Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

Jag var med en bokcirkel för två år sedan där alla sade att Tordyveln flyger i skymningen var en fantastisk ungdomsroman som man skulle ha läst. Tidigare hade jag läst Flickan vid stenbänken och Skuggan över stenbänken av Maria Gripe och tyckte att dessa böcker var helt underbara - en sorts sagorealism om man kan säga så. (Dessutom är ju böcker om överklassen runt sekelskiftet alltid kul att läsa om, inte för att det är tyngdpunkten i serien - sak samma!)

Tyvärr blev jag grymt besviken på Tordyveln. Från omslaget att döma trodde jag det skulle vara en sagovärld som skulle målas upp. Ett mystiskt gammalt hus, visioner, röster, kärlek, syner, svensk sommar, tordyvel, brev etc. Jag trodde att det skulle leda fram till någon form av mystisk sagovärld eller att personer från förr (spöken) skulle träda fram eller något. Istället hamnar vi mitt i en slags superrealism där det stora ändamålet är att hitta en gammal, egyptisk staty.

Varför hamnar Emilis och Andreas kärlek i förgrunden för en gammal staty? Varför inte utveckla mer om David och hur han mår? Hans mamma stack ju ifrån honom och pappan. Vem är egentligen fröken Göransson? Ska Annika och David få varandra?