Orlando av Virginia Woolf

Livet, en älskare! Jag vill inte skriva en recension om Orlando. Det ska inte behövas. Verket är i sig inte ens värdigt att få en recension skriven om sig, därför att verket är helt unikt i sitt slag. Det behövs ingen bokrecension som uppmanar andra till att läsa romanen. Romanen är i sig själv och ska inte existera utifrån andras tyckanden.
   Att Woolf låg så mycket före sin tid visste jag inte förrän jag hade läst Orlando. Hennes resoneranden om det manliga och det kvinnliga, könsrollerna och normerna som bestämmer hur en personska vara, att inte se vem personen faktiskt är oberoende könet. Underkastelsen av könet. Woolf skriver: "Hennes finger hade inte kliat en enda gång" s. 202. Detta kliande? Vad menar Woolf? Vad är det i kvinnorna som kliar? Lusten?

Citat: "kvinnor är inte vare sig lydiga, kyska, parfymerade eller utsökt klädda av naturen. Dessa tilltalande egenskaper, utan vilka de inte kan smaka livets sanna nöjen, kan de bara skaffa sig genom den ledsammaste självdisciplin. Bara frisyren kommer att ta en timme av min morgon. Sen att titta sig i spegeln, ytterligare en timme. Och så korsetten och spetsarna. Tvättandet och pudrandet. Att byta från silke till spets och från spets till paduasiden. Och så vara kysk och ärbar år ut och år in..."