onsdag 17 juni 2015

Jane Eyre av Charlotte Brontë

I högen av mina tegelstenar som samlat damm låg även Jane Eyre. Det är ju pinsamt att inte ha läst den i tonåren som de flesta andra verkar ha gjort. Alla säger att den är så fantastisk och visst, den är mycket djup och filosofisk. Dock är vissa delar mycket långtråkiga och Brontë pladdrar på för mycket. En del konversationer är för övertydliga och jag måste erkänna att vissa sidor var jag tvungen att skumma för att över huvud taget kunna ta mig igenom den.

Hela romanen är full av allegorier och symboler som speglar vad som komma skall längre fram i romanen med mera. Detta är mycket skickligt gjort. Det mystiska, gotiska slottet som inhyser en galen kvinna har en dubbelbottnad betydelse. Är man realist, som jag, accepterar man att kvinnan är galen och att gömma undan henne djupt inne i huset var det bästa alternativet, speciellt på den tiden då det inte fanns Oxazepam. Eller så väljer man att ifrågasätta denna gestaltning som bland annat omskrivs i The Madwoman in the Attic av Gilbert & Gubar. Kvinnor är antingen änglar eller monster. Något där mittemellan verkar inte existera. Kvinnan uppdelas i två dikotomier även idag anser jag, oavsett om det handlar om ful/snygg, smart/dum i huvudet, ytlig/icke ytlig eller anorektisk/fet så är kvinnan antingen det ena eller det andra. Varför är det vedertaget än idag?

Jane Eyre är en smart kvinna som inte är rädd för att säga ifrån och hon anser sin mening vara lika värdefull som en mans. Hon hyser sig inte från att framhäva sina åsikter, även fast hon får mothåll. Hon ligger före i sin tid i fråga om jämlika och jämställda förhållanden, även i fråga om den ekonomiska situationen. Kvinnan bär lika mycket ansvar för ekonomin som mannen gör.

Mr Rochester som ansöker om en guvernant till fosterbarnet är en direkt kontaktannons för att hitta en kvinna. Kärleken mellan dessa båda karaktärer är mycket speciell och jargongen dem emellan är en rent och skärt förspel. Den unga tonårskvinnan som faller för en man som är ca 15 år äldre än hon själv, är mycket kittlande att läsa. Mr Rochester som väljer den inte allt för fagra, men oerhört smarta Jane i stället för en kvinna från sin egen krets. Verket är ju skrivet av en kvinna och det går inte att helt undvika tanken på att denna dragning till en äldre man var drömmerier som Brontë själv kände av.

2 kommentarer:

  1. Jane Eyre gick som följetong i P1 för en massa år sedan. Den var något omarbetad och förkortad för att kunna funka i radio. På den tiden var det radio som gällde för mig (jag var typ fattig student och ägde ingen TV). Minns att jag satt som klistrad framför min lilla apparat vid avsnitten som sändes en gång i veckan. Det var min veckas höjdpunkt!

    SvaraRadera
  2. Hehe, ja den är bra! Ringer på onsdag! :)

    SvaraRadera