Då var man tillbaka igen efter långt om länge! Tyvärr kan jag inte skriva en bokrecension av Satansverserna för jag klarade mig inte igenom den - den var alldeles för svår för mig! Det var andra gången jag inte klarade mig igenom det verket. Detta är litet av ett misslyckande för mig som trots allt läst 90 poäng littvet., men Rushdies språk är allt för komplicerat för mig och det var svårt att sätta sig in i karaktärernas tankesätt. Jag försökte även att läsa Clownen Shalimar för några år sedan och inte ens den klarade jag av. Rushdies böcker är ganska så tjocka och det är ganska avsträckande när man som västerländsk läsare ställs inför hans språk på flera hundra sidor.
Satansverserna utgör en av tre böcker i min bokhylla på närmare cirka 330 stycken böcker som jag inte har klarat av att läsa färdigt, men den ska i alla fall stå där! (De andra två böckerna är dels Min barndom av Maxim Gorkij och dels Islands klocka av Halldór Laxness.) Då Satansverserna som sagt inte gick valde jag istället ett klassiskt tunt verk av Émile Zola nämligen Thérèse Raquin. Thérèse Raquin handlar om ett typiskt triangeldrama - två män - en kvinna. Handlingen kan man läsa om på Wikipedia, men det är ju detaljerna som jag tycker är mestadels intressanta. Det är verkligen ett typiskt, klassiskt, realiastiskt verk från 1800-talets andra hälft med många symboliska inslag som är lätt att att skönja i texten. Boken passar perfekt att läsa för gymnasister som ska lära sig tyda litteratur. Men det jag främst fastnade för var just kvinnan Thérèse som jag inte riktigt kan förstå.
Thérèse kommer som spädbarn till sin faster fru Raquin då fru Raquins bror överlämnar sin dotter till sin syster för omhändertagande. Tydligen blev barnet fött av en kvinna från Oran, Algeriet och fadern har inte möjlighet att ta hand om sitt barn. Enligt honom har modern dött...Barnet som får namnet Thérèse växer upp med fastern och sin kusin Camille och dessa två gifter sig så småningom till fru Raquins glädje. Thérèse omskrivs som en mystisk karaktär, lik en vilde med djävulskt ormutseende, gula ögon, slingrande kropp, kallblodig, last- och syndbar mitt i solgasset. Dock är problemet att Thérèse är sexuellt frustrerad och djupt deprimerad. Hon drömmer om att springa ut på fälten och känna frihet. Camille är sjuklig och totalt asexuell och bortklemad av modern och Thérèse finner honom äcklig, som ett sjukligt barn.
Thérèse faller för Canilles kollega Laurent i Paris som jämfört med Camille är stor, stark och muskulös. "Hon hade aldrig sett en man" skriver Zola. Laurent får en djurisk beskrivning i form av en tjur och Thérèse stirrar på honom med glödande blick. De inleder en kärleksrelation och träffas under Laurents raster från jobbet. För att kunna träffas mer regelbundet och bli tillsammans beslutar de att ta livet av Camille. De ser Camille som ett hinder förderas lycka och de har börjat irritera sig på honom. Under en båtutflykt dränker Laurent Camille. Dock får de båda parterna dåligt samvete av detta brott och deras glödande, passionerade kärlek till varandra avtar. När de gifter sig efter över ett år efter mordet är det mer för att det var målet med mordet.
Bokens andra hälft efter mordet på Camille är för långt och ganska tråkigt. Inget sex och inga flera mordplaner. Det är dock otroligt hur Laurent och Thérèse lyckas manipulera omgivningen till sin fördel. Fru Raquins kommer dock till slut själv på att Laurent och Thérèse måste ha tagit livet av Camille och de erkänner detta. Thérèses karaktär är mycket speciell för hon visar att hon har känslor trots allt. Hon ångrar varje dag att de tog livet av Camille och hon kan inte längre känna glädje i livet.
Liknelsen med underjorden finns ständigt där. Raquins bor i en mörk gränd i Paris kallad Pont-Neuf, nära bron med samma namn. Zola är mycket partisk i sin författarroll och efter att de begått dådet kallar han paret för mördarna emellanåt. Thérèse beskrivs ofta som en vilde med sina svarta ögon, afrikanska blod som gör henne mera vild. Vad som är lite kul är att Zola var mycket finkänslig. Orgasmer heter: långvariga rysningar - från huvud till fötter. Han är en bra skildrare av sex så nu ska jag läsa Nana i jul hade jag tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar