Ulysses: Del 2: Kapitel 8 (Lestrygonians)
Här är Bloom igen som är ute och köper kakor. Jag fann kapitlet ganska tråkigt. Jag gör en kort sammansfattning nedan.
Skvaller.
Bloom tänker på sin fru Molly och sin dotter Milly. (Molly otrogen?)
Bloom stöter på mrs Breen. Skvaller.
Kapitlet är tät med skrift och nästan inga styckeindelningar, förvisso dialog.
Mrs Breen börjar prata om att hon är trött på sin tokige make. Bloom känner en doft av mat och börjar tänka på mat. Bloom börjar tänka på en annan kvinna han tror han ser tills han säger åt sig själv att koncentrera sig och rikta uppmärksamheten mot mrs Breen.
Säger adjö till mrs Breen.
Skvaller.
All skit han tänker på medan han går.
Träffar fler människor som han pratar med.
Slut
(Naturligtvis sker det mer saker, men jag finner dessa så oerhört tråkiga att jag inte orkar referera till dem.)
I åttonde sången kantras handlingen av lek och sång som en avskedsfest för Odysseus.
fredag 27 maj 2016
onsdag 25 maj 2016
Ulysses: Del 2: Kapitel 7
Ulysses: Del 2: Kapitel 7: Den irländska metropolens medelpunkt. (Aeolus)
Fram tills detta kapitlet har jag hängt med någorlunda i boken, även fast det har varit jättesvårt. I kapitel sju intar romanen en annan form. Här består texten av fragment alla med egen titel. Läsaren får följa spårvagnar, skoputsare, ölkuskar etc. Bloom befinner sig i det här kapitlet också som ska ha in en annons i the Telegraph. Kapitlet är extra svårt att hänga med i anser jag då alla dessa fragment får kapitlet att framstå som hattigt. I kapitlet rådgör Bloom med faktorn på the Telegraph om hur annonsen ska se ut och att det ska vara två nycklar upp i översta hörnet... Även fast nästan alla fragment följer på varandra kronologiskt, är dessa överrubriker mycket ivägen för läsaren och stör flödet. Antagligen något som är hela poängen med kapitlet.
På tidningen (vad jag tror) stöter Bloom ihop med några vänner. Mr, Dedalus d. ä., professor MacHugh, Ned Lambert, J. J. O'Molloy. Dessa börjar skvallra om tidningsbranschen och andra figurer inom den. I en av fragmenten dyker Stephen Dedalus upp igen med mr Deasys insändare om mul- och klövsjukan och så skvaller på det plus lite kvinnohat - "En kvinna förde synden till världen".
(Den helige Augustinus.)
Detta är inte roligt att läsa all den här skiten. Jag undrar hur litteraturen var innan Ulysses för romanen ansågs vara mycket speciell i sin karaktär när den kom och så även idag. Ett 1900-talets skönlitterära epos. Jag tycker inte detta är något märkvärdigt. Det är ju enbart skvaller med lite anspelningar på Odysséen.
I sjunde sången går Odysseus fram till fajakernas stad där han vid porten möter Atena i form av en flicka med ett vattenkrus som leder honom till kungen. Odysseus går först fram till drottning Arete och ber henne om hjälp först. Han blir inbjuden och under kvällen talar han om sina öden.
Fram tills detta kapitlet har jag hängt med någorlunda i boken, även fast det har varit jättesvårt. I kapitel sju intar romanen en annan form. Här består texten av fragment alla med egen titel. Läsaren får följa spårvagnar, skoputsare, ölkuskar etc. Bloom befinner sig i det här kapitlet också som ska ha in en annons i the Telegraph. Kapitlet är extra svårt att hänga med i anser jag då alla dessa fragment får kapitlet att framstå som hattigt. I kapitlet rådgör Bloom med faktorn på the Telegraph om hur annonsen ska se ut och att det ska vara två nycklar upp i översta hörnet... Även fast nästan alla fragment följer på varandra kronologiskt, är dessa överrubriker mycket ivägen för läsaren och stör flödet. Antagligen något som är hela poängen med kapitlet.
På tidningen (vad jag tror) stöter Bloom ihop med några vänner. Mr, Dedalus d. ä., professor MacHugh, Ned Lambert, J. J. O'Molloy. Dessa börjar skvallra om tidningsbranschen och andra figurer inom den. I en av fragmenten dyker Stephen Dedalus upp igen med mr Deasys insändare om mul- och klövsjukan och så skvaller på det plus lite kvinnohat - "En kvinna förde synden till världen". (Den helige Augustinus.)
Detta är inte roligt att läsa all den här skiten. Jag undrar hur litteraturen var innan Ulysses för romanen ansågs vara mycket speciell i sin karaktär när den kom och så även idag. Ett 1900-talets skönlitterära epos. Jag tycker inte detta är något märkvärdigt. Det är ju enbart skvaller med lite anspelningar på Odysséen.
I sjunde sången går Odysseus fram till fajakernas stad där han vid porten möter Atena i form av en flicka med ett vattenkrus som leder honom till kungen. Odysseus går först fram till drottning Arete och ber henne om hjälp först. Han blir inbjuden och under kvällen talar han om sina öden.
Ulysses: Del 2: Kapitel 6
Ulysses: Del 2: Kapitel 6 (Hades)
Kapitlet inleds med att några män, bland annat mr Bloom och mr Dedalus (tror ej det är Stephen utan hans fader) sätter sig i en vagn för att köra till begravningen med likkistan lastad på vagnen. Personerna som bor i husen utmed gatan tittar nyfiket ut genom fönsterna för att se kortegen. Återigen är det en rörelse liksom i förra kapitlet och det är möten som kommenteras av protagonisterna genom färden. Mr Bloom tänker på sin avlidne son Rudy och sin snart fullvuxna dotter Milly. Annars går snacket rappt i vagnen mellan vännerna om ganska vardagliga saker. Antisemitism igen, att Molly har fått engagemang och ska sjunga, resrutten beskrivs ingående mm. Det sker en lite speciell inre monolog när någon i sällskapet tänker att vagnen skulle gjort en för kraftig sväng och kistan skulle åkt av och liket rullat ut... De anländer så småningom till kyrkan där de möter upp änkan Dignam med barn och så genomförs begravningsakten och därefter följer skvaller vid gravsättningen.
Kapitlet är ganska tungt och tråkigt och inre monolog kanske bara är ett finare ord för dagdrömmeri. Döden omtalas i olika former, bland annat nämns Hamlet och Lasaros. Jag kan uppskatta inre monolog, men alla detaljer och namedropping! Det gör mig i alla fall slut. Vad är det för vits med att nämna en massa namn på personer eller platser som inte ens förekommer i boken? Det är förstås paralleller till Odysséen, men herregud! Jag accepterar att det finns de som helt går upp i det här verket och verkligen kan njuta av det. Dock kan jag inte det. Det är invecklat, konstlat, sexistiskt, manschauvinistiskt och samtidigt en ganska äcklig humor som ska verka rolig.
I sjätte sången hittas Odysseus av kungadottern Nausikaa som ska ned till vattnet för att tvätta med sin tjänsteflicka. Hon tar med honom till fadern, men ber honom komma efter pga av skallret som kan komma bland folket.
Kapitlet inleds med att några män, bland annat mr Bloom och mr Dedalus (tror ej det är Stephen utan hans fader) sätter sig i en vagn för att köra till begravningen med likkistan lastad på vagnen. Personerna som bor i husen utmed gatan tittar nyfiket ut genom fönsterna för att se kortegen. Återigen är det en rörelse liksom i förra kapitlet och det är möten som kommenteras av protagonisterna genom färden. Mr Bloom tänker på sin avlidne son Rudy och sin snart fullvuxna dotter Milly. Annars går snacket rappt i vagnen mellan vännerna om ganska vardagliga saker. Antisemitism igen, att Molly har fått engagemang och ska sjunga, resrutten beskrivs ingående mm. Det sker en lite speciell inre monolog när någon i sällskapet tänker att vagnen skulle gjort en för kraftig sväng och kistan skulle åkt av och liket rullat ut... De anländer så småningom till kyrkan där de möter upp änkan Dignam med barn och så genomförs begravningsakten och därefter följer skvaller vid gravsättningen.
Kapitlet är ganska tungt och tråkigt och inre monolog kanske bara är ett finare ord för dagdrömmeri. Döden omtalas i olika former, bland annat nämns Hamlet och Lasaros. Jag kan uppskatta inre monolog, men alla detaljer och namedropping! Det gör mig i alla fall slut. Vad är det för vits med att nämna en massa namn på personer eller platser som inte ens förekommer i boken? Det är förstås paralleller till Odysséen, men herregud! Jag accepterar att det finns de som helt går upp i det här verket och verkligen kan njuta av det. Dock kan jag inte det. Det är invecklat, konstlat, sexistiskt, manschauvinistiskt och samtidigt en ganska äcklig humor som ska verka rolig.
I sjätte sången hittas Odysseus av kungadottern Nausikaa som ska ned till vattnet för att tvätta med sin tjänsteflicka. Hon tar med honom till fadern, men ber honom komma efter pga av skallret som kan komma bland folket.
Ulysses: Del 2: Kapitel 5
Ulysses: Del 2: Kapitel 5 (Lotus Eaters) 
All Hallows.
I detta kapitel går Bloom ut i staden och vandrar genom Dublin och tittar på olika saker han ser och reflekterar över dem. Han är på väg till en begravning för en Mr Dignam. På vägen träffar han Mr
M' Coy och dessa två börjar skvallra. Bloom är ju alltid någon annanstans och här fokuserar han blicken/tankarna på en kvinna som passerar dem bland annat.
När de talat färdigt går de båda vidare på varsitt håll. Bloom läser ett brev som han tidigare hämtade på postkontoret från en Martha. Hon tilltalar honom Henry i brevet så frågan är om det är Bloom som läser brevet eller någon annan? Eller har Bloom en affär med en annan kvinna?
Efter att han läst brevet går han vidare till All Hallows där han går in. Nu medan Bloom sitter i kapellet går det en himla massa tankar hit och dit. Det är inte lätt att hänga med vem det är som tänker och reflekterar över allt detta. När han väl är färdig där smiter han ganska snabbt ut ur kapellet och går till apoteket där han köper tvål bland annat. Medan han handlar fantiserar han om att apoteksbiträdet hade varit en nätt flicka hade det varit trevligare.
Vad som är speciellt för romanen är att varje rutt personerna tar när de är ute och går är mycket väl beskrivna. Gatorna avlöser sig efter varandra och som läsare kan man åka till Dublin och gå exakt samma gator som karaktärerna tar eller sitta med google-maps och följa rutten på karta. Detta är från Joyces sida ett mycket skickligt knep att locka turister till Dublin, att man som läsare även då blir en del av historien. Jag tycker detta är något mycket fint en författare kan göra till sin läsare. (En del personer har jag hört menar det motsatta - ett billigt PR-trick.)
Citat från sista stycket av kapitlet:
"Han såg vattnet krusa och skölja bål och lemmar som sakta flöt upp, citrongula, vilande i vattnet: naveln, köttets knopp: och såg buskens mörka toviga krull som flöt, flytande hår i vattnet kring tusendets slokande fader, en slak flytande blomma."
I Odysséen, femte sången beordrar Zeus, via Hermes, nymfen Kalypso att låta Odysseus få fara hem. Kalypso släpper Odysseus fri och säger åt honom att bygga sig en flotte. Poseidon skapar en havsstorm som gör att Odysseus ramlar av sin flotte, men av havsnymfen Leukotea får han låna en slöja som gör att han kan simma i land på en ö.
All Hallows.I detta kapitel går Bloom ut i staden och vandrar genom Dublin och tittar på olika saker han ser och reflekterar över dem. Han är på väg till en begravning för en Mr Dignam. På vägen träffar han Mr
M' Coy och dessa två börjar skvallra. Bloom är ju alltid någon annanstans och här fokuserar han blicken/tankarna på en kvinna som passerar dem bland annat.
När de talat färdigt går de båda vidare på varsitt håll. Bloom läser ett brev som han tidigare hämtade på postkontoret från en Martha. Hon tilltalar honom Henry i brevet så frågan är om det är Bloom som läser brevet eller någon annan? Eller har Bloom en affär med en annan kvinna?
Efter att han läst brevet går han vidare till All Hallows där han går in. Nu medan Bloom sitter i kapellet går det en himla massa tankar hit och dit. Det är inte lätt att hänga med vem det är som tänker och reflekterar över allt detta. När han väl är färdig där smiter han ganska snabbt ut ur kapellet och går till apoteket där han köper tvål bland annat. Medan han handlar fantiserar han om att apoteksbiträdet hade varit en nätt flicka hade det varit trevligare.
Vad som är speciellt för romanen är att varje rutt personerna tar när de är ute och går är mycket väl beskrivna. Gatorna avlöser sig efter varandra och som läsare kan man åka till Dublin och gå exakt samma gator som karaktärerna tar eller sitta med google-maps och följa rutten på karta. Detta är från Joyces sida ett mycket skickligt knep att locka turister till Dublin, att man som läsare även då blir en del av historien. Jag tycker detta är något mycket fint en författare kan göra till sin läsare. (En del personer har jag hört menar det motsatta - ett billigt PR-trick.)
Citat från sista stycket av kapitlet:
"Han såg vattnet krusa och skölja bål och lemmar som sakta flöt upp, citrongula, vilande i vattnet: naveln, köttets knopp: och såg buskens mörka toviga krull som flöt, flytande hår i vattnet kring tusendets slokande fader, en slak flytande blomma."
I Odysséen, femte sången beordrar Zeus, via Hermes, nymfen Kalypso att låta Odysseus få fara hem. Kalypso släpper Odysseus fri och säger åt honom att bygga sig en flotte. Poseidon skapar en havsstorm som gör att Odysseus ramlar av sin flotte, men av havsnymfen Leukotea får han låna en slöja som gör att han kan simma i land på en ö.
Ulysses: Del 2: Kapitel 4
Ulysses: Del 2: Kapitel 4 (Calypso)
Nu inleds kapitlet med den karaktär som har blivit mest förknippad med detta verk, Mr Leopold Bloom. Läsaren får med en gång veta att Bloom tycker om att äta inälvsmat, speciellt njure. Bloom donar i köket, klappar katten och tänker. Blooms fru ligger fortfarande kvar i sängen och sover. Bloom går ut för att köpa njure och läsaren får följa de personer han träffar på vägen till slakteriet Dlugacz. Bloom innehar en inre monolog när han är på väg till staden, vilket jag tror har kopplingar till Odyssén. På vägen hälsar han bland annat på en pubägare O´Rourke. När han plötsligt kommer fram till slakteriet och ser alla korvar och puddingar. Inne i butiken står Blooms, grannes hembiträde och han drar med blicken över hennes höfter...
När han fått det han ska ha, en njure, går han hem igen till sitt hus på Eccles Street. Han upptäcker att han fått brev från Milly (troligen en dotter) och ett brev till frun. Han bjuder sin fru frukost på sängen som klagar över att det tog tid. Frun är tydligen sångerska...Bloom intresserar sig för grekisk mytologi som frun inte är intresserad av. Bloom glömmer njuren på spisen, äter den och läser brevet från Milly som verkar ha flyttat hemifrån för inte så länge sedan.
7 Eccles Street Dublin - Blooms adress.
I fjärde sången i Odysséen kommer Telemachos till Menalos på Sparta för att höra sig om sin fader varmed Menelaos som finner Telemachos god ger honom rådet att ge sig ut på havet och söka sin fader. Jag har ingen aning hur Joyce tänkte när han skrev sitteget kapitel om Bloom och njuren. Om Bloom är Odysseus skulle Bloom vara intresserad av andra kvinnor och det stäåmmer ju. Han tittar på andra och han erhåller även ett brev längre fram från en kvinna...Penelope som är Odysseus hustru väntar på sin make och kan itne tänka sig någon annan man är Odysseus. I Ulysses däremot är Bloom övertygad om att hans hustru Molly är otrogen med sin manager. Detta är dock enbart spekulationer. Varför Bloom påstår att Molly är otrogen är intressant med tanke åpå hur trogen Penelope är Odysseus.
Nu inleds kapitlet med den karaktär som har blivit mest förknippad med detta verk, Mr Leopold Bloom. Läsaren får med en gång veta att Bloom tycker om att äta inälvsmat, speciellt njure. Bloom donar i köket, klappar katten och tänker. Blooms fru ligger fortfarande kvar i sängen och sover. Bloom går ut för att köpa njure och läsaren får följa de personer han träffar på vägen till slakteriet Dlugacz. Bloom innehar en inre monolog när han är på väg till staden, vilket jag tror har kopplingar till Odyssén. På vägen hälsar han bland annat på en pubägare O´Rourke. När han plötsligt kommer fram till slakteriet och ser alla korvar och puddingar. Inne i butiken står Blooms, grannes hembiträde och han drar med blicken över hennes höfter...
När han fått det han ska ha, en njure, går han hem igen till sitt hus på Eccles Street. Han upptäcker att han fått brev från Milly (troligen en dotter) och ett brev till frun. Han bjuder sin fru frukost på sängen som klagar över att det tog tid. Frun är tydligen sångerska...Bloom intresserar sig för grekisk mytologi som frun inte är intresserad av. Bloom glömmer njuren på spisen, äter den och läser brevet från Milly som verkar ha flyttat hemifrån för inte så länge sedan.
7 Eccles Street Dublin - Blooms adress.
I fjärde sången i Odysséen kommer Telemachos till Menalos på Sparta för att höra sig om sin fader varmed Menelaos som finner Telemachos god ger honom rådet att ge sig ut på havet och söka sin fader. Jag har ingen aning hur Joyce tänkte när han skrev sitteget kapitel om Bloom och njuren. Om Bloom är Odysseus skulle Bloom vara intresserad av andra kvinnor och det stäåmmer ju. Han tittar på andra och han erhåller även ett brev längre fram från en kvinna...Penelope som är Odysseus hustru väntar på sin make och kan itne tänka sig någon annan man är Odysseus. I Ulysses däremot är Bloom övertygad om att hans hustru Molly är otrogen med sin manager. Detta är dock enbart spekulationer. Varför Bloom påstår att Molly är otrogen är intressant med tanke åpå hur trogen Penelope är Odysseus.
tisdag 24 maj 2016
Ulysses: Del 1: Kapitel 3
Ulysses: Del 1: Kapitel 3 (Proteus)
Kapitlet inleds med en röst, antingen är det en inre monolog till Dedalus eller så är det någon helt annan som havsguden själv, osynlig för människorna. Det talas om diafanan, genomskinlighet - något som inte syns. Eftersom kapitlet anses vara tillägnat en grekisk havsgud Proteus som bor i det föränderliga havet kan det mycket väl vara hans röst som kanske ekar genom Dedalus huvud. Det är nästan så att de innehar en konversation med varandra. Dedalus ligger på stranden och vilar sig och en röst säger till honom att vakna. När Dedalus till slut öppnar ögonen ser han andra människor på stranden, "blekfeta med tårna utåt". Samtidigt funderar han på om han ska gå till sin morbror, men han ångrar sig i och med att han målar upp ett skräckscenario i huvet av vad som skulle hända, bannorna han skulle få över sina enfaldiga ambitioner.
Dedalus står nu upp på stranden och känner sanden under kängorna. Han fortsätter tänka ut olika scenarier som kan tänkas inträffa som han vill undvika. Han tänker tillbaka på sin tid i Paris. Sedan kommer en episod där läsaren får följa vad andra personer tar sig till i just Paris. Dedalus fötter sjunker ned i sanden. Han irriterar sig på en hund som springer p åstranden och får honom att tänka på olika regenter...Sedan kommer hunden tillbaka och Dedalus betraktar hundens ägare på stranden, bestående av ett par. Sedan får man plötsligt följa hudens tankar eller Dedalus tankar om hunden...
Kapitlet är rörigt och därmed mycket speciellt. Läsaren vet inte exakt vem det är som har ordet hela tiden. Ibland är det som havet talar om Dedalus och vill föra honom ut till havet och ta med sig honom ned i djupet.
"Fem famnar där ute. Din far bor djupt, väl famnar fem. Klockan ett, sade han. Hittades drunknad. Högvatten vid Dublins bom. Driver framför sig en hög med grus, solfjäderformade fiskstim, simpla snäckor. Ett lik reser sig saltvitt ur underströmmen, guppar bit för bit, en tumlande tumlare mot land. Där är han. Haka fast honom. Dra. Om än sjunken under vattenspegeln ner. Nu har vi honom. Försiktigt. "
I tredje sången "I Pylos" åker Telemachos till Nestor som rådgör honom att fara till Sparta och besöka Menelaos för att få reda på mer om sin fader. I Joyces kapitel är det sökandet som står i centrum, en frånvarande fader och havet och vad som kan tänkas döljas i det. Stephen mottar röster och i Odysséen är det Telemachos som får röster från gudarna eller från olika väsen som gudarna intar.
Dedalus står nu upp på stranden och känner sanden under kängorna. Han fortsätter tänka ut olika scenarier som kan tänkas inträffa som han vill undvika. Han tänker tillbaka på sin tid i Paris. Sedan kommer en episod där läsaren får följa vad andra personer tar sig till i just Paris. Dedalus fötter sjunker ned i sanden. Han irriterar sig på en hund som springer p åstranden och får honom att tänka på olika regenter...Sedan kommer hunden tillbaka och Dedalus betraktar hundens ägare på stranden, bestående av ett par. Sedan får man plötsligt följa hudens tankar eller Dedalus tankar om hunden...
Kapitlet är rörigt och därmed mycket speciellt. Läsaren vet inte exakt vem det är som har ordet hela tiden. Ibland är det som havet talar om Dedalus och vill föra honom ut till havet och ta med sig honom ned i djupet.
"Fem famnar där ute. Din far bor djupt, väl famnar fem. Klockan ett, sade han. Hittades drunknad. Högvatten vid Dublins bom. Driver framför sig en hög med grus, solfjäderformade fiskstim, simpla snäckor. Ett lik reser sig saltvitt ur underströmmen, guppar bit för bit, en tumlande tumlare mot land. Där är han. Haka fast honom. Dra. Om än sjunken under vattenspegeln ner. Nu har vi honom. Försiktigt. "
I tredje sången "I Pylos" åker Telemachos till Nestor som rådgör honom att fara till Sparta och besöka Menelaos för att få reda på mer om sin fader. I Joyces kapitel är det sökandet som står i centrum, en frånvarande fader och havet och vad som kan tänkas döljas i det. Stephen mottar röster och i Odysséen är det Telemachos som får röster från gudarna eller från olika väsen som gudarna intar.
Ulysses: Del 1: Kapitel 2
Ulysses: Del 1: Kapitel 2 (Nestor)
Utspelar sig i en skolsal. Stephen Dedalus håller historielektion för barn om slaget vid Asculum år 279 f.Kr. (Uttrycket pyrrhusseger är hämtat från slaget). I det här kapitlet förekommer en aningen mer av inre monolog (steam of consciousness) som är typiskt för Joyces' litterära språk. Här pendlar tankarna mellan de olika karaktärerna, eleven Armstron med fiskbullar i skolväskan, Dedalus som tänker på Haines, tänker tillbaka på sin tid i Paris, men blir avbruten när eleverna stojar. Med andra ord fortsätter lektionen medan Dedalus tänker på annat. Efter lektionens slut kommer en elev fram till Dedalus för att få hjälp med matematiken. Dedalus ser sig själv i pojken och tänker på att modern måste ha hyst kärlek till barnet...vem syftar han på??? "Min barndom står böjd bredvid mig.", tänker han.
Efter att Stephen hjälpt eleven Cyril Sargent kommer skolans rektor till Dedalus, Mr Deasy, för att ge honom hans lön. Mr Deasy kladrar Dedalus för att inte vara sparsam utan lånar pengar av människor hela tiden. Rektorn är en stolt irländare och han visar fram att han har skrivit en insändare om mul- och klövsjukan som han vill Dedalus publicerar åt honom. De börjar prata politik och judefrågan, paralleller till Shakespeare och handelsmän... Mr Deasy fortsätter mästra och ranka ned på Dedalus medan Dedalus tänker så det knakar.
Citat: "- Räven som begraver sin farmor under en järnek."
Ett annat känt citat från kapitlet ska vara: "Historien, sade Stephen, är en mardröm jag försöker vakna från."
Kingstown Pier.
I andra sången i Odysséen som heter "Tinget på Itaka" förklarar Telemachos att han vill ha ut moderns friare från sin faders hus. Dessa gör narr och motstånd till förslaget. Fortfarande är det Stephen som jag sammankopplar med Telemachos. Den osäkre ynglingen som är trogen, lojal och moralisk. Dock förstår jag inte vad denna skolsal och samtalet med rektorn kan kopplas till andra sången.
Utspelar sig i en skolsal. Stephen Dedalus håller historielektion för barn om slaget vid Asculum år 279 f.Kr. (Uttrycket pyrrhusseger är hämtat från slaget). I det här kapitlet förekommer en aningen mer av inre monolog (steam of consciousness) som är typiskt för Joyces' litterära språk. Här pendlar tankarna mellan de olika karaktärerna, eleven Armstron med fiskbullar i skolväskan, Dedalus som tänker på Haines, tänker tillbaka på sin tid i Paris, men blir avbruten när eleverna stojar. Med andra ord fortsätter lektionen medan Dedalus tänker på annat. Efter lektionens slut kommer en elev fram till Dedalus för att få hjälp med matematiken. Dedalus ser sig själv i pojken och tänker på att modern måste ha hyst kärlek till barnet...vem syftar han på??? "Min barndom står böjd bredvid mig.", tänker han.
Efter att Stephen hjälpt eleven Cyril Sargent kommer skolans rektor till Dedalus, Mr Deasy, för att ge honom hans lön. Mr Deasy kladrar Dedalus för att inte vara sparsam utan lånar pengar av människor hela tiden. Rektorn är en stolt irländare och han visar fram att han har skrivit en insändare om mul- och klövsjukan som han vill Dedalus publicerar åt honom. De börjar prata politik och judefrågan, paralleller till Shakespeare och handelsmän... Mr Deasy fortsätter mästra och ranka ned på Dedalus medan Dedalus tänker så det knakar.
Citat: "- Räven som begraver sin farmor under en järnek."
Ett annat känt citat från kapitlet ska vara: "Historien, sade Stephen, är en mardröm jag försöker vakna från."
Kingstown Pier.
I andra sången i Odysséen som heter "Tinget på Itaka" förklarar Telemachos att han vill ha ut moderns friare från sin faders hus. Dessa gör narr och motstånd till förslaget. Fortfarande är det Stephen som jag sammankopplar med Telemachos. Den osäkre ynglingen som är trogen, lojal och moralisk. Dock förstår jag inte vad denna skolsal och samtalet med rektorn kan kopplas till andra sången.
Ulysses: Del 1: Kapitel 1
Del 1: Kapitel 1 (Telemachus)
Personer:
1. Medicinstudent Buck Mulligan.
2. Författare/lärare/jesuit: Stephen Dedalus (Kinch).
3. Saxare/student: Haines.
Mulligan och Dedalus är två män som bor i en sorts gammal militärborg i Dublin och Mulligan har en gäst för tillfället - Haines. Romanen inleds med dessa karaktärer gör morgon på terrassen och blickar ut över Dublinbukten. Deras konversation är satirisk, lättsam och komisk. Läs det med lätthet och stirra dig inte blind på konstiga meningar eller ordval som jag gjorde, dock kommer det lite hexamter på sida 13 och vidare, men det är bara roligt. Lite speciella ord som förekommer: Rännskita, snorfana, det snorgröna havet, det pungkrympande havet.
Mulligan påstår att det går ett rykte om att sin vän Dedalus dödade sin mor...Dedalus håller med om att någon dödade henne...
Annars, mycket prat om Shakespeares Hamlet och Wilde, om de tror på Gud eller inte, hattar runt och fjattrar, lite antisemitism, sexism, morgonbad, något om övermänniskor (vet dock inte om det är komiskt menat eller inte),
"Bray Heads trubbiga udde."
"En röst, välljudande och ihållande, ropade till honom från havet. Han gick runt kröken och vinkade med handen. Den ropade på nytt. Ett blankt brunt huvud tillhörigt en säl, långt ute på vattnet, runt. Ursupator."
Hur man ska koppla detta kapitel till första sången (Gudaförsamling/ Atenas besök på Itaka) i Odysséen - ja? I första sången rådgör gudarna vad de ska göra med Odysseus. Atena besöker Telemachos (son till Odysseus) och säger åt honom att ge sig ut och söka sin fader.
Stephen Dedalus är den velige i detta kapitel som inte vet ut eller in, en emlig själ. Han är samtidigt en sökare. Stephen kommer inte överens med sin fader Simon Dedalus och om det är denna konflikt som ska symbolisera första sången, ja det kan man fråga sig, men klockrent är det inte.
Personer:
1. Medicinstudent Buck Mulligan.
2. Författare/lärare/jesuit: Stephen Dedalus (Kinch).
3. Saxare/student: Haines.
Mulligan och Dedalus är två män som bor i en sorts gammal militärborg i Dublin och Mulligan har en gäst för tillfället - Haines. Romanen inleds med dessa karaktärer gör morgon på terrassen och blickar ut över Dublinbukten. Deras konversation är satirisk, lättsam och komisk. Läs det med lätthet och stirra dig inte blind på konstiga meningar eller ordval som jag gjorde, dock kommer det lite hexamter på sida 13 och vidare, men det är bara roligt. Lite speciella ord som förekommer: Rännskita, snorfana, det snorgröna havet, det pungkrympande havet.
Mulligan påstår att det går ett rykte om att sin vän Dedalus dödade sin mor...Dedalus håller med om att någon dödade henne...
Annars, mycket prat om Shakespeares Hamlet och Wilde, om de tror på Gud eller inte, hattar runt och fjattrar, lite antisemitism, sexism, morgonbad, något om övermänniskor (vet dock inte om det är komiskt menat eller inte),
"Bray Heads trubbiga udde."
"En röst, välljudande och ihållande, ropade till honom från havet. Han gick runt kröken och vinkade med handen. Den ropade på nytt. Ett blankt brunt huvud tillhörigt en säl, långt ute på vattnet, runt. Ursupator."
Hur man ska koppla detta kapitel till första sången (Gudaförsamling/ Atenas besök på Itaka) i Odysséen - ja? I första sången rådgör gudarna vad de ska göra med Odysseus. Atena besöker Telemachos (son till Odysseus) och säger åt honom att ge sig ut och söka sin fader.
Stephen Dedalus är den velige i detta kapitel som inte vet ut eller in, en emlig själ. Han är samtidigt en sökare. Stephen kommer inte överens med sin fader Simon Dedalus och om det är denna konflikt som ska symbolisera första sången, ja det kan man fråga sig, men klockrent är det inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)