Kung Oidipus av Sofokles

Senast jag läste dramat var när jag läste litteraturvetenskap 2008. Då gick vi igenom dramat ganska så snabbt och den korta analysen gick ut på att det inte nödvändigtvis var Oidipus som var son till kung Laios. Det förekommer ganska många förvecklingar och även lögner i dramat att man inte riktigt vet hur det förhåller sig. Gör man en närläsning av dramat märker man som läsare dock att Oidipus hänger upp sig mycket på vissa detaljer.

Dramat utspelar sig i området Tebe i Grekland. Det råder missväxt i den delen av landet och kung Oidipus' svåger Kreon har "talat" med guden Foibos. Guden vill att synden ska tvättas bort från staden. Först då blir staden renad och missväxten och pesthärden försvinner. Man kommer av någon anledning fram till att det är Laios mördare som man måste hitta. Oidipus talar med kören som svarar honom. Kören fungerar lite som hans samvete, en inre röst som han resonerar med. En siare som bjuds in till kungen meddelar att det är Oidipus själv som en gång dödade kung Laios och därefter äktade sin riktiga mamma. Varför har inte siaren talat tidigare frågar jag mig. Det känns bara som om svågern Kreon vill hitta en syndabock.

Kung Laios kastade en gång i tiden iväg det barn, han fick med makan Iokaste, på ett berg för att han fått veta att hans eget barn med Iokaste en dag skulle dräpa honom. Detta berättar Iokaste för Oidipus och menar på att Oidipus omöjligt kan vara Laios son. Då börjar Oidipus plötsligt fråga Iokaste hur exakt Laios blev mördad. När hon berättat klart utropar han: "Allting är klart!" s. 36. Det är oklart här om det antingen är klart att det är han som är mördaren eller att det inte är hans som är mördaren. Oidipus ska tydligen ha haft ihjäl ett helt följde som ska ha "drivit honom med våld" när de påträffat honom. (Om detta följde var kung Laios eller inte framgår ej tydligt.) Det som är sant är att det har gått flera år sedan mordet begick och det förekommer olika versioner av det. Någon tjänare påstår att det var flera rövare som hade ihjäl Laios och hans följe.

En annan tjänare påstår att det var Iokaste som själv gav bort barnet till en tjänare. När hon konfronteras med detta tar hon självmord genom hängning. Oidipus sticker i slutet av dramat ut sina ögon då han tror att han är mördaren. Jag tänker på Iokaste. Hon hänger sig direkt när herden berättar att hon gav sitt barn till honom att föra bort och dräpa det. Tidigare i dramat uppger hon att Laios kastade iväg ett barn på ett berg. Födde hon mer än ett barn? Det framgår inte.

Oidipus sticker ut sina ögon i slutet av dramat och det har man tolkat som att han straffar sig själv för att inte själv har sett sanningen.  Dock gjorde han ju allting ovetandes så hur mycket skuld han egentligen har kan ju ifrågasättas.

Doften av en man av Agneta Pleijel.

"Han berättar att han som barn var dödligt kär i sin äldre syster. [---] Hon kan inte vara systern. Inte heller mamman." s. 267

Det är en ny form av litteratur som har börjat efter Metoo. I allt fler böcker skriver kvinnor om en del mäns beteenden mot sina partners. Doften av en man är en självbiografi i romanform och jag håller helt med Annina Rabe att boken bör läsas av kvinnor som låter sig förminskas av män. När jag läser boken känner jag igen mig hela tiden; jag har varit med om exakt samma sak.

"Han har en dragning till det fulländade. Det får honom att lida av hennes utseende och kropp. Hon försöker nyktert svara att det inte finns fulländade varelser. Nobody's perfect." s. 266

"Han sörjer över celluliterna i hennes lår. Hennes för fläskiga rumpa. Och formen på hennes bröst. Det är inte lätt för honom att berätta  det." s. 265

Senast jag läste om just det här var i Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström som också belyser det faktum att män som valt att bli tillsammans med en kvinna, en bit in i relationen utan riktigt anledning, börjar kritisera kvinnan. Den kvinna som de lever med/älskar börjar de trycka ned mentalt. Istället för att berömma henne och få henne att växa, göra ännu mer karriär, göra karriär tillsammans, bygga upp ett företag tillsammans, en pakt mot omvärlden, anmärker de på henne så hon tappar sitt självförtroende. Varför gör män det här mot kvinnor som de lever med? Jag har själv varit med om det. Detta är just vad den här romanen handlar om. Den intelligenta kvinnan måste få bekräftelse, istället får hon kritik. Ämnet måste belysas mer, vilket det i och för sig har gjorts mycket med Metto-rörelsen, men det behövs mer.

"Simon påpekar att hon har anskrämligt fula strumpor. Du skulle kunna vara snygg men du klär dig som en kossa." s. 57-58. "Själv tycker hon att hon se rätt bra ut, oavsett vilka kläder hon bär. Men ju mer hon tänker på saken desto mer inser hon att hon är ful, smaklös och ovårdad." s. 59

Pleijel är uppriktig och förklarar i ord hur män gör i äktenskap och relationer, bryter ned kvinnan. Detta beteende har alltid förekommit och måste ses på med  nya ögon. Det beteendet är inte friskt utan psykopatiskt. Man utsätter inte någon som man tycker om för det. För mig är det uppenbart att det är mannens dåliga självförtroende som ger sig till känna när han kritiserar kvinnan. Vad skulle Freud ha sagt? Samtidigt uttrycker Pleijel en splittrad syn i ämnet. Ta citatet nedan som exempel och tolka vad det egentligen är hon menar:

"Män tar för det mesta tacksamt emot ett ligg. Emotioner behöver inte vara inblandade. Hon ställer sig till förfogande och bortser från sina känslor för att få höra till. För att få status, värde och värme. På det sättet bidrar hon till kärlekens degradering. Hon kommer att fortsätta vara lika oälskad som hon känner sig så länge hon handlar som hon gör. Intill det ögonblick då hon öppnar sig för det förfärande vågspelet.

   Min vän, det förfärande vågspelet av ett ögonblicks hängivelse, genom detta, enbart genom detta, var vi till. Som det står i den svenska översättningen av det Öde landet av Karin Boye och Erik Mesterton." s. 129

Jag tolkar detta stycke som att trots att vi vet om att relationen inte är bra för oss, att relationen eller det korta kärleksmötet inte kommer att leda någonvart, är det lustfyllda ögonblicket så lockande av eggelse att vi bara måste genomföra det. Det finns en kluvenhet i att låta sig hänge sig åt kärleken eller att avstå från den för att slippa bli sårad.

Charmen med tarmen av Giulia Enders

Jättebra bok som förtydligar hur vår mag- och tarmkultur fungerar! Det kan inte bli för lite av det här ämnet! Det är roligt att forskningen alltmer börjar fokusera på vad och hur vi äter etcetera. Författaren själv skriver allra först att hon själv haft besvär av maten hon ätit. Hon föddes med kejsarsnitt och blev ej ammad som liten, precis som jag själv. Hon skriver om hur en glutenfri kost under två veckor kan förbättra tarmfloran jättesnabbt och att fler med magproblematik borde pröva att undvika gluten. Man behöver inte vara diagnostiserad med celiaki för man kan ändå ha grava problem med gluten.

Jag själv finner ämnet extra intressant då jag under hela min uppväxt har haft problem med magen. Jag tror att jag har haft IBS. Det är egentligen först nu idag jag kan säga att jag är helt frisk från min IBS. Symtomen är i varje fall borta. Detta genom att jag har lagt om min kosthållning helt. Under tonåren åt jag mycket pasta och kött. Det har jag nu helt slutat med. I tonåren fick jag kronisk nässelfeber som gjorde att jag fick börja med antihistamin varje dag. Det har jag tagit i femton år nu. Om jag inte tar antihistaminet kommer min hud att börja klia och svullnar upp. Jag är helt övertygad om att den kroniska nässelfebern hänger samman med kosthållningen.

Min kost idag består av en strikt diet som jag själv har arbetat fram genom att ha läst på om vad olika läkare och forskare kommit fram till i ämnet. I stora drag kan man säga att jag har slutat att äta snabba kolhydrater av den enkla anledningen att jag inte tål det. Jag blir svullen i hela kroppen, framförallt gasig i magen och otroligt, otroligt trött.

Jag kom på att jag inte tålde det genom att när jag åt lunch på jobbet som innehöll snabba kolhydrater som vete, blev jag så trött att jag inte orkade jobba fullt ut på eftermiddagen. Detta tänkte jag kunde inte vara normalt. Istället började jag övergå till att äta långsamma, fiberrika kolhydrater och då gick det mycket bättre att jobba, plus att jag inte blev svullen i kroppen och framförallt blev jag inte trött. Jag orkade snarare med mycket mer som att träna och göra saker efter jobbet.

När det gäller nässelfebern har jag gjort ett eget uttrappningsschema. Förut tog jag 10 mg per dag, nu tar jag enbart 5 mg per dag. Efter ett halvår ska jag eventuellt se om jag kan ta tabletterna varannan dag och hantera det en tid. Målet är att bli helt fri från det.


Min basdiet. 
1. Mild lättyoghurt naturell - Innehåller inget tillsatt socker som följer med i smaksatt yoghurt. Viktigt är också att välja "lätt"-yoghurt för att då är vasslen kvar i yoghurten. Alltså den vätska som kommer av när mjölkens fasta delar utvinns. Vasslen innehåller protein som är nyttig för oss. Tar 1,5 dl på morgonen (med lite kanel i). Det är ej bra att släppa ut vasslen i naturen utan den ska processas naturligt i våra kroppar.
2. Ägg: Innehåller protein och är billigt. Jag brukar scrambla mina på morgonen, 1-2 stycken.
3. Frukter: Päron och äpplen. En banan om dagen för kaliumbalansen.
4. Kokt Broccoli eller morötter med riven ost på. (alla sorters grönsaker)
5. Dricker vatten eller kaffe (med lite mjölk i). (Aldrig juice och aldrig läsk! Undviker alltmer alkohol och väljer alkoholfria alternativ.)
6. Ren fisk med någon grönsak till och eventuellt lite crème fraichesås till.
7. Kött (en rätt var 14:e dag.)
8. Knäckebröd med riktigt Bregottsmör och ost. Fiberbröd är bra för tarmen. Riktigt fett äter jag för att jag tror på det istället för samt osten för proteinet. Bra mellanmål som man står sig på.

Slutat äta helt (el. mycket sällan). 
All form av pasta
Vitt och mörkt mjukt bröd.
Kakor och bullar.
Såser gjord på mjölredning.

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius.

Lång romantitel för en sådan dels tunn bok som dels för en så kortfattad text. Romanen består av korta stycken på varje sida, några rader som beskriver olika händelser i Bettys och Morris' relation. Om texterna hade varit träffsäkra och mer uttänkta hade det varit bra. Som det är nu förstår jag inte ens varför romanen blev utgiven. Jag tyckte den var obetydlig. Efter några sidor började jag läsa den bakifrån, men det gav ju inget heller. Detta var debutromanen för Ardelius så det måste ju ha blivit bättre. 

Min kväll på Stureplan - klubb för klubb 17/8-18 (fira semestern som började)

Min kväll på Stureplan blev mycket lyckad! Jag gjorde en sen debut, 28 år gammal. (Det är sent alltså!) Det beror nog dels på att jag inte är från Stockholm (uppvuxen i Halmstad) och dels att jag hade en Stureplansstereotyp i åtanke som jag inte kände mig bekväm med att eventuellt möta. Dock skulle jag ju upptäcka under kvällen att detta enbart var påspädda fördomar.

Jag var ute med tre vänner och vi började på restaurang:
1. Kung Carls Bakficka på Norrlandsgatan. Restaurangen hänger ihop med Hotell Kung Carl på Birger Jarlsgatan. Jag blev inte direkt imponerad av stället. Tyckte miljön var ganska så tråkigt inredd och stolarna var obekväma, även fast det var tror jag Wood från Department. Maten var torftig, tog 40 minuter innan vi fick in den och personalen glömde att bära in en rätt som vi fick påminna dem om.
2. Därefter gick vi till Obaren på Sturehof. Det var inget speciellt. Vi var där kl. 22 och inte så mycket folk hade kommit. Det var fler nere i själva restaurangen. I Obaren stod det killar i gäng om fyra och väntade på att raggen skulle komma, kändes det som. Då var det mycket mer intressant att gå ned till restaurangen på Sturehof. Vit och fin lokal, fullt med folk. Det var kul att gå igenom den och se alla välklädda killar med snygga skjortor och snyggt hår, liksom gå igenom var och en och se om de levde upp till förväntningarna och absolut!
3. Vi fortsatte därefter bara över gatan och gick över till East. Inget speciellt. Jag tog "en öl" bara. Drack halva och sedan sade jag till mitt sällskap att jag var nöjd och att vi kunde gå vidare.
4. The Soap bar: Inget speciellt. Efter att vi hade kommit in och sett hur lätt det var att komma in kände jag mig färdig så då gick vi igen utan att beställa något. Innan vi gick in var det två killar med invandrarbakgrund som var tvungna att visa leg. Killarna var väl inte jättesnygga, men i vår grupp om fyra behövde ingen visa leg på någon av klubbarna. Vi var i och för sig inte fulla och vi var alla välklädda. Något som är viktigt när man ska in på en klubb är att ha självförtroende.
4. Rose/Fou: När vi kom dit pågick en privat tillställning till klockan 23:00. Då var vi verkligen där 22:55, men vi kände att om det var en privat fest ville vi inte gå in. Vi var i alla fall och nosade på klubben och jag är nöjd med det.
5. Berns nattklubb: Vi gick direkt över Hamngatan in till Berzelii park till Berns. I parken stod det en massa män som urinerade. Utifrån såg det ut som om det inte var så mycket folk på klubben. Inträdet kostade 150 kr. Vi hoppade det.
6. Vi gick därefter tillbaka till Birger Jarlsgatan till Riche: Vi gick återigen bara rätt in. På Riche finns en bar som kallas för "skilsmässodiket" där skilda kändisar går för att träffa ragg. Det var en mycket rolig upplevelse på Riche - går gärna dit igen. Jag blev raggad på i baren av en äldre dramatenskådis. Det var lite kul. Linda och jag träffade på en annan glad komiker i lokalen som var lite dragen. Vi beställde inget på Riche för det var totalt omöjlig att få tag på en ledig bartender så vi gick vidare.
7. Efter Riche kände jag mig nöjd för kvällen. Då begav vi oss till Regeringsgatan, till Asian Post Office: (Tidigare Kåken.) Här var det lite lugnare, inte så mycket folk. Vi tog en drink och satt och pratade.
8. Därefter beslutade vi för att gå till Spy Bar. När vi kom dit såg vi att det var ganska så lång kö och dessutom upplevde jag att det stod en massa lättklädda "fjortisar" utanför så då kände jag inte för det. Dessutom var vi ganska så trötta så vi tackade för en trevlig utgång och åkte hem.

De klubbar/barer som vi inte hann med:
1. Solidaritet på Lästmakargatan. Denna klubb gick vi inte till för att åldersgruppen där är från 18+.
2. Spy Bar: Lång kö, får bli någon annan gång.
3. Sturecompagniet/Hells' Kitchen/ Suite/ The Wall: Också ett ställe för en eventuellt lite yngre målgrupp. Går gärna dit en annan gång.
4. Scandic Anglais på Humlegårdsgatan. För långt bort. Nästa gång!
5. Oxid: Klubb för eventuellt lite yngre personer. Ligger på Birger Jarlsgatan.

Kläder: Jag hade hört av andra att man inte kan ha det och det på Stureplan, att man måste se ut på ett speciellt sätt. Och detta stämmer inte! Folk går dit i sneakers och jeans. Stureplan är så överskattat så det finns inte! Vad hade jag då på mig för att känna att jag skulle passa in på Stureplan? Jo det här (absolut inte nödvändigt!):

1. Skor: Svarta loafers i mocka med bling-bling från Novita.
2. Svarta byxor från Flash som jag fick lägga upp FÖR HAND! (Har ingen symaskin.)
3. Vitt linne i ekologisk bomull från H&M.
4. Svart kavaj från Filippa K.
5. Svart axelremsväska från Ralph Lauren.
6. Smink: Primer, foundation, puder, lite, lite rouge, ögonskugga, kajalpenna, mascara, svart ögonbrynspenna och läppstift i naturligt rosa färg. Herregud! Har inte varit så målad på flera år! Kommer inte ihåg när jag hade Foundation sist.

Slutsats: Rolig och intressant kväll! Gör gärna om det!

SCUM-Manifestet av Valerie Solanas

"Mannen är helt och hållet egocentrisk, fångad i sig själv, oförmögen till empati och identifikation med andra, oförmögen till kärlek, vänskap, ömhet, omsorg. Han är en alldeles isolerad enhet, oförmögen att interagera med andra. Hans reaktioner är kroppsliga, inte intellektuella; hans intelligens är bara ett verktyg för hans drifter och behov; han är oförmögen till själslig passion, själslig interaktion; han kan inte relatera till någonting annat än sina egna fysiska sinnesförnimmelser." s. 29-30 

Det är inte ofta man läser en ögonöppnare! SCUM står för "Society for Cutting of Men" och är skriven av den militanta feministen Valerie Solanas. Även om manifestet skrevs 1967 skulle den lika gärna ha kunnat vara skriven idag. Jag tycker att man kan läsa den på lika stort allvar som med lika stort skämtlynne. Även om mycket av det som står i den är totalt vrickat, måste jag ändå anmärka att vissa partier inte är så himla dumma. Jag skulle till och med säga att de är klockrena och kan tillämpas på de flesta män...(egen erfarenhet). Jag prisar därför detta manifest! Alla kvinnor borde läsa den för när man läser den så blir man, i.a.f. jag, mer medveten om vad man vill och framförallt vad man vill ha ut av det. 

"Alla pojkar vill imitera sin mamma, vara hon, smälta samman med henne, men detta förbjuder Daddy; han är modern, han får smälta samman med henne. Därför säger han åt pojken, ibland rakt ut, ibland mer indirekt, att han inte ska böga sig; att uppföra sig som en Man. Pojken som är skiträdd och respekterar sin far fogar sig och blir precis som Daddy, den där modellen av Man-lighet - alla amerikaners ideal - det väluppfostrade heterosexuella puckot." s. 39

Samtidigt håller jag inte med henne om allting. Vad gäller exempelvis sexet så tycker jag att hon har fel. Solanas anser att sex är en hung-up och att kvinnan måste gå igenom en massa sex för att komma till antisex. Det liknar det som Jong kallade för "the zipless fuck". Jag tror inte att sex är "en tillflyktsort för de själlöse". s. 58. Solanas blev sexuellt utnyttjad av sin egen far och hon försörjde sig i vuxen ålder emellanåt som prostituerad, åt män fast själv föredrog hon kvinnor. Med den erfarenheten finns det ju en viss förståelse för synen på sex.   

"Om alla kvinnor helt enkelt lämnade män, vägrade att någonsin ha någonting med någon av dem att göra skulle alla män, regeringen och den nationella ekonomin kollapsa fullständigt." s. 68-69

Solanas tankar kring somliga kvinnor kan jag inte göra annat än tyvärr hålla med:

"Kort sagt, ju trevligare hon är, desto mer sexuell. De trevligaste kvinnorna i vårt samhälle är förvirrade sexgalningar. Men även om de är förfärligt, förfärligt trevliga så nedlåter de sig självfallet inte till att knulla - det är ohyfsat - snarare älskar de, umgås förtroligt genom sina kroppar och etablerar sexuella relationer." s. 58. Det är dessa Daddy's Girls som Solanas kallar dem som lever upp till pappas normer och får hela patriarkatet att leva vidare. Det är väl genom dessa ögonöppnare som förändrar beteenden, att det behövs någon som tar ned en på jorden helt enkelt.

"Han uppskattar inte kunskap och idéer för deras egen skull (de utgör bara medel för olika ändamål) och följaktligen känner han varken behov av själsfränder eller av att ägna sig åt den intellektuella utmaningen i andra människor." s. 51

Naturen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Naturen är en läsvärd roman uppbyggd av olika fragment av minnen som kommer i icke kronologisk ordning. Som så många andra recensenter påtalat levererar Ringskog Ferrada-Noli många intressanta citat genom hela romanen. Av romanens titel fick jag för mig att den skulle anknyta i högre utsträckning till den rena och orörda naturen, kanske likt åt Le Clézios sätt att inte försköna eller överdriva beskrivningen av naturen. Dock förekommer betydligt fler beskrivningar av staden än om naturen.

Språket är rappt och det är kul att läsa, till en början. Det känns liksom nytt och speglar lite den värld som vi lever i; hetsen att hinna med allting. Ämnena som behandlas får inte några långa beskrivningar i långa stycken, utan avhandlas med korta one-liners. Här är det återigen hetsen jag syftar på, att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. När jag kommer till sida 134 känner jag att det blir lite för mycket att ta in. Recensenter menar att det är författarjagets sorg efter den döde brodern som får författarjaget att handla som hon gör. Jag tycker det blir lite för mycket omnämnande av termer. Om jag ska vara riktigt hård skulle jag säga att boken är alltför personlig, innehar mycket fördomar och blir rabblande. Fast å andra sidan gillar jag att det är en kvinna som ändå äntligen skriver så här. Det är ett manligt sätt att skriva på och jag tycker det är bra att äntligen det intellektuella kvinnan tar plats.

Även om jag på det stora taget tycker om Naturen just för att den är så hetsig i sitt språk och är så lätt att läsa, tycker jag att den på sätt och vis är lite ojämn. Huvudpersonen Erika flackar omkring eller drar paralleller till oerhört många platser att det känns lite för pretentiöst; hon är på Österlen i Skåne, Bohuslän, Gotland, Stockholm, Malmö, Skottland, USA, Tyskland, Italien och Frankrike. Det blir lite av ett upprabblande som jag som läsare tröttnar på. Det är ingen tvekan om att författaren är en välutbildad person, men fördomarna finns också. Den välutbildade känner sig förmer än de mindre utbildade.  Påminner lite om David Foster Walleces texter; författarjaget som inte känner sig stimulerad på landsbygden. Fast å andra sidan, det är dags för den intellektuella kvinnan att ta plats.

Citat

"Bada, vara osminkad. Eller är det ett kvinnligt drag att vara så självutplånande, tvinga sig själv att neka sig saker? Dra ned på sminket." s. 10.

"Jag längtar efter att jobba. Inte något annat. Så fort jag gör något annat står jag öga mot öga mot ett elstängsel och har upprivna skenben. Jag är sugen på vin. Men min naziskönhetsdyrkan och A-människestajl denna helvetiska sommar tillåter mig bara att cykla." s. 11.

"Jag hatar Stockholm. Men är det något jag hatar mer är det folk som hatar Stockholm. Uttalandet om "stressen" i tunnelbanan eller vafan som helst. Fy fan. Jag somnar. Idioterna fattar inte att det är något vackert med skylten som stavar Q8 i neon på en bensinstation vid Gärdet." s. 85.