Detta är en sådan extremt intressant och rolig bok att jag tycker att alla borde läsa den. Boken behandlar DISC-modellen som är framtagen av en amerikan under 1950-talet. Teorin delar in människor i fyra olika personligheter: röda, gröna, blå och gula. Jag kom först i kontakt med teorin under en workshop jag var på och valde sedan att köpa boken för att bli mer insatt.
Det jag lärde om mig själv genom att läsa den här boken var att jag är röd person och nu förstår jag plötsligt varför jag är som jag är. Jag förstår varför jag är otålig, alltid vill skynda mig vart jag än gör eller befinner mig, vill bli klar med saker fort utan att vara så noggrann, komma till saken, jobba när jag är ledig, avskyr att lyssna på personer som bara pratar och pratar och inte kommer någonvart eller blir klara, orädd för konflikter, ogillar att småprata om struntsaker, ogillar personer som inte tar ansvar eller slutför det projekt de påbörjat mm. Helröd är jag inte för lite solidarisk måste man ju ändå vara, men just att vara rationell gillar jag skarpt.
De gula anses vara de som hela tiden vill ha roligt. De älskar att stå i centrum och prata, ofta om saker utan betydelse.
De blå är paragrafryttarna som alltid ska ha rätt. När de tar sig an en uppgift gör de den så noggrant att de inte blir färdiga.
De gröna är de passiva som inte tar egna initiativ, men de behövs för att de utgörs av känslomänniskor. De ska liksom utföra uppgifterna åt den röda personen och se till att alla mår bra i gruppen...
Boken har mest att säga om den röda personligheten vilket inte är så konstigt eftersom den röda är en mycket färgstark personlighet som ofta utgörs av företagare eller personer som är mycket drivna i det de gör. Ofta är man en blandning av två eller tre färger mer eller minder, men någon färg har man ofta lite mer av än någon annan. Den som köper den här boken blir inte besviken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar