Myten om Sisyfos av Albert Camus

I denna text ställer sig Camus frågan om livet är värt att leva eller om människan borde begå självmord då hon kommit på att livet i sig är meningslöst när det väl kommer till kritan. Om livet är värt att leva är den enda och verkliga filosofiska fråga att försöka besvara, enligt Camus. Självmordet är en lösning på absurditeten. Absurditeten är livet; de föreställningar vi har och som vi har skapat för att få mening i tillvaron. Vad jag förstår utifrån texten (som banne mig inte var lätt att förstå) förkastar Camus naturvetenskap som religion då han menar att det inte spelar någon riktig roll hur världen är uppbyggd - vi ska ändå alla dö en dag. 

När en person tar sitt liv gör hen det för att hen inte längre anser att livet är värt att leva. "Inget tjänar någonting till." De flesta människor fortsätter att leva vidare som enligt Camus har att göra med vana. Camus ställer också frågan om livet måste ha en mening för att levas. För att leva fullt ut måste man acceptera absurditeten. Acceptera att vi en dag dör. Grejen är ju den att man kan göra en massa roliga saker innan döden infaller; sex, resa, äta gott, shoppa, umgås, läsa, skapa, avancera, renovera, utbilda sig, tävla etcetera. Skulle detta vara absurt? Ja. Camus skriver att "den absurda människan måste uttömma allt i livet". "Självmordet är ett misstag."

Camus tar myten om Sisyfos som exempel för att förklara sin teori. Sisyfos är i den grekiska mytologin en man som trotsade Zeus. Som straff ska han rulla en stor sten uppför ett berg. När han han når toppen rullar stenen ned från berget och Sisyfos får börja om på nytt och så här fortsätter det i all oändlighet. Sisyfos bestämmer sig för att det finns en mening i stenrullandet. Han skapar mening i den absurda tillvaron och stenrullandet blir inte ett straff. Camus intresserar sig för det passus som infinner sig när stenen rullar ned för berget igen och Sisyfos förstår att han måste gå ned för berget igen och fortsätta. Här infinner sig en paus för reflektion hos Sisyfos. Sisyfos betänker. För att inte gå under tvingas han hitta en mening med arbetet han utför. Det går att liknas vid våra arbeten som vi går till dag ut och dag in.