Den här novellsamling eller vad det nu är tilltalade inte mig. Tokarczuks språk är alldeles för överskattat. Det är krångligt på ett icke lärande och inspirerande sätt. De små historierna i boken är onödigt framkrystade och lämnar inte kvar någon reflekterande eftertanke att hålla kvar i medvetandet. Jag förstår inte ens sensmoralen. Vad vill hon säga med de här texterna? Samtidigt har jag förstått att det är en självbiografi. Det är bara det, vad ska man skriva en bok om när man inte har något intressant att berätta? Det som står i boken tänker vi alla, men det är för futtigt att skriva om. . Jag vet inte vad jag som läsare får ut av att läsa det här.
Många av historierna i boken tilldrar sig under resor. Dock får läsaren inte veta mycket om var huvudpersonen befinner sig. Det är mer känslan av resandet som beskrivs. Faktiskt ganska så långtråkigt och ointressant för gemene man. Jag menar, vem har inte alltid suttit i ett flygplan och varit rädd för landningarna? Är det något unikt att beskriva? En annan liten reflektion handlar om Wikipedia och jag finner texten pretentiöst löjlig. Författaren förstår nog inte själv hur vansinnigt löjligt det här är. De övriga små reflektionerna är på samma nivå, enligt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar