lördag 25 oktober 2014

Blondie

Tyvärr var den här filmen riktigt dålig. Filmen handlar om en komplicerad mor döttrarrelation. I inledningen får man se från de tre olika döttrarnas egna liv. En av dem är modell, men verkar inte trivas med det. En annan är läkare, har familj, två barn, men är otrogen. Den tredje och yngsta dottern bor i London där man inte riktigt vet vad hon gör. Alla döttrarna beger sig till sitt barndomshem för att fira sin mammas 70-årsdag. Det är denna familjeträff som filmen fokuserar på.
   Filmen är typiskt svensk för skådespelarna säger inte mycket till varandra, det är mest tysthet genom hela filmen. Manuset är ointressant och lamt. Marie Göransson och Alexandra Dahlström gör de bästa rollprestationerna. Helena af Sandberg och Olle Sarris förhållande blir för ytligt framställt att man inte får något grepp om det. Vad Carolina Gynning är här för är en bra fråga. Det enda hon gör är att gå runt i korta klänningar, visa upp sina långa ben och pluta med både brösten och läpparna. Svensk film ska inte bli som den amerikanska och inhysa personer som enbart är snygga, men inte kan skådespela. Vi ska inte sjunka så lågt.
   När jag tittar på filmen sitter jag med min skämskudde i princip hela tiden. Detta har gjorts så mycket bättre innnan så varför ens ge sig på att göra det här? Döttrarnas krogrunda är bara så pinsam och patetisk. Det enda bra med filmen är fotot som är mycket vackert. D
e är stilla och lugna.
  

torsdag 9 oktober 2014

Roth fick inte priset i år heller.

Varför? Varför? Varför får Philip Roth aldrig Nobelpriset i litteratur? År 2014 har verkligen varit ett skitår för mig på alla sätt, att Roth inte fick priset toppar verkligen det hela. Jag kan inte förstå varför han inte får det. Han är en självskriven vinnare! En del anser att han skriver nedvärderande om kvinnor, är en manschauvinist och misogyn. Det är inte sant! Jag blir förbannad när jag hör personer skriva illa om honom.

Hur jag upptäckte Philip Roth var när jag hittade en bok i mammas bokhylla: American Literature av Lennart Sörensen. Jag gick igenom sida för sida och såg USA:s mest kända författare, från Poe till Arthur Miller. På en sida var det en bild av en mycket stilig  man - hans namn var Philip Roth. Det blev inte sämre när jag läste " Portnoy's Complaint," the funniest book about sex ever written". Jag köpte den och blev lysten av de väl beskrivna scenerna i den. Det var en befrielse att läsa romanen för den var fördomsfri och den förlöste tankar - plötsligt var man inte ensam om sina sexuella tankar.

Roth är både en erotisk och en politisk författare. Några av de romaner som jag har läst av honom är: Deception: A Novel, The Plot Against America, Everyman, Our Gang, The Professor of Desire, The Ghost Writer och Zuckerman Unbound. En annan känd roman är The Human Stain som jag faktiskt inte har läst än, men jag såg den på film med Nicole Kidman och Anthony Hopkins. (Jag tycker man borde visa den filmen till skolungdomar så viktig är den.)

Jag undrar verkligen hur hur länge Akademien ska hållla på med den här utfrysningen. Patrick Mondiano är säkerligen en värdig vinnare, men inte än! Mondiano är född 1945 och han debuterade 1968 och har i dag skrivit runt 30 romaner. Philip Roth föddes 1933, debuterade 1959 och har skrivit 28 romaner, med andra ord ligger Roth tio år före Modiano i tiden. Det hade varit mer rättvist att tilldela Roth priset.

Philip Roth måste få Nobelpriset i litteratur i år 2014!

Philip Roth har väntat tillräckligt länge på att få Nobelpriset i litteratur. Att Svenska Akademien inte än har gett det till Roth är en enorm skam. Han är mer än väl värd priset och hans litteratur är enormt unik. Roths romaner belyser viktiga samhällstrukturer i USA som hur det är att vara i minoritet mot den vita amerikanska befolkningen och vad det innebär.