Nybyggarna och Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg

I Nybyggarna möter läsaren en mer positiv och händelserik tillvaro hos Karl Oskar och Kristina. Det går bra för dem. Karl Oskar tar upp mark och fler svenskar flyttar till området runt Ki-Chi Saga-sjön, Chisago County. De börjar inrätta sig riktigt ordentligt tack vare hårt slit.


Robert återvänder från "guldfälten", men Arvid är inte med. Det visar sig se

dan att Robert aldrig kom längre än till Nevadaöknen. Han fick tag på guld genom att en mexikanare gav det till honom innan han avled i gula febern - the yellow jack. Arvid avled genom att dricka giftigt vatten.

När Robert kommer tillbaka till Karl Oskar och Kristina talar Roberts onda öra till honom och fungerar som ett slags samvete. Det är Arvids död som jagar Robert i drömmen. han har dåligt samvete för Arvids död och skuldbelägger sig själv för att ha dragit ut Arvid på det farofyllda uppdraget. Robert dör sedermera också i gula febern vid 22 års ålder. Han blir knäpp innan han dör.

Kristina dör i barnsäng i Nybyggarna vilket är tråkigt och det utbryter ett mindre krig Siouxkriget mellan de vita och indianerna i Minnesota. Det var mycket intressant att läsa. Tydligen om man ska tro Moberg skändade och våldtog indianerna de vita något fruktansvärt för att de vita tog deras mark.

I Sista brevet till Sverige händer det ganska mycket och fungerar mer som ett lyckligt avslut för Karl Oskar. Han intar en ålder av 67 år innan han går bort och lämnar efter sig flera barn och skaffar sig egna familjer och blir riktiga amerikanare och lämnar Sverige bakom sig. Karl Oskar överlevde alla nybyggarna i sitt gäng som utvandrade. Eventuellt överlevde Ulrika honom, men det framgår inte.

Hela utvandrarserien var mycket bra och alla svenskar borde läsa den. Den utgör ett mycket viktigt historiskt dokument anser jag för den ger ju ändå en bra bild hur det kunde se ut för människorna som utvandrade.

Den sista grisen av Horace Engdahl

Engdahl vill ge andra råd och berätta hur allting ligger till. Det är som om han har suttit och tänkt ut en massa och verkligen kommit underfund med verkligheten - alla måste få veta hur bra han här. I Den sista grisen som enligt Engdahl själv består av "fragment" eller snarare små korta textstycken som bolmats ut av en akademisk, manschauvinistisk åsiktsmaskin. Engdahl är en person som bara pratar och pratar. Han håller en analog med personer han träffar. Han finner det oviktigt vad andra har att komma med. Det enda som intresserar honom är att höra sin egen röst och tala om för andra hur det ligger till. Det är som om han inte får ut något av andra människor. Ack, var finns din like?

Det finns både bra och dåliga "fragment" i sista grisen. En del av dem är bara blaha-blaha-texter. Ta till exempel sida 15 om att begå dumhet. Det är enbart taget ur luften. Eller sida 25 ett konstaterande av vad ensamhet är. Däremot tycker jag mycket om sida 34 om humorn - mycket klockrent. Varför du måste ge dig in på modernismen och tycka till om den på sida 38 förstår jag inte alls. Sida 71 beskriver bra dagens frosseri och visar Engdahls egna svaghet för föda. Sida 86 - ack så fel du har!

Sista delen i boken är något mer självbiografisk, ganska utelämnande om jag får säga min mening. Engdahls tankar om sex är intressanta. Om jag tolkar Engdahl rätt så har själva sexet (akten) inget egenvärde, utan utgör ett onödigt förtydligande av kärleken. Det är en intressant tanke som jag aldrig hört komma från en man. (Eller är Engdahl en dålig älskare?)

Vad man kan säga om boken i stort var att den var ganska upprörande, så antagligen var den kanske bra.