Nu i Coronatider besöker man inte gärna bokhandeln. För en månad sedan såg jag en film om författarens liv, Rebel in the Rye med Nicholas Hoult i huvudrollen. Filmen var jättebra. Jag hade ingen aning om att Salinger blev så knäpp. Den fick mig att plocka ned Räddaren i nöden/The Catcher in the Rye från bokhyllan igen och läsa om den. En av få böcker som jag faktiskt valt att läsa om. Jag läste den när jag var 16 år senast. Då kan jag säga att jag inte förstod den, men att jag identifierade mig med Holden Caulfield även om jag inte riktigt kunde förstå varför. Nu i vuxen ålder förstår jag romanen bättre och även huvudpersonen.Holden Caulfield är en tonårsgrabb som precis när romanen börjar sitter inne på psyket. Han återberättar för läsaren vad som hänt tidigare under året; att han blev relegerad från privatskolan Pencey Preparatory School som ligger i Pennsylvania, USA. Anledningen till att han blev relegerad var att han inte gjorde sina läxor, kom försent och allmänt struntade i skolan. Det är fjärde skolan han blev relegerad ifrån på kort tid. Läsaren får följa Holdens tankar kring olika personer som han möter; lärare, syskon, rumskompisar, flickkompisar etc. Det framgår snart att det inte är många personer som Holden tycker om. Holden ville inte berätta för sina föräldrar att han hade blivit relegerad och funderade på att stanna kvar på skolan under julen fram tills föräldrarna fått hem brevet som säger att han fått foten. I sista minuten beslutade han sig för att i smyg lämna skolan och uppehålla sig någonstans i New York till onsdag då han sagt till sina föräldrar att han skulle komma hem.
Holdens familj är rika och bor i en stor lägenhet i New York City. Under några dagar får läaren följa Holden glida runt i staden, bo på sjaskiga hotell, gå på lika sjaskiga barer, han bokar möten med gamla vänner i stan, raggar upp en prostituerad som han beslutar sig för att inte förlora oskulden till etc. Under hela tiden får man följa Holdens tankeverksamhet. Det är otroligt bra miljö- och personbeskrivningar att det som läsare känns som man är på plats.
Boken handlar således om en person som inte är psykiskt frisk; Holden gråter öppet vid flera tillfällen i boken, kommenterar själv sitt psykiska välmående och påstår själv att han är deprimerad och vid något tillfälle tänker han att han vill mörda någon. Holden kritiserar i princip allt han ser, alla han möter och alla han känner. Holden tycker inte om någon människa i stort sett, förutom sin syster Phoebe, sin avlidne bror Allie, en nunna han mötte inne på ett café i New York och en avliden gammal skolkompis, från en tidigare privatskola, som blev utkastad från ett fönster av några andra grabbar på skolan och dog.
Jag undrar om de flesta människor stör sig lika mycket på människor såsom Holden gör eller är det bara vissa personer som gör det? Det finns två sätt att se på det. Antingen att Holden inte kan acceptera att människor är olika eller att de personer som han har växt upp med verkligen är skithögar och att han själv har börjat förstå det nu. I många fall kan jag tycka att Holden har rätt om dessa personer som han träffar. En gammal lärare som han får sova över hos en kväll i New York börjar tafsa på Holden när han ligger och sover. Det är ju sjukt liksom. Om Salinger hade denna bekantskapskrets eller denna uppfattning om människor kan jag förstå varför han valde att bosätta sig i en stuga långt inne i skogen.
Andra saker av vikt i romanen. Namnet Caulfield är intressant. Caul betyder bland annat f
osterhinna på engelska. Holden lever lite i sin egen lilla bubbla, med sin egen uppfattning om saker och
ting och tankar kring rätt och fel. Holden ogillar film, han är snaggad, han går runt i en kepsmössa med öronlappar som är röd som han köpte i New York City när han åkte med fäktarlaget på skolan för att tävla. Dock tappade han bort allt materiel på tunnelbanan, vilket talar för att han inte riktigt tar ansvar eller känner någon mening i tillvaron. Kepsen omtalar han vara en mördarmössa; att han springer omkring och mördar folk i den. Holden tycker inte om personer som upprepar sig. Det är något som han själv är bra på i boken. (Oklart om detta var meningen eller om Salinger glömde bort sig.) Holden uppger att han är dum i huvudet och den största lögnare som någonsin funnits samt den största sexgalning som funnits (och då är Holden fortfarande oskuld). När Holden är 13 år går hans bror Allie bort i leukemi. Vid ett tillfälle då efter hans död krossar Holden alla källarrutor till garaget med sin näve i frustration. Då blir han inlagd på psyket för första gången. Vid ett tillfälle när han är i New York uppger han för läsaren att han vill ta livet av sig. När hans syster Phoebe frågar honom vad ha verkligen vill göra i sitt liv säger han att han vill vara en catcher in the rye som fångar upp barn som i rågen är på väg ut på ett stup. Han vill rädda dem. Det är den enda han känner mening inför att göra. If a body catch a body coming through the rye är en melodi från Skottland som Holden hör sjungas i boken.Boken efterlämnar en speciell känsla och även fast jag har läst mycket efter denna roman, har jag aldrig stött på något som är ens i närheten av The Catcher in the Rye. En bok som alla borde läsa!
