Thérèse Raquin av Émile Zola

"Hon hade aldrig sett en man"

Då var man tillbaka igen efter långt om länge! Tyvärr kan jag inte skriva en bokrecension av Satansverserna för jag klarade mig inte igenom den - den var alldeles för svår för mig! Det var andra gången jag inte klarade mig igenom det verket. Detta är litet av ett misslyckande för mig som trots allt läst 90 poäng littvet., men Rushdies språk är allt för komplicerat för mig och det var svårt att sätta sig in i karaktärernas tankesätt. Jag försökte även att läsa Clownen Shalimar för några år sedan och inte ens den klarade jag av. Rushdies böcker är ganska så tjocka och det är ganska avsträckande när man som västerländsk läsare ställs inför hans språk på flera hundra sidor.

Satansverserna utgör en av tre böcker i min bokhylla på närmare cirka 330 stycken böcker som jag inte har klarat av att läsa färdigt, men den ska i alla fall stå där! (De andra två böckerna är dels Min barndom av Maxim Gorkij och dels Islands klocka av Halldór Laxness.) Då Satansverserna som sagt inte gick valde jag istället ett klassiskt tunt verk av Émile Zola nämligen Thérèse Raquin.

Thérèse Raquin handlar om ett typiskt triangeldrama - två män - en kvinna. Handlingen kan man läsa om på Wikipedia, men det är ju detaljerna som jag tycker är mestadels intressanta. Det är verkligen ett typiskt, klassiskt, realiastiskt verk från 1800-talets andra hälft med många symboliska inslag som är lätt att att skönja i texten. Boken passar perfekt att läsa för gymnasister som ska lära sig tyda litteratur. Men det jag främst fastnade för var just kvinnan Thérèse som jag inte riktigt kan förstå.

Thérèse kommer som spädbarn till sin faster fru Raquin då fru Raquins bror överlämnar sin dotter till sin syster för omhändertagande. Tydligen blev barnet fött av en kvinna från Oran, Algeriet och fadern har inte möjlighet att ta hand om sitt barn. Enligt honom har modern dött...Barnet som får namnet Thérèse växer upp med fastern och sin kusin Camille och dessa två gifter sig så småningom till fru Raquins glädje. Thérèse omskrivs som en mystisk karaktär, lik en vilde med djävulskt ormutseende, gula ögon, slingrande kropp, kallblodig, last- och syndbar mitt i solgasset. Dock är problemet att Thérèse är sexuellt frustrerad och djupt deprimerad. Hon drömmer om att springa ut på fälten och känna frihet. Camille är sjuklig och totalt asexuell och bortklemad av modern och Thérèse finner honom äcklig, som ett sjukligt barn.

Thérèse faller för Canilles kollega Laurent i Paris som jämfört med Camille är stor, stark och muskulös. "Hon hade aldrig sett en man" skriver Zola. Laurent får en djurisk beskrivning i form av en tjur och Thérèse stirrar på honom med glödande blick. De inleder en kärleksrelation och träffas under Laurents raster från jobbet. För att kunna träffas mer regelbundet och bli tillsammans beslutar de att ta livet av Camille. De ser Camille som ett hinder förderas lycka och de har börjat irritera sig på honom. Under en båtutflykt dränker Laurent Camille. Dock får de båda parterna dåligt samvete av detta brott och deras glödande, passionerade kärlek till varandra avtar. När de gifter sig efter över ett år efter mordet är det mer för att det var målet med mordet.

Bokens andra hälft efter mordet på Camille är för långt och ganska tråkigt. Inget sex och inga flera mordplaner. Det är dock otroligt hur Laurent och Thérèse lyckas manipulera omgivningen till sin fördel. Fru Raquins kommer dock till slut själv på att Laurent och Thérèse måste ha tagit livet av Camille och de erkänner detta. Thérèses karaktär är mycket speciell för hon visar att hon har känslor trots allt. Hon ångrar varje dag att de tog livet av Camille och hon kan inte längre känna glädje i livet.

Liknelsen med underjorden finns ständigt där. Raquins bor i en mörk gränd i Paris kallad Pont-Neuf, nära bron med samma namn. Zola är mycket partisk i sin författarroll och efter att de begått dådet kallar han paret för mördarna emellanåt. Thérèse beskrivs ofta som en vilde med sina svarta ögon, afrikanska blod som gör henne mera vild. Vad som är lite kul är att Zola var mycket finkänslig. Orgasmer heter: långvariga rysningar - från huvud till fötter. Han är en bra skildrare av sex så nu ska jag läsa Nana i jul hade jag tänkt.

Vårdfokus - Vårdförbundets tidning

Sjuksköterskeyrket har jag kommit på är en ytterst svårdefinierad yrkesroll. Mycket därför att det har en lågstatusstämpel för att man hjälper människor och därmed tjänar lite pengar (jämför med andra yrkesgrupper), samtidigt som det har en finstatusstämpel för att man hjälper människor. Det är en akademisk utbildning på tre år, men lönen är kraftigt eftersatt om man jämför med yrken med lika lång utbildning och faktiska arbetsuppgifter.

Sjuksköterskans roll kan man säga ska vara spindeln i nätet i en patients vårdkedja. Man ska ha koll på allting, både inneha den medicinska expertisen samtidigt som man ska förmedla empati. Man kan jämföra läkaryrket och sjuksköterskeyrket med två förhörsledare på polisen; den ena är ond och dömer patienten, säger åt den vad den har gjort fel och vad den ska göra, medan sjuksköterskan är den goda som ska pusha patienten att göra det som läkaren säger med ett mycket empatiskt beteende. Man får ofta höra från patienter att det är undersköterskor och sjuksköterskor som står för empatin i vården, läkarna visar det inte lika mycket.

För att vara ett bristyrke med såväl lönemössiga som arbetsvillkorliga problem, uppvisar branschtidningen snarare en förskönande bild av yrket. Ta bara rubriken på nr 10 2015: Tungt i hemvården men Lina lyfter lätt. Inte bara att kommateringen saknas, de förskönar en för många olidlig tillvaro. Att man sedan ställer frågan på sida 3: Vilken är din drömkarriär? till fyra sköterskor, visar på en allt för lätt bild av yrket. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiros ledare belyser alltid de problem som finns inom vården. Dock är det det enda ordentligt negativa man egentligen hittar i hela tidningen. Visst finns det fler negativa artiklar och positiva också, men tidningen borde mer belysa grundproblemen på arbetsmarknaden och marknadsföra tjänster i Norge och uppmuntra våra sköterskor att flytta dit samt strejka och hålla ihop för att kunna driva upp lönerna mer.

Då var vi där igen...

Återigen är allas våra förväntningar höga om vem som på fredag får nobelpriset i litteratur. Förra året skrev jag även då ett inlägg om att jag önskade att Pilip Roth skulle få priset, dock gick det till Patrick Modiano.

Philip Roth är 82 år gammal. Han debuterade 1959 med Goodbye, Columbus. Därefter kom en rad kända verk som The Breast, The Ghost Writer, American Pastoral, The Human Stain, The Plot Against America  mm. För att inte tala om Portnoy's Complaint som skildrar sex och onani på ett lite speciellt sätt. American Pie kan slänga sig i väggen! Äpplepaj - Portnoy tar en bit lever som familjen sedan ska äta till middag.

Att Svenska Akademien inte ger priset till Philip Roth tror jag kan ha att göra med att han dels är:
1. Amerikan
2. Jude
3. Skildar USA främst, även fast Roth under 1970-talet levde en tid i Tjeckoslovakien därefter började publicera östeuropeiska författare i USA för att det inte  gick i den diktaturen.
4. Anses av en del skildra sex utifrån ett alltför manligt perspektiv
5. Håller sig ganska dold för omvärlden
6. Pulicerat ganska många böcker

Dock är kriterierna högre för att han ska få tilldelat sig priset. Dock tror jag tyvärr inte att han kommer att få det i år heller.

Tvångssyndrom

Här kommer en liten sammanfattning om tvångstankar som vi läser om just nu på SSK-kursen. Det kallas även för OCD: Obsessive Compulsive Disorder. Jag finner detta extremt intressant. Min far lider av detta, trots det har jag inte tagit efter hans beteende. Antagligen för att jag har en moder som fördömer beteendet och därmed har jag tagit efter henne plus ärvt hennes gener som klarar av att avstå från detta beteende.

Vad ingår då?

1. Tvivel och kontroll: Alldagliga handlingar som man ej tror blivit utförda korrekt. Man kontrollerar flera gånger att spisen är avstängd, att man har låst dörren, släckt ljuset mm för att det maler i huvudet. Exempel - kan inte sova, går upp flera gånger och kontrollerar saker pga tvångstankar som säger att dörren inte är låst. "Låste jag dörren?" "Tänk om jag inte låste dörren?"

2. Smittskräck och renlighet: Duschar/tvättar händerna flera gånger om dagen. Rädd för att ex. bli svettig, uppfattar sig då som smutsig. Kan även uppleva sig oren efter att ha varit på vissa platser eller umgåtts med vissa människor. Tror sig även ha vissa sjukdomar. Tänk om jag blir sjuk? Tänk om jag har aids? Tänk om jag är allvarligt sjuk? Litar inte på diagnoser från läkare som bekräftar friskhet.

3. Ordning och symmetri: Klarar inte av oreda. Handlar om att återställa ordningen. Överdrivet organiserad. Inget får ligga på fel plats. Utlöser ångest.

4. Aggressivitet: Tänk om-tankar. Tänk om jag slänger ut barnet genom fönstret?

Varför får man då tvångssyndrom? Enligt UMO säger de att: Det är ingen som vet exakt varför man får sådana tankar, men forskare tror att det kan ha med ens omgivning, livssituation och stress att göra. Det kan också vara ärftligt, men man behöver inte få tvångsyndrom bara för att någon i släkten har det. (http://www.umo.se/att-ma-daligt/tvangssyndrom-ocd/)

Det är bevisat att man tar efter beteenden som ens närstående har, man gör som ens mamma och pappa gör. Visar exempelvis ens pappa tendenser till exempelvis becillskräck tar man efter detta beteende, trots att det är helt orationellt och ologiskt. Man ärver samtidigt benägenheten att utveckla bacillskräck.

Hur behandlar man då detta?

Man måste våga tala öppet om ångesten/tvångstankarna med en närstående eller vårdpersonal/psykolog. Man måste ventilera det obehagliga, våga tala ut om det för att det ska komma ut från hjärnan där det maler sönder en. Dagbok är ett bra komplement till att bli av med tankar i huvudet. Övrig behandling är KBT, BT, dynamisk psykoterapi och lkm. Motion är också bra, yoga och mindfulness.

En av mina bekanta lider av bacillskräck. Hennes far lider av bacillskräck också så hon har antagligen tagit efter hans beteende. Dock märker man med henne att det inte är en riktig bacillskräck hon har. Det fanns ingen logik i hennes beteende och hon är inte påläst om var bakterierna finns. Det är vanligt att man hittar mycket gammal mat i hennes kylskåp eller att vasken är dåligt avtorkad. Detta skulle inte en person med en genuin bacillskräck göra. I hennes fall handlar det om att hon har kopierat sin fader, man tar automatiskt efter de personer som man ser upp till. Hon har inte läst på själv om hur bakterier förökar sig.

En annan person jag träffade, jag kallar honom "sonen"- hade en fader som brukade lägga över filtar på sin soffa och sina fåtöljer när det skulle komma hem gäster. Fadern var rädd för baciller som han trodde skulle finnas på gästernas kläder och händer. Sonen till honom tog efter detta beteende och började också lägga över filtar på möblerna i sin egen lägenhet. Eftersom pappan visade upp ett tvångsbeteende tog sonen efter detta. Precis som pappan ogillade offentliga sittplatser på bussar och väntrum ogillade även sonen detta. Trots att han åkte tunnelbana 15 minuter varje dag till jobbet satt han aldrig ned på ett säte pga rädsla för de baciller som skulle kunna finnas där efter andra människor. När jag frågade sonen vilka sorters bakterier han var rädd för eller om det var något annat som han var rädd för att få på kläderna och föra med sig hem, kunde han inte svara på det. Detta för att han inte kände till någonting om hur bakteier eller parasiter fungerar eller andra organismer. Återigen, ett irrationellt beteende som tagits efter av en irrationell fader.

Som vi kan se hos de båda personerna ovan, min bekanta och sonen, lider de båda av tvångssyndrom som antagligen beror på tvångstankar och ångest som tankarna generarar. Har man en psykisk diagnos är det vanligt att man lider av fler psykiska sjukdomar. Båda dessa personer vet jag tidigare lidit av depressioner, utbrändhet, ångest och en av dem har även haft tankar på att inte fortsätta leva. Samtidigt lider de båda av ätstörningar, den ena av att hon hetsäter för att sedan träna som en dåre och gå in i ett jojobantande. Sonen av att vara extremt medveten om vad han äter och samtidigt träna bort överflödiga kilon på gymmet vilket resulterade i en oerhört späd kropp och rädsla för att bli tjock. Båda parter visade även upp dåligt självförtroende samt extremt, extremt låg självkänsla som yttrade sig i en enorm beslutsångest till exempel.

Vad jag vill säga utifrån detta är att barn tar efter personer som betyder mycket för dem, även om beteendena är irrationella. Detta har även jag gjort. Vad jag mer vill säga är att ingen ska behöva gå runt och må dåligt. Det är mycket viktigt att man vågar ta sig till doktorn och få en remission till en psykologmottaning eller till slutenvården och få sina tvångstankar botade eller under kontroll.