Maken av Gun-Britt Sundström

Denna roman har en något missvisande titel. Jag trodde det skulle vara en äktenskapsroman, men det visade sig mer vara en relationsroman som behandlar polygama förhållanden. Martina och Gustav försöker sig på ett förhållande med varandra, men de har alldeles för olika uppfattningar om saker och ting samt hur de vill leva i relationen. Martina vill vara mer öppen medan Gustav vill vara mer konventionell. De försöker från och till att bli tillsammans, men det går inte så bra.

Martinas och Gustavs relation är komplicerad av den anledningen att de vill olika saker. Dock har jag svårt att utläsa någon form av passion i deras relation överhuvudtaget. Det finns inget passionerat sex att hänga upp sig på. Det finns svartsjuka, men vad den grundar sig på förstår jag inte. Attraktion handlar mycket om ägande och att känna konstant åtrå till en annan människa. Jag hittar inte det i romanen. Om de nu skulle älska varandra och försöker att få det att funka, varför vill då Martina ligga med andra män? Jag tror inte att det rör sig om äkta kärlek om man vill ligga med andra. Då har man tröttnat på relationen och vill söka sig vidare med någon annan.

När man kommit en bit in i romanen upplever jag att kapitlen talar för sig själva och nästan kan läsas som enskilda fragmentariska avsnitt; läsa dem utan kronologisk ordning. Det är samma sak som tas upp i kapitel efter kapitel efter ett tag. Jag tröttnade efter 17:e kapitlet just på grund av att det blev för monotont. Före kapitel 17 tyckte jag boken var ganska så bra och jag hittade ganska så många vettiga reflektioner som jag kan känna igen mig i. Det är nästan som att jag börjat tro att romanen var skriven åt mig. Här är några:

"Gift dig och du skall ångra det; gift dig inte och du skall ångra det också; gift dig eller gift dig inte, du skall ångra båda delarna; antingen du gifter dig eller du inte gifter dig kommer du att ånga båda delarna." s. 11.

"Det är inte meningen att det ska vara tryggt att älska." s. 57

"Varför fastnar flickor för de största knölarna, just såna som behandlar dem taskigt? - Det är en naturlag, svarar jag ur djupet av min erfarenhet." s. 61

"Den Omöjlige, han är så attraktiv." s. 61

"- Hur kommer det sig, frågar jag Harriet, att de flesta människor har mindervärdeskomplex? Och hur kommer det sig att jag har självkänsla så att det räcker för ett helt kompani? Visserligen är jag vacker och intelligent, åtminstone intelligent nog att anse att jag är vacker nog - men det brukar ju inte hjälpa?
- Du hade väl en lycklig barndom, förmodar Harriet." s. 95

"Antagligen har det faktum att han var oskuld då jag lärde känna honom ingivit mig föreställningen att han inte skulle ha framgång hos kvinnor. Det var förstås bara det att han inte hade varit företagsam nog." s. 165

"Han klagar över att jag aldrig kan bestämma mig. Det skulle åtminstone bli lättare om han bestämde sig först." s. 200

"Tala bara om för mig om du gifter dig med någon annan så jag vet vad jag har att rätta mig efter." s. 201.

Gud: Återkomsten av Joel Halldorf

Enligt Halldorf håller Sverige på att bli ett postsekulärt samhälle. Vad sjutton menas då med postsekulär? Jo, att vi eller delar av samhället håller på att återta en tro på en gud eller något annat, "där det sekulära inte längre är norm" s. 10. Sekularisering innebär att modernitet tränger undan religionen, att det inte behövs längre. Dock finns det belägg som talar för att tro på en gud börjar återfå en allt större roll i samhället. Detta inte minst för att många människor från andra kulturer har flyttat till Sverige. Halldorf menar att medlemmarna till olika samfund ökar i antal. Detta är enligt mig bara ett resultat av att vi lever allt längre. Sedan fortsätter Halldorf att orda om att postsekulariseringen håller på att ske. Jag har svårt att sätta ihop en slutsats med så många, små och korta kapitel. Det var mer en massa fakta som radades upp.

Dock var det en fråga som dröjde sig kvar hos mig: Är jag för ett mångkulturellt samhälle? Att fullt ut acceptera mångkultur, enligt mig, betyder att jag måste acceptera att vissa religioner förespråkar att kvinnor döljer sitt hår, även ibland på små barn. Vissa religioner praktiserar sin religion och kultur på det viset. Då måste jag acceptera det, annars är jag inte för att mångkulturellt samhälle. Om jag då inte accepterar det, då är jag inte för ett mångkulturellt samhälle. Är jag då rasist? Detta kan man vrida och vända på hur mycket som helst.

En del personer förespråkar att staten/Sverige måste ställa krav på alla religioner som praktiseras i Sverige, att samfund måste respektera de mänskliga rättigheterna. Detta betyder att lagen om mänskliga rättigheter och svenska rikets lag styr hur vi ska leva i Sverige. En religiös skrift kan inte stå över lagen. Därmed fattar Staten/lagstiftarna/riksdagen beslut om vad som är acceptabelt och inte i ett samfund. Sedan när det är gjort kan man vara för mångkultur. Detta betyder att staten måste sålla bort de alltför knäppa bitarna i varje religion och göra dem rumsrena, framförallt när det kommer till jämställdheten.

Riksdagen skulle kunna lagstifta om mycket mer som förhindrar att kvinnor blir föremål för diskriminering inom vissa religioner. Varför våra politiker väljer att inte driva detta längre måste ha att göra med att de inte vill tappa röster i förorterna. Jag tänker slöjdebatten. Jag skulle aldrig ta på mig en slöja för att min religion sade åt mig att göra det. Speciellt inte om enda anledningen till det är att jag är kvinna. Att männen inte bär slöja visar på att religionen inte är jämlik. Om någonting inte är jämlikt, är det inte till gagn för kvinnor. Kvinnor måste bli mer rationella och tänka på sig själva och strunta i att ta på sig ett klädesplagg som inte är till gagn för dem. Kvinnor ska inte underkasta sig en idiotisk regel. Man kan välja ut de bästa delarna med en religion som är till gagn för en själv och välja bort att leva efter de som missgynnar en. 

Vi kan inte lagstifta bort att kvinnor inte får bära slöja. Vi kan inte lagstifta bort att kvinnor inte får bära slöja av religiösa själ. Det vi kan lagsifta bort är att förskolebarn, helst även minderåriga individer inte får bära slöja PUNKT. Detta räcker. Det är tråkigt att vi ens ska behöva diskutera dessa frågor i Sverige idag 2019.