Skomakarungen av Kerstin Sundh

Denna barnbok lämpar sig för barn mellan 7-12 år. Jag kommer ihåg att  vår lärare läste den för oss på lågstadiet vid morgonsamlingen. Eftersom jag är ett stort fan av författaren Kerstin Sundh kände jag att jag ville läsa boken själv nu i vuxen ålder.

Stina är ett fattigt skomakarbarn och bor med sin mormor i gamla skomakarstugan. Stinas mamma reste till Amerika för flera år sedan och Stina går och väntar på sin mamma ska komma tillbaka. Viktor är en grannpojke som är kär i Stina, men han visar det inte - för Stina är fattig och en fattig flicka kan man ju inte visa intresse för.

Citat:

"Tre kilometer har Viktor att gå till skolan".


"Fröken ordnar så att bråkigt barn sitter bredvid stillsamt barn".

"Varför är somligt fruntimmersgöra och somligt karlgöra, säger Stina".

Sundh skriver om fattigdomen under sin uppväxt under 20-30-talet. Hennes böcker utspelar sig mestadels i Värmland där hon föddes, i Filipstad. Vad som är speciellt med Sundhs barnböcker är dels att hon skildrar fattigdom från barns ögon, hur barn upplever fattigdom och dels att hon samtidigt lyckas få dessa mycket socialrealistiska berättelser att likna sagor.

I Skomakarungen finns det små stunder då sagan eller lyckan blir verklighet, Stina får sin rosa  klänning, mamman kommer tillbaka från Amerika med en välbeställd make och alla blir rika och lyckliga. Sundh framställer olika dilemman genom barnkaraktärernas ögon och det bidrar det till att ge en bild till dagens barn hur samhället ser ut i vissa  familjer fortfarande, att fattigdom faktiskt förekommer.

Fattigdom är vanligare idag än när jag var liten till exempel och även då mina 40-talistföräldrar var små. Så ämnet måste hela tiden tas upp på nytt och medvetandegöras.

Sundh har också skrivit Mirandaböckerna bland annat. De är enligt mig de absolut bästa ungdomsböckerna som har skrivits av en svensk författare under 1900-talet. Tyvärr kom både Sundh och hennes verk i skymundan av Astrid Lindgren. Lindgrens böcker har personlighen aldrig tilltalat mig på samma sätt som Sundhs verk, även då Lindgrens verk också är fantastiska såklart. Mirandaböckerna består av åtta böcker om just flickan Miranda och hennes uppväxt. I böckerna figurerar så många olika karaktärer och händelser vilket gör historien till en realistisk saga. Allt finns med i dem! Fattigdom, klass, framtidsvisioner, galenskap, kärlek, genus, sorg, lycka, gläjde - allt! Att man inte har filmatiserat dessa böcker är för mig helt obegripligt! SVT borde kunna göra en satsning och göra den till serie för den hade blivit helt underbar!

Bron III Broen

Bron - min absoluta favoritserie! Made in Sweden och Danmark. Anledningen till att jag gillar Bron är för att serien är bra uppbyggd och spänning råder i varje avsnitt. Vad serien också gör är att den framhäver norden mycket bra. Nordisk design, stil, personlighet, rättssystem, byråkrati, demokrati, förordningar och människor med mera. Sedan karaktären Saga - jättebra att skildra en person som inte är norm! En del menar att Saga har någon form av neurologisk funktionsnedsättning som exempelvis Aspergers, men jag tror att hon kan ha blivit skadad genom åratal av utnyttjande från hennes föräldrar. Har hon inte fått någon empati från föräldrarna vet hon inte hur hon ska visa andra det. Det är befriande att titta på en karaktär som inte kan ljuga utan bara säger vad hon tycker , till viss del.

Om inte alla har förstått det så var säsong tre av Bron extremt kontroversiell och motsägelsefull. Jag undrar om alla verkligen förstod det för det har inte förekommit någon debatt alls om det.

Att man har ett samarbete med Danmark är superbra! Vad ska man säga, det öppnar upp och så lär man sig danska på kuppen. Att serien framhäver ämnen som är kontroversiella och politiska är mycket positivt, som bland annat utnyttjande av barnarbete i utvecklingsländer, frånvarande av föräldrar i uppväxten, otrohet, miljöförstöring, klimathotet etc.

Vad som avhandlades i säsong tre som precis avslutades var ämnen som föräldraskap, insemination och surrogatmödraskap bland annat. Den debatten är mycket aktuell. Ensamstående kvinnor har kunnat inseminera sig under flera år i Danmark och i Sverige håller man på att göra det lagligt, för kvinnor i relationer vill säga. I Sverige menar man att ett barn har rätt till två föräldrar och därför tillåter man ej ensamstående kvinnor att inseminera sig här.

Vad som är intressant med säsong tre är dess budskap. Vad som händer i serien är att ett visst antal personer blir mördade. Mordoffren plågas till döds och blir placerade i speciella ställningar som ska syfta på konstverk. Varje mordoffer blir fråntagen en specifik kroppsdel som symboliserar personens karaktär. Mördaren visar sig vara en person som blivit inseminerad. Mamman till honom var ensamstående och dog i tidig ålder. Antagligen var hon ej psykiskt frisk heller. Då mamman inte verkade ha något kontaktnät runt omkring sig hamnade sonen i fosterhem där han blev utsatt för vanvård. Mördaren/barnet blev sedermera utsatt för ännu mer våld och sexuella övergrepp under sin uppväxt varmed han i vuxen ålder tar hämnd på alla de personer som behandlat honom illa som barn.

Man känner ju sympati för mördaren. HAN GÖR JU RÄTT! Om jag själv hade blivit utsatt för samma våld som barn kanske jag hade handlat på samma sätt som han. Om det rättssystem vi har ej fungerar får man ta lagen i egna händer för att uppnå rättvisa. Flera vanvårdade fosterhemsbarn begärde skadestånd från staten för ett par år sedan och det förekommer än idag. Lång från alla får rätt till skadestånd vilket är som ett slag i ansiktet. Att idioter skaffar barn som inte ska ha barn som gör att de måste blir omhändertagna av socialtjänsten och placerade i fosterhem som i sin tur utnyttjar eller vanvårdar barnen är sjukt! Samhället har inte lyckats att vare sig förebygga detta problem eller ordna bra levnadsförhållanden för barnen! (I Bron visade det sig också att Saga på felaktiga grunder anmält sina föräldrar till polisen för utnyttjande av hennes syster sexuellt. Detta vill belysa på att vissa föräldrar förlorar vårdnaden om sina barn på felaktiga grunder, eller???.)

Mördaren i Bron tre spelas av Adam Pålsson från Torka aldrig tårar...Pålsson gör den rollen så himla bra.  Manuset är också helt underbart: Mördaren Emil säger i slutet på serien: "Maktlösa människor kan aldrig välja - de får bara finna sig". Det är inget existentialistiskt ställningstagande, men det stämmer ju, speciellt om man är barn.

Tidigt i serien förekommer en rollkaraktär vid namn Lise Friis Andersen. Hon är konservativ bloggare som uttrycker kritik mot bland annat första mordoffret, Helle Anker, som äger inseminationskliniken som mördarens mamma gick till. Vad Lise säger i ett blogginlägg är att "man inte ska utföra experiment med barn". Vad är det egentligen hon säger? Hon uttrycker kritik som i slutet av serien visar sig vara ganska berättigad. Det är just genom ett experiment mördaren har kommit till och utvecklats. Det handlar ju både om en kombination av gener och uppväxtmiljö samt sårbarhetsnivå.

Att SVT gör en serie med detta budskap tycker jag borde belysas mer. Att Sverige ägnar sig åt utbildnings- och fostrande -TV är väl inget konstigt, men det borde verkligen belysas mer för serien sprids till andra länder och ger en bild av Sverige. Jag vet inte än vad jag själv anser om insemination av ensamstående. Det är ju ett experiment som försiggår i Danmark just nu sedan år 1999. Det ska bli intressant att se hur dessa barn blir när de blir stora. Om de kommer att må bra psykiskt eller om de kommer känna en splittring över att inte ha två vårdnadshavare/föräldrar.

Vad ska man ha i lön som nyutbildad sjuksköterska?

Jag skrev till "Vårdförbundet direkt" och frågade detta:

1. Vad ska man som nyutbildad sjuksköterska begära i ingångslön i Sverige?  och
2. Var i landet rekommenderar ni att man söker jobb om man vill ha en bra ingångslön samt utveckling?

Jag erhöll detta som svar:

Hej Emelie, tack för din fråga!

Vårdförbundets kollektivavtal är sifferlösa, vilket innebär att det inte finns någon minimilön eller fastställd löneökning. Detta har gjort att våra medlemmar har en individuell löneökning som är högre än den generella löneökningen. Diskussioner om lön och värdering av vår yrkeskompetens förs ständigt med arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer.

Lönen ska motsvara din kunskap, kompetens och erfarenhet. Det är därför viktigt att trycka på den tidigare kunskap du har under en löneförhandling. Du kan trycka på t.ex. tidigare erfarenhet från vården men även andra erfarenheter och kunskaper som kan vara till nytta som sjuksköterska. Visa arbetsgivaren vad just du skulle tillföra till arbetsplatsen och vad det ska generera i lön.
Ett annat tips inför löneförhandlingen är att ha ett förhandlingsutrymme i ditt löneanspråk, dvs. att du begär mer än vad du som minst kan tänka dig att acceptera.

Gällnade din fråga om var i landet det är störst brist på sjuksköterskor så har vi ingen statistik för detta. Det råder dock generell brist i hela landet på sjuksköterskor, men om du vill veta mer exakt statistik skulle jag råda dig att vända dig till Arbetsförmedlingen.

Med andra ord - Vårdförbundets svar gav ingenting! Varför finns Ni ens? Ni fyller ju ingen funktion! Varför går ni arbetsgivarnas ärenden? Om alla sjuksköterskor i Sverige sade upp sig skulle facket och regeringen bli tvingade att vidta åtgärder. Det skulle lösa våra problem!

Utvecklingen i Sverige går för långsamt vad gäller sjuksköterskors löner och förbättrande av arbetssituationen. Jag vet vad min lösning på problemet heter - Norge. Det sades nyligen i media att färre sjuksköterskor från Sverige åker till Norge p.g.a. att norska kronan gått ned. Detta stämmer inte! Vi SSK- studenter och utbildade SSK tjänar fortfarande mycket bättre i Norge än vad vi gör i Sverige.

Jag planerar att söka sommarjobb som USK:a i Norge till sommaren 2016 eftersom jag är SSK-student. Jag vill se om det verkligen är så bra som alla säger. Om jag kan få tag i en bra lön samt får boende och mat betalda kanske jag blir tillräckligt motiverad att fortsätta jobba i Norge som färdig SSK. Vi får se...

Lönen då: Jag har min egen lönetrappa för sjuksköterskor som jag själv har kommit på och som jag tycker bör råda i Sverige. Vad jag grundar den på är 1. Vår utbildning 2. Ansvar 3. Arbetssituation 4. Att vi jobbar treskift och samtidigt utsätter oss för multiresistenta bakterier som våra patienter drar på sig!

Detta bör gälla för alla i hela Sverige vill jag påpeka - samma för alla - samma utveckling för alla. Från SSK:n i Arvidsjaur till SSK:n i Trelleborg!

Jag anser att nyutbildade sjuksköterskor i Sverige bör få 30 000 kronor per månad med en lönetrappa på 3 % varje år/halvår. Detta för att vi arbetar med ett stort ansvar, obekväma arbetstider och treskift. Samt att vi får ta över arbetsuppgifter som egentligen tillhör läkarna. En normal höjning är anser jag 1000-1500 kronor varje halvår. Vad man vet om lönehöjningar är att löner tenderar att höjas kraftigt de första åren när man är ung, men att ju äldre man blir desto mer avstannar lönerna. Dock vill jag påpeka att sjuksköterskor bör ha en lön över 40 000 eller till och med 50 000 kronor i lön när det är dags för pensionsavgång och mer för de som är specialister och har jobbat länge. Så länge som det finns kossiga kvinnor och dels manliga SSK kommer vi alltid att ha låga löner!

Problemet med den svenska SSK-lönen är att den dels är låg och inte följer en normal lönekurva. Att få under 27 500 kronor i ingångslön borde inte en enda svensk sjuksköterska tillåta! Tyvärr är många sjuksköterskor mesiga och skaffar barn tidigt och liksom binder upp sig vid att vara beroende av en månadslön. Kvinnor är dels dåliga på att löneförhandla. Har man dålig lön ska man säga upp sig! Den äldre generationens sjuksköterskor har inte fört den här kampen för bättre löner för att de har varit för mesiga. Detta beror också på att kvinnor är dåliga på att ställa upp för varandra. De tänker inte kollektivt utan mer individualistiskt. Om vi kunde bli mer som Byggnads skulle våra löneproblem försvinna.

Samtidigt - Hurra för att! :

På Huddinge sjukhus blir 6 timmar lika med heltid om man jobbar på akuten! Detta är något som resten av sjukvården borde ta lärdom av och införa på alla arbetsplatser. Det skulle innebära en möjlighet till fyrskiftsschema och ha en god inverkan på personalens hälsa.

Om en arbetsgivare vill anställa en sjuksköterskestudent måste hen ansöka om detta till Socialstyrelsen och få ansökningen prövad. Tidigare har det varit så att ansvaret helt legat hos arbetsgivaren. Med andra ord, hen hade kunnat anställa vem som helst till sjuksköterska. Det finns inga regler om vem det går att söka undantag för, man behöver inte ha läst fem terminer. Gör man något fel utan att ha legitimation kan man dock få problem att bli sjuksköterska senare. Detta är en säkerhet för oss SSK-studenter som vi borde välkomna. Dock förväntade jag mig att det skulle vara olagligt att jobba som syrra utan legitimation. Att få sin sak prövad hos Socialstyrelsen är ju inte hållbart.

Sjukdomen av Birgitta Trotzig

"Så gick livet framåt: så stod det stilla." s. 90

Detta var den första Trotzig-boken jag läste. Boken utspelar sig i Skåne under 1930-talet. Den handlar om en man som heter Elje Jesaja Ström.  Elje är son till en lantarbetare i Skurup, Albert Ström, och bor med sin far i en länga där. Vad som är speciellt med Elje är att han har en psykisk funktionsnedsättning eller mental retardation av någon sort. Ibland låter det som han är schizofren eller har autism för han befinner sig i sin egen värld eller kan man säga, bortanför den riktiga världen.

Eljes far Albert våldtog en polsk gästarbetare som blev med barn med Elje. Albert gifte sig med polskan när hon blev gravid, men efter att Elje fötts gav hon sig av. Elje i vuxen ålder söker efter en kvinna då han känner av sexuell lust. Eftersom han är psykiskt sjuk undviker kvinnorna honom. Elje söker även efter sin mor och åker i en hast till Polen med en lastbåt som han lyckas komma på. Sedan vandrar han runt i en stad i Polen och letar efter sin mamma, men det enda han lyckas stöta på är en prostituerad. Polska polisen lyckas hitta honom och han skickas tillbaka till Sverige med lastbåten han kom med och när han kommer tillbaka till Sverige hamnar han på S:t Lars i Lund.

"En omyndigförklarad är en ingen". s. 7 "Att vilja ett - att vara ett annat." s.23

Det är ganska strängt att läsa boken med tanke på ämnet, fattigdom, omyndighet, våld och psykisk sjukdom. Det är dock ibland att man som läsare ifrågasätter om Elje verkligen är sjuk eller om hans personlighet och beteendet kommer av en uppväxt av frånvaro av känslor. Man vet att barn som har blivit uppväxta på barnhem och inte blivit kramade osv har blivit apatiska. Detta tror jag kan vara fallet med Elje. Trotzig beskriver Elje som att vara likgiltig och det hör ihop med depression snarare än någon annan psykisk sjukdom. Namnet Elje Ström påminner om elström som i elstimulering vid ECT-behandling.


Fadern Albert är en speciellt person som hängett sig till Jehovas vittnen och läser domare Rutherfords skrifter för Elje. Han kommer själv från fattigdom och fick lämna sitt hem när hans egen mor dog för att leta arbete på annan ort. Albert fick en anställning som lantarbetare att rensa betor och bland arbetarna fanns det polska arbetare. En av de polska kvinnorna våldtog han. Det står inte mycket om fadern, men han  framställs som en ond person som håller en ständig uppsikt över Elje.

Frihet av Jonathan Franzen

Ja, baksidestexten lät ju mycket lovande, men tyvärr tycker jag inte att den stämmer överens med bokens handling tyvärr. Där har förlaget gjort fel. När man läser tror man att romanen kommer skildra en samtidsskildring av vår tid. Det är möjligt att det kommer längre fram i boken, men jag hann tyvärr bara till ungefär sida 150. Jag vet att det är inte många sidor, speciellt inte då hela boken är på över 600, men jag stod helt enkelt inte ut med att läsa mer.

Den var tråkig! Vad som skildras i första kapitlet är ett äktenskap mellan Patty och Walter som är ganska så dött. Man får i andra kapitlet följa hur detta omaka par träffades och vi får en hel beskrivning över hela Pattys uppväxt och collegeliv.

Vad jag vill poäntera med den där här recensionen är egentligen inte att handlingen är så fel. Det är intressant att läsa om dysfunktionella familjer, vem tycker inte det. Tyvärr håller inte språket. Det är dött och lämnar ingenting över för fantasin på det sätt som jag hade önskat. Författarjaget är ständigt närvarande och Franzen kommer till tals emellanåt och det stör flödet, tycker jag.

Jag vill poängtera att första kapitlet är mycket bra och intressant, men att romanen tappar sting i och med skildringen av just Pattys collegetid som är hennes egen sammanställning av sin biografi skriven på uppmaning av sin psykolog. Franzen har skrivit för mycket om ingenting! Det är ren upprepning och det gör mig trött. Jag skummade många sidor tills jag kom på att det var lönlöst att läsa klart den. Bara slöseri med tid.

Jag tycker samtidigt att det är synd - dessa manliga författare som skriver sina mastodontverk och hoppas på att bli erkända som nutidens samhällskildare. Jag vill kunna stå ut med deras språk, för recensenterna tycker de är bra. Men är de så bra egentligen?