chimär. Vad som annars föregår romanen är de otaliga baler och middagsbjudningar som vår protagonist ränner på för att bekanta sig med franska societeten i Paris. Det blir i längden en aning tråkigt för att det är just det enda som de tre föregående böckerna handlar om. Jag som läsare vill uppleva något annat nu.

Ögonblick; dikter av Anders Österling

Jag fortsätter med nästa diktsamling från faster Helgas bokhylla. Faster hade bra smak och valde alltid saker och ting med hög kvalitet, såväl kläder, som möbler och littertur.

I Österlings diktsamling fastnar jag för att han var född i Helsingborg, Skåne och i hans dikter förekommer anspelningar av Skåne som är mycket intressanta att ta del av. Diktsamlingen är en utav hans sista skrivna samlingar och det finns en vemodighet i dem och en nostalgi i form av minnen som gör sig påminda. Anspelningar på sex förekom i Österlings tidigare dikter, men jag finner dem även mycket tydliga här. Läs bara inledningsdikten Hasselstigen eller Miniatyr så förstår du vart han är på väg. I dikterna finns även ålderdomen som ett tydligt motiv.

Morgon i Viken är av extra stor betydelse för mig då jag har varit i just de trakterna i sommar och dikten ger mig en mer personlig upplevelse av den. Precis som Gullberg använder sig Österling av grekisk mytologi i sina dikter samt andra områden kring medelhavet har en stor betydelse. Detta är en författare som föddes år 1884 och dog år 1981. Under dessa 97 år var han med om två världskrig och en massa tekniska framsteg (TV:n, satelliten). Han upplevde i princip hela 1900-talet vilket är fantastiskt. Jag får verkligen lust att läsa något från hans tidigare verk och se om han även där höll sig kvar på jorden. För trots denna omtumlande tid han levde i finns det en jordnära ton i dikterna vilket är skönt. Lät han sig inte påverkas?

Ögon, läppar; dikter av Hjalmar Gullberg

Den grekiska mytologin och värdslitteraturen är ämnen som Gullberg använder sig av mycket i sin diktsamling. Därför krävs det en litterär förkunskap för att nå budskapet, dock går det att uppskatta dikterna för deras litterära estetik samt djupa sensualitet.

Huvud, Betraktat är en dikt som står för sig själv utan grekisk mytologi, men det grekiska gör sig ändå påmint i form av "pentelisk" och "hellenistisk". I första strofen vill jag ha det till att det är en döskalle som beskrivs, men då jag tar del av Albatrossen på däcket av Kjell Espmark, är det som beskrivs snarare ett marmorhuvud av en gud. En marmorstaty som aldrig åldras. I sista strofen talar statyn till betraktaren. Vad dessa svarta svalor syftar på är antagligen Tornseglare. De heter Apus på latin från grekiskans ἄπους apous som betyder fotlös. I England har fågeln kallats för djävulsfågel p.g.a. dess svarta utseende och speciella läte.

Huvud, betraktat

Huvud, betraktat
med slipade ögon-
hålor. Ett par tomma
vita fågelbon.

Det krusiga håret
av pentelisk hyacint,
den oförvissnerliga
Alltid tjugo år.

Vemod, hellenistiskt.
Vad vill våren mig?
Öronens fina marmor-
snäckor och en mun:

>> Var flyger mina svarta
svalor? Hör ett susande.
Ge mig dina ögon!
Du som ser på mig. >>

I Rastställe, Famn híttar jag mina favoriter i diktsamlingen. Läs och njut eller känn av sortin.

Ögon, läppar

Ögon som skådade, stora
av undran och innerliga.

Tårar att samla. Kyssar att förlora.
Läppar som vet och kan tiga.

Ditt ansikte

Ditt ansikte går bort och återvänder,
inte på min befallning och din egen,
till ögon i förtvivlan, tomma händer -
frågar jag varifrån, är du förtegen.

Lynnen och stämningar du strök från pannan,
skyar som drog förbi och kom igen -
inte för deras skull blir du en annan:
ditt ansikte har många ansikten.

En natt i juli av Jan Fridegård

Åh, underbara Jan Fridegård. Det finns ingen som Du!

Min favorit bland svenska arbetarförfattare är Jan Fridegård. Hans böcker behandlar klassamhället och statares förhållanden under 1920- och 30-talet. Han har även skrivit några böcker om forntiden, exempelvis Trägudars land är den första i trilogin som också är helt fantastisk.

En natt i juli var Fridegårds första roman från år 1933 och handlingen kretsar kring en strejk som bryter ut på landsbygden. Huvudpersonen som skildras är en ung man vid namn Johan som läsaren får följa sedan barnsben. Ofta i Fridegårds böcker står den manlige protagonisten, ofta statarfödd och utelämnad åt ett liv precis som sina föräldrars, att tjäna överklassen.

Det som även alltid finns med i Fridegårds böcker är den starka kärleken mellan mannen och kvinnan. Ofta den fattige mannen som blir kär i den lika fattiga kvinnan och att deras liv tillsammans är utsiktslöst på grund av dålig ekonomi. Dock finns alltid passionen nära som tyvärr ställer till det både för mannen och kvinnan. Kvinnan blir gravid och blir antingen tvungen att leva ett liv i skam, ta livet av sig eller göra abort som på den tiden även kunde leda till döden liksom är fallet i en annan roman av Fridegård vid namn Offer. Den fattige mannen får leva med skuldkänslorna av att ha misslyckats ta hand om kvinnan och att ha försatt henne i en hopplös situation.

En natt i juli är en uppriktig roman på alla plan och relationen mellan Johan och Ester är mycket vackert beskriven. I boken skildras sex, kärlek, våldtäkt samt onani. Johan växer upp och i tonåren börjar han hitta sin sexualitet. Det finns en ganska lidelsefull skildring hur Johan onanerar i skogen uppe på mossen.

Citat:

"En dag tog han sig mekaniskt för att bygga en kvinna. Med kinderna brännande av en dunkel skamkänsla lade han en rund mosstuva till huvud, en mindre tuva till hals. Han blev allt ivrigare och rev upp mossan omkring sig på berget. Om en stund hade han hela figuren färdig. Han hade gjort benen raka, något åtskilda, med fötterna utåtvända.
   Men ännu var han inte nöjd. Han såg sig skyggt omkring och lade sedan två runda mosskullar till bröst. Han såg sig omkring ännu en gång innan han smekte dem med heta händer. " S. 38-39

"Han satte sig ned och fullbordade med darrande händer det som ännu fattades på mosskvinnan. Det blev en sned, mörk öppning i den gröna mossan.
   Han satt upphetsad bredvid sitt verk men hajade plötsligt till för en obehaglig förnimmelse. Himlen över honom. Den var så obarmhärtigt öppen och ljus, allt vad man gjorde kunde ses uppifrån. Kvinnan vände allting däråt." s. 39

Fridegård föddes i Enköpings-Näs socken i Uppland och det ska finnas ett museum i Håbo kommun - dit måste jag åka!
  
  

Elegans - En fashionabel guide till stil och grace av Geneviève Antoine Dariaux

Elegans är ett ord vars betydelse jag tycker mycket om, att inneha en smakfullhet som går över dagens trender och flugor och mer tillämpa en klassisk stil som går att tillämpa under flera årtionden. Dock får man ha i åtanke att det är modet som skapades under 1900-talet som framhävs i boken och det är ju mycket den stilen som vi har även idag. Just för att på 1900-talet fick kvinnorna börja klä sig mer praktiskt och slippa de långa klänningarna som undanhöll deras kroppar. Eftersom det tillkom ett helt nytt sätt för kvinnor att klä sig under 1900-talet, byxor, kort kjol m.a.o. synliga ben, linnen, bikini med mera, behöver man därmed hitta nya riktlinjer för vad som är acceptabelt  att ta på sig och vilka plagg som går att kombinera.

Vad som är tillräckligt parant klädsel ger Dariaux svar på i Elegans från år 2003. Det är intressant läsning som beskriver en klassisk klädstil för kvinnor. Dock vet jag inte hur mycket av detta författaren själv har kommit på vad gäller vad som är acceptabel klädsel. Det är uppenbart att det är den franska bourgeoisien som dikterat hur god smak ser ut och att författaren sedan har tagit efter detta även fast hon tror att det är hennes egna idéer som framställs.

Vad gäller innehållet är det som sagt lite rolig läsning och om man själv inte är insatt i klassisk klädstil kan man få ett och annat tips. Annars kan man väl säga att författaren förespråkar vissa saker som är ganska så givna:

Detta borde alla kvinnor ha:

1. Ett pärlhalsband. Fungerar till allt!
2. Skor, väska och handskar ska vara i samma färg.
3. En kappa.
4. Ett par bruna promenadskor.
5. Svart kjol.
6. Jumper i "passande" färg, ex. beige.
7. Svart handväska av skinn.

Lite andra småsaker av mer komisk karaktär är att författaren avskyr dragkedjor och föredrar knappar. Kvinnor är antingen I:n eller O:n eller nåt däremellan. Vita skor har man ej i staden utan enbart  på landet sommartid. Att ha vita väskor fungerar heller inte om inte det är en aftonväska i sidentaft vill säga. Vid bärande av kläder i pastellfärger bör beigea skor kombineras. På begravning - klä dig så du inte blir sedd annars är du oanständig och ej smycken!

Lite kul är att Dariaux menar att kvinnorna har blivit slavar under mjukisplaggen. Detta kan jag hålla med om. Att man inte bär dräkt idag och hatt är lite tråkigt tycker jag med tanke på hur elegant det ändå är, men samtidigt hur cyklar man i dräkt? Elegans får tre av fem hattar för att den var rolig att läsa och gav bra klädtips!

Fröken Julie av August Strindberg

Vem tar egentligen livet av fröken Julie?

Fröken Julie är en helt fantastisk pjäs och som svensk hör det till att man har läst den. Denna historia har troligtvis förbryllat de flesta som har läst den och frågan som jag tror att vi alla ställer oss är: Varför tar fröken Julie livet av sig?

Pjäsen tilldrar sig under midsommarnatten då unga adelsfröken Julie blir förförd av betjänten Jean. Under första delen av pjäsen är det Julie som har övertaget och leker med Jean. Slutet på första akten avslutas med att Jean och Julie får ihop det. I akt två har Jean fått övertaget om Julie på grund av att han har "lägrat" henne så att säga. Nu är Julie förförd av Jean och det är han som leker med henne. Av rädsla för att andra ska få reda på att de har varit tillsammans och med vilken skam det skulle medföra för Julies far, tar Julie livet av sig, på uppmaning av Jean. Men varför? Här kommer en rad alternativ:

1. Jean dödar Julie: Det är han som säger åt henne att ta sitt liv, han ger henne rakbladet och oroar Julie för vad omvärlden skulle säga om de fick reda på deras natt tillsammans - vilket egentligen inte kan bevisas.

2. Julie tar själv livet av sig: Ja, det gör hon ju bokstavligt talat, men hon bär själv ansvaret för sitt eget handlande. Hade hon bildat sig lite mer eller varit mer världsvan hade hon fnyst åt det hela. Hade Julie blivit med barn hade hon rest utomlands ett tag eller så hade hon bara hållit reda på sina säkra perioder som alla kvinnor gör.

3. Samhället tar livet av Julie: Hade Julie varit av samma börd som Jean eller tvärtom hade inte deras vardera samhällsklass tvingat dem från att vara tillsammans, men på grund av att Julie är finare än Jean kan de inte vara tillsammans. Därmed är det ju klassamhället som ligger till skuld. Fågeln i bur är en tydlig symbol i pjäsen. Denna kan även syfta på kvinnans låga position i samhället.

4. Greven tar livet av Julie: Var håller han hus? Varför håller inte greven koll på sin dotter under midsommarnatten? Varför har han inte lärt henne något om livet? Har hon inte fått någon guvernant som berättat för henne om saker och ting? Har hon inga väninnor ur sin egen klass hon kan vara med och utbyta information? Blir barnen värstingar är det föräldrarnas fel.

5. Modern tar livet av Julie: Hon är i och för sig död, men enligt Julie blev hon fostrad som pojke för att modern ville ha det så. Detta måste ha lett till att Julie känner en osäkerhet inför sin identitet. Är hon mer man än kvinna?

6. Kvinnan tar livet av Julie: Egentligen borde det väl höra till samhället och den kvinnobild som fanns under 1800-talet. Kristin tycker jag spelar en roll här. Hon är den förståndiga kvinnan som vet sin plats och som uppför sig. Hon hade kunnat hjälpa Julie som mer beter sig som ett barn. Kvinnor borde hålla ihop, men vi gör det inte för vi är konkurrenter om männen.

7. Okunskapen tar livet av Julie: Om Julie hade varit bildad hade detta inte hänt. Det som inte omnämns i pjäsen är att Julie hade kunnat bli gravid med Jean. Detta är dock inget skäl som Jean lägger fram när han manar Julie att ta livet av sig. I början av pjäsen refereras det till att Julie är "sådan nu igen". Vad detta syftar på är oklart. Om det är hennes menstruation hade hon antagligen inte blivit med barn så ingen skada skedd. Om det snarare syftar på hennes ägglossning, då kvinnor blir mer lystna, hade Julie kanske blivit med barn. Detta är oklart.

8. Könet tar livet av Julie: Pjäsen är en av Strindbergs tidiga dramer och då skrev han naturalistiskt. Mannen är av naturen fysiskt starkare än kvinnan och det är det manliga könet som dödar det svaga runt omkring dem, rovdjuret som dödar lammet. Detta blir extra tydligt eftersom Jean är tjänare och Julie är den adliga med pengar, dock utan inflytande.

9. Generna tar livet av Julie: Eftersom Julies mamma troligtvis var tokig eftersom hon brände ned slottet samt rände omkring och hade affärer med personer under henne, bär Julie på samma tokiga gener som sin mamma och kommer sluta som sin mamma också.

10. August tar livet av fröken Julie: Om Strindberg var kvinnohatare eller inte kan de lärde tvista om. Som nykritiker får man ju ej blanda in författarens liv i tolkningarna av vederbörandes verk - det är högst förbjudet. Att Strindberg var gift med Siri von Essen som var adelsdam och att Strindberg var intresserad av Freud har väl en stor betydelse också, men jag är inte tillräckligt insatt i psykoanalysen för att ställa pjäsen mot en sådan teori, men att föräldrarna har haft en stor betydelse för Julie går ju att konstatera.