Mama Dolly av Patricia Lorenzoni

Det finns en liten mening i denna bok om moderskap där Lorenzoni citerar antropologen Barry Hewlett som skriver att i västvärlden i de urbana klasserna, är nyblivna föräldrar påtagligt okunniga om spädbarn och föräldrarna förlitar sig på expertishjälp för att ta hand om barnet. Det mest naturliga - frukten av sexakten - har blivit det mest främmande.

Jag läser som sagt till sjuksköterska och var nu ute på praktik i nio veckor på BB. Vad jag fann ut av detta mer eller mindre studiebesök som det ändå var (inget fel med det) var att mina fördomar besannades. Dagens föräldrar är ett jävla skämt! Jag känner en djup besvikelse över föräldraskapet i Sverige idag.

Jag visste detta! Jag visste att det var föräldrarna jag skulle irritera mig på! De är ju inte kloka! Många av de föräldrar som hamnar på BB är inte kloka! Runt tio procent är vettiga, 80 procent är osäkra, naiva och har psykiska besvär och de sista tio procenten utgörs av socialfall som även har de socioekonomiska problemen.

Jag har en viss ursäkt för de tio procenten socialfall. De finns i varje samhälle - vad ska man göra? Det sociala arvet har vi ju inte lyckats bygga bort så vad förväntar vi oss. De tio procenten av vettiga föräldrar är guld värda. Så fort man går in till dem möter man en klar reflekterande blick/ar och barnet ligger lugnt i någon av föräldrarnas famn och amningen är på gång. Detta är föräldrar som läst på om det nyfödda barnet i bebisböcker och som har förberett sig på barnets ankomst. De har också god psykisk, mental hälsa som gjort att de har rimliga förväntingar på vad som kan hända under en förlossning. Föräldrarna är också mycket trygga med varandra och tycker verkligen om varandra vilket är underbart att se. Partnern som ej har fött har inga problem med att prata om sin partners avföringsproblem efter förlossningen  och hen stöttar henne om hon/de upplevt en jobbig förlossning. Starka individer är detta!

Sedan har vi den största gruppen föräldrar som utgör 80 procent och det är denna som jag är mest besviken på. Dessa föräldrar har ordnade liv, arbete, de är i regel gifta, de har ordnat allt med planering av ledighet och försäkringskassan och sådana där formella bestyr, MEN deras mentala hälsa är ej bra och det har gjort att deras förväntningar inför barnet och förlossningen inte ligger på en realistisk nivå. Detta gör att de blir besvikna och mår riktigt dåligt efter förlossningen. Detta märker man av genom att mamman kanske har upplevt mer smärta än hon trodde att hon skulle uppleva, att hon brast vid en vaginal förlossning, att hon redan från början är rädd för att förlösa och därmed har tjatat sig till ett planerat snitt, att något sker under förlossningen som gör att barnet måste förlösas med akut eller urakut kejsarsnitt. Eller så är upplevelsen av att skaffar barn så främmande i sig att modern/partern/båda upplever en psykisk smärta av att få barn i sig självt. Kaka söker maka.

När man kommer in till vissa föräldrar i deras patientrum så finns det vissa beteenden som man bör reflektera över.

1. Om mamman/partnern sitter med barnet i famnen och frågar barnmorskan: Ska jag amma honom/henne nu? Denna fråga var det flera föräldrar som frågade oss när vi kom in och antingen beror detta på som Hewett menar respekt för sjukvården, föräldrarna tror att de gör fel och att vårdpersonalen ska tillrättavisa dem. Då kan barnet ha ätit inom en timme redan eller två och allt är bra. Eller så beror det på just det jag tror, att föräldrarna inte är väl pålästa och inte "fattar" att de ska amma sitt barn eller att barnet inte kanske vill bli ammat hela tiden.

2. Föräldrar som inte håller i sina barn. Barnen kan bli subtempade om de inte får känna föräldrarnas hudvärme och det är inte bra vare sig för barnets fysiska som psykiska hälsa. Detta kan handla om ofta kvinnor som kanske inte känner något för sitt barn, kanske barnet inte var önskat. Detta löses antingen tidigt med en abort eller efteråt med antidepressiva om det gäller en förlossningsdepression.

3. Föräldrar som har tusen frågor. Detta är en mycket osäker föräldragrupp. Det är inte helt omöjligt att de redan har barn sedan tidigare, men ändå frågar de personalen om en  massa egentligen löjliga saker som de redan bör kunna, enligt mig, exempelvis: Hur ska jag se till att mitt barn inte får någon feberförkylning? Ja vad tror du? Håll det varmt och låt det inte komma i kontakt med sjuka personer! Låt det sova när det vill och äta när det vill! Hur svårt ska det vara?

4. Föräldrar som inte möter ens blick. Man vet inte egentligen som personal vad dessa patienter menar. Man uppfattar inte om de har några problem för de förmedlar ingenting. De hälsar knappt. De är inbundna, osäkra och inte vuxna människor. Det befinner sig som i chock.

5. Föräldrar som klagar på allting. Detta kan röra sig om själva förlossningsupplevelsen och tyvärr kan det bero på att personalen inte har hunnit med dem eller så beror det på vad jag mest tror på: att de är dåligt insatta i vad som kan hända under en förlossning. Plus, vi vet hur sjukvården ser ut i Sverige idag så hur kan man förvänta sig att allt ska vara guld och gröna skogar. Den som gör det är just bara det - naiv och dåligt insatt.

6. Flyktingar (vill ej ta upp denna grupp här då det rör invandringspolitiken).

7. Slutligen, föräldrar som inte vill gå hem efter att de blivit utskrivna. De ser sjukhuset lite som ett hotell, sängar, varma rum, gullig, liten bebis och ett patientkök fullt med mat. De kan också hända att föräldrarna har två barn sedan tidigare som väntar hemma, men de tycker att det är så lugnt och skönt på sjukhuset att de inte vill gå hem och ta hand om de här barnen som de satt till världen. De klagar på att det ömmar lite i magen eller att amningen inte helt har kommit igång. vad som helst för att så stanna kvar.

Alla dessa sju patientgrupper gör mig förbannade att se. De parasiterar på sjukvården och tror sig ha vissa rättigheter. Vi har skattefinasierad sjukvård i Sverige! Den ska räcka åt alla! Många skaffar barn fast de inte är mogna. De tar inte ansvar för att sätta sig in i vad som kan hända. Alla föräldrar borde göras medvetna om att drastiska saker kan ske under en förlossning som exempelvis att barnet får förlösas via ett snitt eller sugklocka mm. Allt kan hända och det är bara att bita ihop. Många lider av förlossningsrädsla fast de inte har fött barn tidigare. Att staten bekostar planerade snitt pga av psykiska själ är fel tycker jag. Kejsarsnitt ska enbart ske då det är risk för kvinnans eller barnets fysiska hälsa. Mår man så psykiskt dåligt över att förlösa vaginalt ska man inte skaffa barn. Föräldrarna med psykiska problem innan förlossningen har ofta en psykisk sjukdomsproblematik i botten och den kommer inte försvinna efter graviditeten utan barnet kommer att växa upp tillsammans med psykisk, instabila föräldrar. Tänk på en sak, om det paret med förlossningsrädd kvinna skulle bekosta det planerade snittet själva, skulle hon då fortfarande gå med på det eller skulle hon bita ihop?

I förra veckan larmade barnmorskorna om att nyblivna mammor tittar på mobilerna mer än på barnet under amningen. Det har tidigare larmats om att föräldrar vid andra interaktioner med barnet ägnar sig mer åt mobilen än åt barnet, exempelvis vid matbordet och på lekplatsen. Jag var på McDonald´s i lördags vid lunchtiden och satt inne på restaurangen och åt. Vid ett bord satt en mamma som konstant tittade ned i sin mobil medan hennes två barn rusade runt i restaurangen för att påkalla sin mammas uppmärksamhet. På deras bord låg papper och kartonger utpridda och jag kunde se hur barnen tittade på sin mamma för att visa att de fanns. Att behöva se detta som utomstående är fruktansvärt och man ställer sig frågan varför vissa människor skaffar barn? Varför skaffar man barn om man inte är mogen? Detta blogginlägg blev mycket långt just för att jag bryr mig så mycket om dessa stackars, underbara små bebisar som kommer att växa upp med omogna, osäkra idioter till föräldrar.

Mina tipsa till alla blivnade föräldrar:
1. Läs noga på om vad du/ni ska äta och hur mycket ni ska motionera under Er graviditet.
2. Läsa noga på vad som händer vecka för vecka i magen - barnets utveckling.
3. Läs igenom vad som kan hända under en förlossning och förbered Er båda mentalt. Det kommer att göra ont, det kanske går snett, det kommer att vara jobbigt. Jag vill inte säga det men förbered Er på det värsta. Var glad om du mamman och barnet överlever och att barnet inte får komplikationer. Brister du får sjukvården laga dig tills du inte har några problem med samlag och inkontinens!
4. Läs på i bebisböcker så att ni har lite koll på amningen och barnets skötsel så ni inte står helt handfallna när barnet är fött. Personalen är där för att stötta och utbilda, men ni måste ha koll på saker själva. Jag kan förstå att det kan vara lite dåligt omen att läsa på hur barnet ska skötas än innan det har fötts. Det kan ju hända saker...men hellre att ni är väl pålästa än att ni inreder barnets rum innan det har fötts.
Slutligen
5. Flickor kan ha blåa kläder och pojkar kan ha rosa kläder! Det är inte farligt!
6. Överviktiga mammor föder ofta för tidigt. Gå ned i vikt innan du blir gravid!