Alla får ligga av Henrik Fexeus

Jag läste inte Alla får ligga när den kom ut 2010. Jag kände väl egentligen inte att jag hade något behov av att läsa den - haha! Nu läste jag den mer i upplysande syfte. Nu när jag har börjat med dejtingrådgivning (idejting.heymo.se) vill jag se vad andra personer kommer med för råd åt andra för att de ska lyckas att locka till sig en partner. Jag själv intresserar mig egentlingen enkom för den sexuella attraktionen som jag tycker är viktigast när det kommer till att hitta en partner. Fexeus är inne på attraktion också, men Fexeus och mina egna åsikter skiljer sig ganska så mycket åt upplever jag. Fexeus inriktar sig verkligen på en specifik manlig läsare och det är männen som enbart vill ligga, upplever jag. Den här boken är ganska så specifik i beskrivningen hur man ska bete sig för att få till ett ligg med en kvinna. Detta är ingenting konstigt och han är öppen med att han inriktar sig på heterosexuella personer.

Om vi tar några exempel från boken. Fexeus tycker att det är viktigt att om man ser någon som man tycker är snygg, ska man inte bli generad och känna blygsel utan man ska approacha personen. Det har att göra med vilken inställning man har, skriver han. Jag håller med Fexeus om detta, men rätt inställning är nog fel ord att använda. Jag vill byta ut det mot självförtroende. En person som har gott självförtroende kan gå fram till vem hen vill och inleda en konversation.

Fexeus riktar sig mycket till personer som möter varandra ute, på krogen och så. Han förkarar hur man ska ragga på en person som är omgiven av vänner. För mig verkar detta vara det minsta problemet om man nu skulle få syn på någon ute på krogen. Raggar folk ens på krogen längre? I detta digitala samhälle vi lever i borde väl de som vill träffa någon enbart ha ett dejtingkonto och vilja bli lämnade ifred utanför det. Eller är det bara jag?

Betydelsen av att vara lättsam, glad och social håller jag helt med om. Även hur viktigt det är med kläder och vad rätt kläder förmedlar till omvärlden, att du är nyklippt, välvårdad etc. Samtidigt betydelsen av ögonkontakten och vad man kan säga med blicken som "jag vill ligga med dig".

Det jag vill framhäva med attraktion är att jag tror att det är mycket subtila signaler som avgör om man finner personen attraktiv eller inte. Ponera att du ska gå på en dejt och träffa en person för första gången på café eller restaurang. Personen ser utifrån sin profilbild på dejtingsidan ganska hyfsat okej ut. Låt saga att ni hälsar på varandra på caféet och allting börjar ganska så bra. Du finner personen även attraktiv. Om personen en bit in i samtalet skulle säga eller göra någonting som du inte alls tycker om, vad skulle hända då? Jo, då avgör du snabbt om du kan ha överseende med personens tillkortakommanden och fortsätta dejten eller så är det såpass starkt att den attraktion som du först kände nu är helt borta. Detta beror såklart på hur kräsen du är. Vi är ju alla olika.

Vad är då lösningen? För att få och lyckas med dejten? Tre snabba tips från mig.

1. Det är viktigt att ha en personlighet. Det gör dig unik och intressant. Men hur annorlunda ska man vara för att inte framstå som tappad bakom vagnen? Låt säga att du uppger att du gillar fantasyböcker. Om du inte vet om att din dejt också gillar fantasy, tycker jag att du ska försöka att hålla inne med det. Detta är en ganska så banalt exempel, men det gäller alla intressen. Vi är ju intresserade av saker i olika grad. Man kan vara fotbollsintresserad och titta på lite matcher då och då och man kan vara så intresserad att man följer precis allting och är med i supporterklubben dessutom. Detta tror jag kan avskräcka mer än framhäva din unikhet, i alla fall inte på ett positivt sätt. Det beror på vem du dejtar.

2. Utseende. I ett samhälle där det råder tuffare konkurrens på dejtingmarknaden, har utseendet blivit allt viktigare. Det går inte att bortse ifrån. Om du vill öka dina chanser. Klä dig snyggt, tredigt, stilfullt. Du behöver inte slänga ut alla dina kläder. Köp en liten uppsättning med snygga kläder som du kan använda varje gång du går på dejt. Det behöver inte vara märkeskläder, men tjejer ser vad du har på sig så vill du öka dina chanser får du slösa bort några tusen på en snygg trending look.


3. Bli vuxen! Ta inte med barndomen upp i vuxen ålder. Sluta spela dataspel, festa med kompisar på ett för omoget sätt, sluta dricka läsk när du är i ett socialt sammanhang där det handlar om att göra intryck. Tänk "personal branding". Ingen kvinna vill ha en omogen man. Om du inte har något bra självförtroende - skaffa det? Många saker kan få en att höja sitt självförtroende; lär dig ett nytt språk, gå med i en organisation, bli riktigt bra på en sport etc.



http://idejting.heymo.se/

http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ v http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ v v http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/http://idejting.heymo.se/http://idejting.heymo.se/http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/http://idejting.heymo.se/v http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ http://idejting.heymo.se/ ´
idejting
idejting
idejting
idejting
idejting
idejting
idejting
idejting
idejting
idejting

Orbitór Vänster vinge av Mircea Cărtărescu

Den här romanen är dels den första i en trilogi och dels är den självbiografisk. Cărtărescu har ett mycket speciellt språk, måste jag ju säga. Han skriver i färg. Allting har en färg och den färgen ska återges. Jag har tidigare läst diktsamlingar av Cărtărescu och tyckt om honom jättemycket. Orbitór vänster vinge har ett intressant språk, men själva berättelserna är svåra att få grepp om för den som inte är van vid den här sortens historieberättande. Kapitlen består av enskilda händelser, en del består av gamla skrönor från förr. Ibland kan det bli en aning rasistiskt till och med vilket får mig som läsare att tappa intresset för verket. Samtidigt denna vansinniga fixering vid bröstvårtor och könsorgan! Det är ju på var och varannan sida att det för att berättelsen förlorar sin mystik och blir bara en återgivning av en snuskig mans fantasier. Samtidigt som jag så gärna vill påstå att detta är god litteratur finns det motiv i innehållet som säger tvärt det motsatta.

Jag kan ingenting av Rumäniens historia så det är svårt att hävda vad som är en rättfärdig beskrivning av landet och dess historia. Dock kan jag säga att den beskrivning som Cărtărescu ger, bidrar inte till en positiv syn på landet. Jag kunde inte föreställa mig att Cărtărescu var så oerhört sexistisk och dessutom en rasist. Detta är god litteratur språkligt, men den är rasistisk. I första delen exempelvis, beskriver en gammal saga eller historia om en by. Byborna köpte opium av romer som var på genomresa. Hela byn blev höga av drogen och det uppstod en orgie; alla låg med varandra. Detta väckte ont blod i de döda som återuppstod från det döda för att ja, det framgår inte riktigt. Det blir något krig mellan djävlar och änglar i ett parti i romanen, men jag uppfattade inte varför egentligen.

I en scen hittar författarjaget sin avlidna mammas gamla löständer och han gör dessa till en relik som i en drömscen får henne att framstå igen. Ska man läsa den här romanen kan jag bara ge ett råd, ta den för vad den är. Ha inga förväntningar på den och tro inte att du kan försöka att analysera den med en gång. Läs den och analysera den sedan.

Vicekonsuln av Marguerite Duras

Den här romanen rekommenderade Horace Engdahl i TV4 för några år sedan. Vicekonsuln utspelar sig i Indien bland människor kring en fransk ambassad i Calcutta. Jag har svårt att uppfatta under hur lång tid romanen utspelar sig, men jag tror den återger två dygn.

Romanen återger en subtil kärleksflirt mellan ambassadörens hustru Anne-Marie Stretter och den nye vicekonsuln Jean-Marc de H. Allting sker under en tillställning som Anne-Marie anordnar på ambassaden en kväll. Det är fullt av folk och alla skvallrar om den nye vicekonsuln som har ett vida ryckte om sig att dels ha ett starkt humör och dels vara lite av en kuf. Det talas till och med om att han ska ha skjutit fattiga, sjuka människor i Lahore där han först var stationerad.

Vicekonsuln bär på en hemlighet som han avslöjar för klubbdirektören och det är att han är oskuld. Han uppger också att han aldrig har älskat någon. Nu har han dock blivit kär i Anne-Marie Stretter och han ställer frågan hur man fångar en kvinna.

När Anne-Marie och Jean-Marc dansar tillsammans talar de om honom och om ryktena som finns om honom. När de efter dansen går åt varsitt håll blir Anne-Marie utfrågad av andra män runt ambassaden om vad som de pratade om under dansen. Här blir återigen skvallret den centrala punkten. För att inte utelämna vicekonsuln ljuger hon om vad de sade till varandra. Senare under kvällen när skvallret når ända till vicekonsuln själv blir han upprörd över att man har ljugit om honom, men när han får reda på att det är Anne-Marie som har ljugit för att inte utelämna deras konversation blir han glad och han ser det som en tecken på att hon också är kär i honom.

Det finns en sidoberättelse i romanen som i sin tur utspelar under en längre tid om en indisk, fattig kvinna som är utslängd från sitt hem för att hon väntar barn. Författaren leker med läsaren genom att låta denna sidoberättelse vara dels verklig och dels påhittad då den emellanåt återberättas av Peter Morgan som skriver en berättelse om den fattiga kvinnan. Läsaren vet inte om det är verklighet eller enbart fiktion alt. en kombo. Mycket i romanen tar upp kontrasten mellan fattiga och rikas olika problem.

Den här boken är filmisk, nästan isbergsteknik över den.

Citat

"Himlen är ständigt upprörd, molnen drar norrut. Den stora sjön sväller." s. 21

"Hon spyr, anstränger sig att spy ut barnet, att utplåna det från sig själv, [---]" s. 27

Kärlekens väg av Alain de Botton

Den här romanen upplever jag vara banbrytande i sin genre relations-/äktenskapsroman. Det som gör den så otroligt bra är språket, men framförallt för att de Botton är så uppriktigt ärlig på ett vackert sätt. de Botton förskönar inte äktenskapet utan menar att synen på äktenskapet är förskönad utifrån det romantiska sättet att se på kärleken. Den romantiska kärleken bottnar i ett filosofiskt synsätt som menar att det finns en stark lidelse i det man företar sig. Människans känslor inför saker och ting får en större andemening. Den subjektiva upplevelsen blir viktigare än förnuftstron. Det är just denna syn på romantik som de Botton menar inte kan finnas i ett modernt, rationellt äktenskap. Romantiken kanske finns till en början, men kommer att gå tillbaka när familjeåtaganden blir viktigare. I en familj som ska fungera; där föräldrarna ska se till att barnen får det de behöver, få iväg dem till skolan, packa deras väskor och samtidigt ha ett egna jobb att sköta, kommer att göra äktenskapet mer till ett företag än en romantisk parrelation. Den attraktion som en gång fanns kommer i många fall tyvärr duka undan för ett mer rationellt levnadssätt som går ut på att få hela maskineriet att fungera. Samtidigt menar de Botton att vi människor har en stark drift och inte kommer att nöja oss med att ha sex med enbart en person livet ut. Han framhåller mycket starkt att vi enbart lever en gång och inte ska slösa bort det på en person enbart för att konventionen säger att äktenskapet ska hålla ett helt liv. Det är essensen i hela romanen.

Intrigen består av relationen mellan Rabih och Kirsten som träffar varandra i unga år och gifter sig ganska så snabbt därefter. Sedermera skaffar de två barn. Det jag upplevde när jag läste romanen var att jag inte riktigt upplevde att Rabih och Kirsten tyckte om varandra från början särskilt mycket. Det fanns ingen passion beskriven och vid flera tillfällen inträffade saker som fick mig att reflektera att deras relation var meningslös från starten.

I romanen, mellan intrigens stycken, lägger författaren in andra stycken av mer filosofiskt slag där han reflekterar över kärleken etcetera. Ibland är dessa antaganden bra och ibland mindre bra. Jag upplevde att hela romanen egentligen består av en massa aforismer; han vill fortbilda oss i hur det ska vara och få oss att öppna upp ögonen. Jag läste en artikel om att i Sverige skiljer sig fler par per år än folk gifter sig. Det tycker jag är otroligt intressant. Fortsätter det på det sättet, att antalet vigslar sjunker, kommer vi till slut inte ha många gifta par i Sverige. Författaren menar att vi har blivit lurade av litteraturen och framförallt populärkulturen hur ett äktenskap ska se ut.

Rabih och Kirsten har varit tillsammans i 13 år och går då för första gången till en familjepsykolog för att rädda äktenskapet och få mer förståelse för varandras beteenden. Psykologen menar att deras relationsproblem har att göra med anknytningsproblem; att det skulle bero på deras vardera barndom och att båda förlorade en förälder i liten ålder, vilket då ska ha påverkat hur de knyter an till andra människor. Kirsten börjar därmed reflektera över om hon kanske aldrig riktigt har känt Rabih. Jag tror inte riktigt att jag köper att deras problem i relationen har att göra med anknytningsteorin. Det innebär ju i så fall att alla par som varit tillsammans i över tio år och har anknytningsproblem. Visst är det en möjlig anledning, men jag tror inte att man egentligen klarar av ett så långt äktenskap som 13 år och samtidigt har anknytningsproblem. Rätt och slätt handlar det om att man växter ifrån varandra. Mystiken försvinner, man tröttnar på att ha sex med samma person år ut och år in. Vi är människor med behov. Jag tror att det inte är svårare än så. (Om man är över 30 år och aldrig har varit i en nära relation en längre tid eller om man haft många relationer som man inte får att funka - då tror jag att man kan tala om anknytningsproblematik. Då ska man nog börja rota i barndomen.)

Slutet av romanen är ganska tvetydigt. Det sker genom att huvudpersonen Rabih återger ett framtidsscenario hur familjen upplöses. Samtidigt är det bara en version. Det finns en annan att de kommer att leva livet ut och stå ut med varandras tillkortakommanden. Denna version är upp till dem själva eller läsaren att bestämma. Det är mycket skickligt skrivet.

Favoritcitat
"Äktenskap: en högst besynnerlig och i slutändan ingen snäll företeelse att tvinga på någon som man säger sig hålla av eller älska." s. 228

"Att moralisera över otrohet är att förneka legitimiteten i en rad sinnliga höjdpunkter. [---]" s. 209

"Man ger sig sällan in i en otrohetsaffär på grund av likgiltighet för den äkta makan eller maken. I allmänhet måste man bry sig ganska så mycket om sin partner för att göra sig besväret att bedra hen." s. 200

"Den medelålders förförarens rättframhet handlar sällan om självförtroende eller arrogans utan istället en sorts otålig förtvivlan sprungen ur en ömkansvärd medvetenhet om att döden rycker allt närmare." s. 197