Mycket intressant läsning som ger en djupare bild av vad som förekom på klubben Forum med kopplingar till Svenska Akademien. Det är klart att det är en form av "skvallerbok", men det struntar jag i.
Man kan ju undra varför ingen markerade mot Jean-Claude Arnault? Var det aldrig någon som gav honom en rak höger eller i alla fall hotade honom med det? Var det ingen från Akademien som tog honom åt sidan och sade att han var tvungen att uppföra sig? Denna passivitet kan jag inte förstå. Att gå runt och tafsa på kvinnor här ju otroligt osofistikerat. Jag kan inte begripa varför ingen markerade! Hur kunde Akademien tillåta att ha med en sådan att göra, ett äckel rent ut sagt.
När man läser boken framstår Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson som sadister rent ut sagt; hur de behandlade konstnärer som ställde ut på Forum; Katarina som bara såg på medan hennes man gick runt och tog på andra kvinnor; Arnault som framstår som närmast översexuell maktutövare. Ingen kvinna med värdighet skulle gå med på något sådant. Som jag tidigare skrivit på min blogg tycker jag att Frostensson förefaller att vara en irrationell kvinna.
torsdag 30 juli 2020
måndag 27 juli 2020
Min förlossning.
Under delger jag min förlossningsupplevelse. Tänker att
andra kvinnor kan känna igen sig.
Jag hade bett om att få bli igångsatt om inte barnet kom
utsatt datum. Jag blev därför inbokad på igångsättning vecka 40 + 6.
Anledningen till att jag ville bli igångsatt var att jag dels inte ville gå för lång tid över tiden då det finns risk att överburet barn dör i magen. Dels för att jag har gått på Fragmin under hela graviditeten så då är det bra att redan innan
kunna planera för utsättning och ta aktuella blodprover för att kolla koagulationen.
Igångsättning innebär att man startar förlossningen på medicinsk väg. Man tar
med sig förlossningsväskan och partnern och läggs in på förlossningen och
väntar där tills barnet är fött. En igångsättning kan göra att förlossningen
kan ta 1-3 dygn. I snitt tar en normal förlossning ca 16 timmar så en igångsättning
tar, har jag fått för mig, dubbelt så lång tid, runt 35 timmar. Min tog 36 timmar och 52 minuter.
Jag fick ta ett piller som hette Angusta 25 mikrogram
varannan timme för att livmodertappen skulle öppna sig för min tapp hade inte
öppnat sig av sig själv. Jag skulle ta åtta tabletter av detta preparat varannan timme.
Jag började ta tabletterna kl. 11:00. Först 19:30 på kvällen samma dygn började
jag känna av vaga värkar, först var sjunde minut och sedan var femte. Värkarna blev värre under natten och på morgonen var
de helt outhärdliga. Jag bad min partner försöka trycka på de ömma punkterna i
ryggen och på låren där det gjorde ont, men det hjälpte inte. Till slut bröt
jag ihop och bara storgrät. En narkosläkare hade dagen innan talat med mig och
min partner om epiduralbedövning. Jag hade bestämt hävdat att jag inte skulle
ha det med ursäkt att ”kvinnor har ju fött barn i alla tider” och ”hur ont kan
det göra?”. På morgonen bad jag om epidural och jag tog tillbaka allt jag hade
sagt om smärtan till läkaren. Var gör det ont under latensfasen? Jag hade ont i
nedre delen av svanken som kändes som ryggskott. Smärtan gick ned över bäckenet
och framsidan av låren och då kändes det som ischiassmärta. Samtidigt kändes
det som om man hade menssmärta.
Jag läste att när man blir igångsatt med Angusta kan
värkarna bli mer intensiva än de är i vanliga fall. Dessutom har man värkarna
en längre tid vilket jag också tror påverkar. Om jag hade vetat att latensfasen
enbart skulle hålla på i några timmar tror jag att jag eventuellt hade klarat
mig utan epiduralen, men nu kom min förlossning att ta 16 + 17 timmar och det
är för lång tid att ha smärta. Därför ger jag rådet att om du ska bli
igångsatt – ta epiduralbedövning! Det gjorde inte ont att sätta in den, värkarna
avtar i styrka mycket snabbt och det känns bara som vag diskbråck/ryggskott. Man
blir lite svag i benen, men det går över efter 30 minuter. Därefter kunde jag fungera ett tag till; vila, äta och
lyssna på musik.
Jag behövde hela dosen av åtta Angusta-tabletter för att
jag skulle öppna mig. De hade effekt och efter alla doser var jag öppen 10 cm. Dock
gick inte vattnet av sig själv så en barnmorska tog hål på hinnorna och vattnet
rann ut. Därefter väntade vi bara på att barnet skulle tränga längre ned i
kanalen för att jag skulle kunna sätta igång med krystningsarbetet.
När krystandet väl satte igång ville barnmorskan att jag skulle
testa olika ställningar och byta var 20:e minut. Detta skulle tydligen vara
effektivt för att snabbare få ut barnet. Jag gillade inte riktigt det. Jag hade velat välja förlossningsställning själv. Vissa
ställningar gjorde så ont att ligga i att jag fick ändra med en gång. Mina
förlossningsvärkar var vaga. Vet ej om det hade att göra med att epiduralen
dröjde kvar för jag fick den inte påfylld när väl krystandet skulle dra igång för
jag ville inte ta bort krystvärkarna.
Det var en jobbig förlossning då hela
utdrivningsfasen tog över två timmar. Jag kände verkligen att jag krystade allt
vad jag orkade, men jag kände att barnet inte kom ut så mycket som jag själv
upplevde att det borde komma ut vid varje värk. När jag hade krystat i en och
en halv timme var jag så slut att jag bad om att få prata med
förlossningsläkaren för jag kände att något var fel. Jag hade läst att för en
förstföderska ska utdrivningen i snitt ta en timme. Tyvärr tror jag att jag
fick den sämsta barnmorskan och sämsta undersköterskan på hela Karolinska.
Bemötandet var inte trevligt. Under hela krystandet fick jag höra kommentarer
som ”det gör ont att föda barn”, ”du har inte krystat i en hel timme – du har
haft pauser”, vi kan inte säga hur mycket av huvudet som syns för det är
omöjligt att svara på”. Helt idiotförklarad kände jag mig när jag inte fick
svar på mina frågor.
Efter en och en halv timme bad jag att få träffa
förlossningsläkaren, vilket jag fick. Jag sade till läkaren att jag hade krystat
i en och en halv timme och var slut. Jag sade att barnet kommer aldrig ut och
jag önskade få ett snedklipp. Det var tydligen inte aktuellt. Jag sade att jag struntade
i om jag fick bristningar bara barnet kom ut. Läkaren övervägde sugklocka, men
ville att jag skulle jag köra fem kraftiga krystningar till. Det blev några
fler än det typ åtta. Att krysta ut ett barn känns som att krysta ut en fotboll
samtidigt som det svider som bara den i blygdläpparna. Det kändes precis som
jag hade tänkt mig att det skulle kännas, men precis som latensfasen tog
utdrivningen för lång tid än vad jag hade trott. När hälften av barnets huvud
syntes såg de att barnets hand låg på huvudet vilket gjorde att barnmorskan fick
dra ut huvudet så fort som det hade kommit ut 50 procent. (Handen och armen på
huvudet gjorde att jag fick fem stycken grad två bristningar, vilket upptäcktes
efter att barnet kommit ut.)
Sedan var det bara kroppen kvar vilket gick mycket lättare.
När de lade upp barnet på mitt bröst hade jag räknat med att smärtan helt skulle
försvinna för det hade jag också läst att den skulle göra, men det gjorde
vansinnigt ont i klitoris. Det sved något fruktansvärt. Det visade sig vara
navelsträngen som skavde mot klitoris. När den pulserat klart drog därför
barnmorskan ut livmoderkakan när jag gjorde en sista krystning. Då visade det
sig att navelsträngen var kort vilket förklarar varför barnet inte kom ut
tillräckligt långt varje gång jag krystat. Jag kände att jag fick vatten på min
kvarn eftersom jag sagt att det var något som inte stämde. Om vårdpersonalen
hade lyssnat mer på mig hade det varit mycket bättre. Med tanke på att jag är
ssk själv är jag inte helt ute och cyklar.
Det var i alla fall fantastiskt när smärtan från klitoris
försvann och man kunde ägna sig helt åt barnet man hade fått. Vad som hände
sedan var att jag fick lustgas och efter sex andetag var jag inne i ruset så
läkaren kunde undersöka mitt underliv. Fem bristningar hittade hon som sagt så jag blev
sydd på fem olika ställen i mellangården och blygdläpparna. Lustgasen tog bort
smärtan. Därefter fick vi flytta över till ett BB-rum.
Dagen efter fick jag en kraftig avstötningsblödning på ca
800 ml. Sju personal var inne och tog hand om mig för att få blödningen att
upphöra, ssk, uskor och läkaren. Det gick som tur var bra. Vi fick gå hem efter
tre dagar. En annan grej jag drabbades av, vilket kan ha lett till blödningen,
var trombocytopeni vilket innebär att blodplättarna sjunker. Efter ett antal
blodprover konstaterades att det antagligen var en gravidutlöst trombocytopeni.
Blodplättarna gick upp igen dagarna efter att jag hade fött. Jag ska nu följas upp på koagulationsmottagningen.
Reflektioner i efterhand: Då vi i släkten har havandeskapsförgiftning
var jag säker på att jag skulle få det. Det fick jag inte. Under första hälften
av graviditeten tog jag magnesiumtabletter. Under andra hälften tog jag
zinktabletter. Inte alltid varje dag, men 3-4 ggr i veckan. Om detta kan ha
hjälp till att förebygga kan man spekulera i. Finns vag forskning som antyder
att det kan ha en förebyggande effekt på havandeskapsförgiftning. Trots att
förlossningen var svår kan jag tänka mig att göra det en gång till. För mig gjorde det inte ont att föda barn. Det sved lite i slidöppningen. Det var konditionsmässigt jobbigt då man måste krysta hela tiden. Det blir
nog lättare nästa gång – förhoppningsvis. Jag avstod från alkohol i över ett år innan jag planerade att bli gravid för att jag ville ha de bästa förutsättningarna att bli gravid. Om detta kan ha bidragit till att blodet blev lite tjockare och att jag då lättare drog på mig en DVT är också något jag spekulerar över.
fredag 24 juli 2020
Min graviditet - vecka för vecka.
Hej! Här kommer ett inlägg om hela min graviditet vecka för vecka. Andra kanske känner igen sig i den.
Min graviditet vecka för vecka
1.
Normal – kändes inget, viste ej om jag var
gravid eller inte.
2.
Normal
3.
Normal
4.
Menset kom inte
5.
Menset sent
6.
Menset inte kommit. Gör ett gravtest som är
positivt!
7.
Nu börjar tröttheten – fortsätter jobba heltid.
Stupar i säng så fort jag kommer hem, kan inte använda BH då brösten gör
jätteont.
8.
Trött – stupar i säng redan på eftermiddagen.
Fortsätter under två månader. Andfådd lätt.
9.
Trött – Cravings på filmjölk och köttfärs. Kan
dricka nästan en liter filmjölk per dag.
10.
Trött
11.
Trött – lite brun flytning 1-2 dagar under
veckan. Har inte använt BH sedan v. 7. Brösten är stora och ömmar. Har på mig
bomullslinne istället för BH.
12.
Trött – lite brun flytning 1-2 dagar
13.
Trött – lite brun flytning 1-2 dagar
14.
Tröttheten upphör äntligen! Men jag får ont i
korsryggen och med en gång. Blir nu mer sugen på kaloririk mat. Har mått illa
enbart vid två tillfällen än så länge. Varade i en minut på morgonen. Inte
kräkts något alls.
15.
Ont i korsryggen och hö höft. Jag går som en ko.
16.
Fortsatt smärta från korsrygg och höger höft.
Haltar när jag går.
17.
Besöker läkare på MVC för smärtan. Läkaren kan
ej konstatera foglossning. Tror jag har en muskelinflammation i hö lår. Fortsätter
halta när jag går.
18.
Fortsätter jobba. Smärtan från höften går längre
ned över höger lår. En dag har jag ont i höger vad. Fortsätter halta.
19.
Smärtan går över i ryggen, men fortsätter i
höger ben. Jag haltar när jag går rejält. Min läkare på min vårdcentral
konstaterar att jag har foglossning samt har misstanke om att det finns en
propp i vaden. Läkaren skickar en akutremiss för ultraljud. Får ingen tid på
den röntgenmottagningen så åker till en närakut. Får träffa en läkare först
efter fem timmar då jag inte ansågs vara prioriterad. Får en tid till ultraljud
dagen efter. På ultraljudet konstateras en liten blodpropp i en ven i höger
vad. Går tillbaka till närakuten för att få medicin. Blir insatt på Fragmin som
ska tas under resterande del av graviditeten samt troligtvis några veckor efter
den.
20.
Första veckan med Fragmin. Blir van att sticka mig
själv. Får små blåmärken på magen bara. Såklart rädd att få en lungemboli, men
nu är jag i alla fall under behandling. Använder stödstrumpor. Har fått samtal
från specialistmödravården som nu ska följa mig parallellt med min MVC. Magen
är ganska så stor nu att jag bara måste köpa mammakläder. Har inte kunnat
knäppa byxorna sedan vecka 11. Jeans är för varmt och tajt att ha på sig. Köper
hängselbyxor och ”slappebyxor”.
21.
Nu i veckan har jag känt de första sparkarna.
De är inte hårda utan mycket lätta och kommer sporadiskt. Har börjat prata med
barnet i magen och sjunga för honom. Tänker att man kan få lite kontakt md
honom om det vibrerar. Magen är ganska så stor nu. Jag har gått upp 11 kilo
redan. Frågan är om man ska räkna med 11 kilo till? Från
mitt ena bröst läcker det råmjölk en droppe, lite speciellt.
22.
Var på
inskrivning på specialistmödravården. Proverna såg bra ut, men blodförtunnande
dosen ökar till 20 000 E dalteparinnatrium per dag under behandlingen av
proppen. Därefter ska dosen sänkas. Fick för mig att jag hade högt blodtryck,
men det var superlågt när de tog det och ingen äggvita i urinen såg de heller.
(Havandeskapsförgiftning kan komma senare ska man räkna med.) Känner mig okej
den här veckan. Längtar efter att börja träna igen, men det måste jag vänta med
tills proppen är borta.
23.
Känns bättre med vaden ingen smärta längre. Ända
sedan vecka 6 har jag varit torr i munnen. På natten måste jag ha ett glas
vatten på sängbordet. Jag kan vakna av att jag har riktigt ont i munnen. Jag är
rädd att jag kommer få munsvamp eller karies så då tar jag alltid och sköljer
munnen med vatten. Det gör jag 2-3 ggr per natt. Den här veckan har
foglossningen kommit tillbaka lite i hö höft och i korsyggen igen. Magen blir
större och det är svårare att böja sig ned efter saker.
24.
Min läkare sänker dosen på Fragmin med
6 500 E. Smärtan i hö ben börjar komma tillbaka, samtidigt börjar jag
jobba heltid igen.
25.
Efter en vecka efter sänkt Fragmindos samt
jobbat heltid en vecka har jag riktigt ont i hö ben igen samt även i det
vänstra. Ringer specialistmödravården som vill att jag kommer in för akut
ultraljud. Ultraljudet visar ingen propp och den gamla proppen har gått bort.
Då vet jag att efter 5,5 vecka är proppen borta. Kanske den gick bort ännu
tidigare. Enl. min läkare kan det vara venklaffarna som inte riktigt fungerar
som de ska efter proppen i benet. Ska anpassa mina arbetsuppgifter på jobbet så
jag inte behöver gå lika mkt och anstränga benet. I övrigt mår jag bra. Känner
mig pigg och kry, men smärta från och till i båda underbenen.
26.
På måndag vaknar jag med en snuva. Eftersom det
är Coronatider blir jag hemma från jobbet i en vecka. På tisdags tar jag
Coronatest. På torsdagen tappar jag lukt och smaksinnet. På lördag får jag
provsvar som visade negativt resultat. Jag går till jobbet på måndag då jag
känner mig bättre och snuvan är borta. Fortfarande känner jag ingen lukt och
smak. Lite rädd att jag ändå hade viruset och att det ev. kan ha spridit sig
till fostret. Även om inget tyder på att viruset sprider sig till fostret är man
ändå lite rädd. Man får bara hoppas på det bästa.
27.
Smärtan i benen fortsätter. Får i början av
veckan ett samtal från en läkare på specialistmödravården i Solna som säger att
mina blodprover, som jag för övrigt tog för tio dagar sedan, visade att jag
står på för låg dos Heparin. Tydligen har jag en ökad risk igen för att få
proppar så Fragmindosen höjs. Efter fyra dagar tycker jag inte det är bättre med
bensmärtan. Ringer specialistmödravården och får tid bokad för blodprovtagning
dagen efter. Dagen efter kommer jag till akuten för gravida på Karolinska i Solna.
Det visar sig att ingen läkare har skrivit provtagningsremisser så får själv
förmedla till barnmorskorna på specialistmödravården vilka prover som jag tror
brukar tas. Får återkoppling senare under dagen av barnmorska som säger att
proverna var bra. Jag undrar fortfarande varför jag har bensmärta. Får tala med
läkare som inte kan ge svar utan säger att jag får komma in igen om det börjar
göra ont igen. Läser på själv om bensmärta i samband med graviditet och hittar
att smärtan kan bero viktuppgången, att benen får en ökad belastning än vad de
är vana vid (väger 71 kg nu).
28.
Börjar göra stretchningsövningar av vaderna
varje dag. Den klassiska, stå tryckt mot en vägg med ena benet böjt framför det
andra medan man sträcker ut benet/vaden bakom sig i 30 sekunder. Smärtan
släpper efter denna tänjning så förhoppningsvis har smärtan enbart att göra med
ökad belastning av benen och inga trasiga venklaffar alt. muskelkramp. Fick
utskrivet magnesium och börjar ta en tablett med 250 mg magnesium. Efter sju
fyra dagar tycker jag redan att det har effekt, även om bensmärtan återkommer
lite ibland vagt. Har fått utslag under samma vecka på huden, röda knottriga
märken ovanför knäna på insidan av båda låren. Oklart om utslagen beror på att
jag är torr om huden, gravid (hormonella förändringar) eller om det är
biverkning av magnesium. Magen har nu blivit ganska så stor. Nu ser man
ordentligt att jag är gravid.
29.
Utslagen består på låren. Har även fått dessa
utslag på underarmarna bilateralt, små röda knottror. Har smörjt med min
kroppsolja oliv, men då blir utslagen bara värre tycker jag. Lille bebisen
sparkar enormt i min mage. Ibland lägger bebisen sig på tvären känns det som.
En hel natt nästan sparkade han hela tiden så hårt att jag inte kunde sova. Jag
fick gå upp och gå några gånger för då känner jag inte sparkarna lika hårt. Är
detta normalt eller har bebisen någon skada? Det känns som om bebisen sträcker
på sig och att den upplever att det är för trångt i magen. Hoppas att allt är
som det ska. Fortsatt bensmärta och även foglossning. Har denna vecka gjort min
första riktiga träning sedan december eller januari eller när jag nu var på
gymmet sist, i form av benövningar och armövningar. Känner att jag först nu har
orkat med det.
30.
Eksemen/utslagen består. Två till av mina
födelsemärken har ändrat sig och blivit sträva. Får se om det går bort efter
graviditeten. Bebisen sparkar på. Orkar dock inte jobba övertid längre. Kroppen
säger ifrån då jag är tyngre och det smärtar mer i underbenen och i
höftpartiet. Jobbigt att gå ur sängen. Så fort jag rör mig trycker bebisen på
blåsan att för varje steg blir jag mer och mer kissnödig. Känns som ett
vattenverk som omsätter vätska hela tiden. Jag tycker att jag ändå efter
omständigheterna nu mår ganska så bra. Så här bra har jag inte mått under hela
graviditeten. Kan bero på ljuset/våren också eller så är det hormonerna.
Oklart. Tycker nu att jag äter normal mat igen. Inte sugen på varken för mycket
kalorier eller för mycket av något annat, alltså inga cravings längre.
31.
Utslagen är kvar på huden. Då utslagen
förekommer bilateralt på olika kroppsdelar, armar och insidan låren, tror jag
det kan vara läkemedelsrelaterat. Avslutar Magnesiumtabletten på 250 mg. Enl.
min barnmorska kan det finnas ämnen i läkemedlet som man reagerar på. Trodde
först det var torreksem, men eksemen/utslagen försvinner ej med mjukgörande
salva. Fortsatt smärta i vä vad. Mår för övrigt bra. Barnet sparkar på och
magen växer.
32.
Hudutslagen börjar försvinna. Fortsatt smärta i
vä vad. Gör stretchövningar som inte hjälper längre. Mår för övrigt bra. Barnet
sparar på. Magen växer.
33.
Utslagen är helt borta. Är övertygad om att det
berodde på Magnesiumtabletten. Skriver en rapport om läkemedelsbiverkning till
Läkemedelsverket. Vadsmärtan består. Testar att massera vaden en kväll och
dagen efter är smärtan helt borta. Har ej återkommit. Är lite öm runt mitt
bäcken, men inte så ömt som det var i början av graviditeten. Känner mig
tyngre. Barnet sparar på och magen växer. Svårt att mobilisera sig, speciellt i
sängen och ur sängen.
34.
Mår för övrigt bra. Ingen vadsmärta. Inte så
mycket foglossning. Lite ont i korsryggen om jag anstränger mig. Smörjer magen
och brösten med mjukgörande hudsalva oparfymerad. Har än spå länge inte några
sprickningar på magen. Barnet sparar på. Ganska så stora flytningar
fortfarande. Vet ej om det ibland är fostervatten som läcker ut. Har hört att
det kan göra det. Fast det var betydligt mer i mitten av graviditeten, så det
har avtagit. Varit på MVC-kontroller och ultraljud på specialist-MVC och allt
såg bra ut. Går betydligt långsammare nu för att jag är så tung. Gått upp 16
kg. Min mamma gick upp 20 kg när hon väntade mig så jag kommer säkert göra
detsamma.
35.
Vadsmärtan gick över med hjälp av massage.
Foglossningen har inte varit påträngande alls den här veckan. Förutom att jag
är överviktig och otymplig (klumpig) mår jag bra. Måste kissa hela tiden, typ
tre gånger på natten, ibland fyra. Många gånger på dagen också, men det funkar.
Är ganska pigg om dagarna, men sover bra på kvällarna som jag brukar göra. Mår
faktiskt ganska så bra just nu. Har orkar jobba i trädgården, städa lägenheten
etc.
36.
Första semesterveckan. Går bra. Svårare att röra
sig bara när man ska till och från sängen. Dock har vadsmärtan gått bort och
även foglossningen. Undrar om det beror på att jag har slutat jobba eller för
att sommarvärmen hjälper mot smärtan och mjukar upp lederna. Har börjat lägga
stödstrumporna då de klämmer och är så varma. Har för mestadels på dem. Vissa
dagar är jag fysiskt tröttare än andra. Om jag anstränger mig mycket en dag är
jag trött följande dag.
37.
Mår bra. Barnet sparkar på. Fick veta på MVC att
barnets huvud har fixerat sig. Kanske därför det är svårare att röra sig. Hade
storstädning igår av lägenheten och då fick jag tillbaka foglossningen/vad- och
höftsmärtan. Kanske det är just vid belastning som det blir värre? Annars är
det lite tråkigt just nu. Man kan inte ta emot familjen eller vänner då
coronapandemin fortfarande finns i samhället. Nu är det bara att vänta ut det
och försöka koppla av under tiden. Kanske jag ska börja gå långa
morgonpromenader?
38.
Sommarvärmen har kommit nu och jag har svårt att
vara ute mitt på dagen. Var ute och gick en kort runda igår i värmen och när
jag kom hem lade jag mig att sova i tre timmar trots att jag druckit mycket
vatten. Tog en kalldusch sedan och då kändes det bättre. Ska göra det
regelbundet varje dag tror jag när det är så varmt. Min smärta i vänster vad
kommer och går. Hade ont i natt och nu på dagen. Blir bättre med massage. Har
nu blivit sugen på sura saker och citroner. Den cravingen kom relativt sent.
Förutom att jag är otymplig, känner mig tung, inte kan jobba i trädgården och
inte ser vart jag sätter fötterna, mår jag relativt bra. Bebisen sparkar på.
Känner att om jag inte får tillgång till mat vissa tider blir jag darrig. Har
inte känt av det tidigare under graviditeten. Det var så varmt i veckan att jag
var tvungen att bada. Det känns konstigt att bada med en stor mage med ett barn
i. Var i slutet av veckan ute och jobbade med sommarstället. Det var konstigt
nog inga problem. Hjälpte till att riva en inbyggd garderob och måla ett rum.
39.
Min avföring har blivit orangegul och oljig.
Läste att kroppen tömmer sig inför en kommande förlossning. I övrigt är jag
ganska så pigg. Riktigt varma dagar när det är 25 grader och uppåt är det
jobbigare och då går jag inte ut. Svala dagar har jag inga problem med att
jobba i trädgården. Inte sötsugen. Fortsatt törstig som jag varit under hela
graviditeten. Var på kontroll under veckan, elva dagar innan förväntad
nedkomst. Läkaren kände att livmoderhalstappen var fortsatt hård vilket betyder
att jag inte kommer att föda på ca en vecka iaf. Barnmorskan kunde känna att
huvudet var ordentligt nedpressat i bäckenet, så långt ned det kan komma.
Bokade in extrabesök på specialistmödravården för induktion om det skulle bli
aktuellt när jag har gått över en vecka samt på min vanliga MVC.
40.
Ja, då ska jag föda om två dagar enl. planering.
Igår när jag gick på toaletten fick jag som en smärta i nedre delen av
underlivet som fick mig att skrika till lite. Tänker att det måste ha varit en
förvärk. Den var över på en sekund. Har inte känt något mer efter det, men jag
hoppas det betyder att det är något på gång. Jag orkar inte vara gravid längre
nu. Har återigen blivit lite sugen på sura saker, citronsoda, citronlemonad och
surt godis. Synd att man inte kan handla lösgodis nu under corona när man
verkligen i livet frågar efter sura godisbitar. Lösgodiset blir för gammalt för
att äta och handlarna byter inte ut det. Vad mer kan jag säga? Känner mig
ganska pigg. Har svårt att slappna av på kvällarna när jag ska sova. Är otålig
och vill bara föda nu, nu, nu! Har blivit smalare i ansiktet, tycker jag själv.
Har hört att man ska bli lite mer rund i ansiktet inför förlossningen. Behöver
fortfarande gå upp tre gånger per natt på toaletten, men jag är inte lika
törstig längre. Blir inte lika muntorr nattetid. Svårt att gå i trappor då
magen tar emot. Barnet rör sig som vanligt.
Urinen har börjat lukta mer starkt nu tycker jag under tre veckor.
Vecka 40 + 4: Inbokad igångsättning om två
dagar. Har idag tappat känseln på höger fotrygg och framsidan av ankeln på
samma ben. Ringde Kry och fick tala med en neurolog som trodde det berodde på
att barnet trycker på nerverna i spinalkanalen. Kan ta ett tag innan känseln
kommer tillbaka efter förlossningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)