De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Romanen är en fragmenterad roman i tre delar där handlingarna knyts samman på slutet ganska så snabbt. Det jag gillar är att Wolff har ett mycket bra språk. Hon kan få en ganska banal historia att verka jätteintressant för att hon kan bygga upp en spänning och samtidigt en lätthet i språket. Det går fort att läsa romanen och som läsare sugs man direkt in i rollfigurerna, även om läsaren inte får veta mycket om dem. Det är i och för sig bra för då kan läsaren själv fylla i tomrummen.

I första delen handlar det om kvinnan Ellinor. Det framgår inte vad hon jobbar med utan egentligen enbart att hon lägger upp en profil på en dejtingsajt för att få tag på män att ha sex med. Ellinor får svar från en man som visar sig vara mycket fet. Hon triggas av hans mystik och väljer att ha sex med honom. I nästa del av romanen handlar det om författaren Max och hans kvinnoaffärer. Sista delen handlar om en kvinna i Italien vid namn Lucrezia vars liv har påverkats av författaren Max' författarskap. Det som binder samman alla handlingar är det manus som Max skrivit om kvinnorna i sitt liv.

När man läser boken slås man av att Wolff genom språket väljer att leka med könsnormer. Jag trodde faktiskt först att Ellinor var en man på grund av det rättframma språket samt att Wolff använder manliga suffix där det borde vara ett feminint. Exempelvis används ordet älskare för en kvinnlig karaktär i stället för älskarinna. Genom att bortse från de få grammatiska genusregler som vi har i svenskan, utmanar författaren traditionella könsnormer på ett mycket subtilt sätt. Inte någonstans i romanen förekommer pronomenet hen för det behövs inte.  (Inte för att det är fel att använda ordet hen.)

Feministfällan av Nina Åkestam

På omslaget står det att boken riktar sig till alla de som kallar sig för feminister och även till dem som inte kallar sig för feminister. Jag kan tyvärr inte säga att jag håller med. Jag är ledsen, men den här boken tillförde inte mycket ny kunskap till mig. Jag är en feministisk, akademisk kvinna som är sjuksköterska. Jag lärde mig en ny term vilket var bra och den var "välvillighetsprincipen". Termen påminner mycket om det som jag berörde i förra blogginlägget om social kompetens (- som jag måste bli bättre på).

Feministfällan kom ut i år 2018 och blev ganska så omtalad. Bokens omslag är helt vitt med stansad text, mycket fint gjord. Texten är uppdelad kring sju kapitel som på olika sätt berör olika synvinklar som ofta framträder när feminism diskuteras. Jag kan tycka att kapitlen hade kunnat vara lite tydligare och mer uppdelade. Jag tycker samtidigt att samma sak egentligen diskuteras i alla kapitel och texten består mest av en form  av resonerande. Även om resonemanget leder till författarens egna ståndpunkter, finner jag att det som omskrivs inte direkt är någonting nytt. Det är en av alla rösterna i debatten. För att en författare ska beröra mig, kräver jag att jag blir mer påverkad. Om Åkestam hade varit lite mer djärv i sin kritik hade det inte varit fel. Samtidigt finner jag att meningsbyggnaden inte alltid håller. Interpunktionen är inte heller bra. Det som berörs i kapitlen är bland annat fördomen om den arga feministen, ett annat kapitel handlar om frågan om delad föräldraförsäkring, ett annat postkolonial feminism; feminism i sociala medier etcetera.


Nu under julen 2018 gick det en kort miniserie på SVT 1 i tre avsnitt som hette Systrar 1968. I den skildras några unga människors liv under sommaren året 1968. Man kan säga att det är mina föräldrars generation som skildras i den, 40-talisterna. Jag frågade min mamma om folk verkligen var så radikala på den tiden och enligt min mamma så var man det. När min mamma bodde i Stockholm i början av 70-talet sade hon att det var demonstrationer och demonstrationståg varje helg. Var har den kampen tagit vägen idag? Vi har fått fri aborträtt och barnomsorg, men vi är ju inte klara där. Varför är kvinnor inte mer intresserade av att dela lika avseende föräldraförsäkringen? Det gynnar ju kvinnornas pensioner och på sikt löneutvecklingen. Fattar kvinnorna inte det?

Familjer som skyller på att om kvinnan är hemma hela perioden för att hon tjänar mindre än mannen, att familjen inte skulle få ihop ekonomin om de delade lika på försäkringen, är inte detta bara undanflykter? Om man inte har råd att låta kvinnan stå för försörjningen under sex månader, har man ens råd att skaffa barn över huvud taget då? Ska fattiga människor skaffa barn? Nej. Det har inte med ekonomin att göra. Det har att göra med en del par lever kvar i en könsordning som säger att kvinnan tar hand om barn och hem och mannen jobbar. Det är ju bara det att ha kvinnan hemma hela perioden hjälper inte till att jämna ut löneskillnaderna. En arbetsgivare som vet om att en anställd enbart är borta i sex månader per barn, kommer inte längre prioritera bort något kön vid en anställningsprocess av den anledningen.

Det är konkreta reformfrågor som feminister bör diskutera först och främst och inte annat trams. Det är i grund och botten lika lön för lika arbete som räknas och pensioner som kvinnor kan leva på, att dra igång debatter om frisyrer som i fallet med Anna Suvanna Davidsson är bara slöseri med tid. I slutändan ställer jag mig frågan vilka som läser boken Feministfällan? Jo, det är sådana kvinnor som jag själv.

Fingertoppskänsla i social kompetens av Henrik Fexeus

Med tanke på att jag inte är något socialt proffs var det nog bra att jag köpte den här boken. Jag köpte den 21 december på Bromma flygplats. Det hade varit sista arbetsdagen inför julledigheten och det hade varit en skitdag avseende min sociala kompetens. Det hade slutat med att jag snäst åt en medarbetare i en hiss. Inget jag är stolt över. Stress har en mycket dålig inverkan på mig som jag måste lära mig att behärska. Flyget var försenat dessutom och vi kom i luften först 1 timme och 20 minuter efter ordinarie avgångstid. Jag blev så illa tvungen att köpa en bok och då blev det Fexeus bok - inget jag ångrar.

Den är bra, om än något fragmentarisk emellanåt i vissa kapitel. Det jag tar med mig är det här: 

1. Den ordlösa och omedvetna kommunikationen som vi gör är viktigare än vad vi kan tro. s. 11

2. Var tydlig när du säger något, precisera! Tydlighet kan inte missförstås och dessutom framtår det som mer ärligt. s. 15

3. Bli bättre på att avläsa andras känslotillstånd innan du säger något. s. 15

4. Serien Vänner är ett dåligt exempel vad gäller social interaktion. Den bidrar inte till någon utveckling alls. s. 21. 

5. Det är inte bra att tillbringa sin tid vid datorn alltför mycket. Stor internetanvändning leder till depression och ångest. Det urholkar ens sociala förmåga ännu mer. s. 30

6. Olyckliga personer tittar mer på TV än lyckliga personer. s. 32

7. Man blir smartare av att vara social. s. 37

8. Hur vi låter är oftare viktigare än vad vi säger. s. 48

9. När man lägger huvudet på sned när man pratar med någon upplevs man som mer attraktiv. s. 55

10. Vidrör andra människor diskret och snabbt ex. på armen, då kommer de att tycka bättre om dig.
s. 57

11. Prata inte sönder andra människor när du pratar med dem utan bolla ordet till den andre och vise versa så båda får tala. s. 96

12. Samtidigt, bli bättre på att lyssna och ställ frågor till den andre. Då visar du intresse för den andre och hen kommer att tycka om dig mer. s. 135

13. Bekräfta känsloläget hos den du talar med. s. 144

14. Vad öppen med vad du tycker, då kommer folk tycka bättre om dig, även om de inte delar dina åsikter. Personer som inte har några egen åsikter eller egen vilja som vill vara vän med alla, kommer till slut att bli "avskydda" av omgivningen. Just detta visar forskning. Detta för att personen inte ger sken av att ha en egen personlighet. s. 201

15. Personer som står för vad de tycker, som skapar sin egen vision och går sin egen väg är personer som folk föredrar att följa och som andra ser upp till.
s. 204

16. Angående perfektionism: En person som är perfektionistiskt lagd kommer alltid att hitta fel på samma sätt som en paranoid person ser hot. Människan kommer aldrig att kunna vara helt perfekt. Om du söker perfektion kommer du ständigt hitta ursäkter till att inte behöva göra något någonsin; byta lägenhet, hitta en tjej, gå med i en organisation som skulle öka ditt sociala liv. Perfektionism handlar om att man är rädd för att göra fel och för att misslyckas. Eftersom dessa människor aldrig provar något gör de heller aldrig några misstag. Därför kan de fortsätta odla en bild av sig själva som perfekta. Svaret är dock att personer som vågar erkänna misstag upplevs som tillitsfulla och kompetenta medan personer som vägrar erkänna ett misstag anses osäkra och ha dåligt självförtroende. s. 206-207.