Blondie

Tyvärr var den här filmen riktigt dålig. Filmen handlar om en komplicerad mor döttrarrelation. I inledningen får man se från de tre olika döttrarnas egna liv. En av dem är modell, men verkar inte trivas med det. En annan är läkare, har familj, två barn, men är otrogen. Den tredje och yngsta dottern bor i London där man inte riktigt vet vad hon gör. Alla döttrarna beger sig till sitt barndomshem för att fira sin mammas 70-årsdag. Det är denna familjeträff som filmen fokuserar på.
   Filmen är typiskt svensk för skådespelarna säger inte mycket till varandra, det är mest tysthet genom hela filmen. Manuset är ointressant och lamt. Marie Göransson och Alexandra Dahlström gör de bästa rollprestationerna. Helena af Sandberg och Olle Sarris förhållande blir för ytligt framställt att man inte får något grepp om det. Vad Carolina Gynning är här för är en bra fråga. Det enda hon gör är att gå runt i korta klänningar, visa upp sina långa ben och pluta med både brösten och läpparna. Svensk film ska inte bli som den amerikanska och inhysa personer som enbart är snygga, men inte kan skådespela. Vi ska inte sjunka så lågt.
   När jag tittar på filmen sitter jag med min skämskudde i princip hela tiden. Detta har gjorts så mycket bättre innnan så varför ens ge sig på att göra det här? Döttrarnas krogrunda är bara så pinsam och patetisk. Det enda bra med filmen är fotot som är mycket vackert. D
e är stilla och lugna.