Tvångssyndrom

Här kommer en liten sammanfattning om tvångstankar som vi läser om just nu på SSK-kursen. Det kallas även för OCD: Obsessive Compulsive Disorder. Jag finner detta extremt intressant. Min far lider av detta, trots det har jag inte tagit efter hans beteende. Antagligen för att jag har en moder som fördömer beteendet och därmed har jag tagit efter henne plus ärvt hennes gener som klarar av att avstå från detta beteende.

Vad ingår då?

1. Tvivel och kontroll: Alldagliga handlingar som man ej tror blivit utförda korrekt. Man kontrollerar flera gånger att spisen är avstängd, att man har låst dörren, släckt ljuset mm för att det maler i huvudet. Exempel - kan inte sova, går upp flera gånger och kontrollerar saker pga tvångstankar som säger att dörren inte är låst. "Låste jag dörren?" "Tänk om jag inte låste dörren?"

2. Smittskräck och renlighet: Duschar/tvättar händerna flera gånger om dagen. Rädd för att ex. bli svettig, uppfattar sig då som smutsig. Kan även uppleva sig oren efter att ha varit på vissa platser eller umgåtts med vissa människor. Tror sig även ha vissa sjukdomar. Tänk om jag blir sjuk? Tänk om jag har aids? Tänk om jag är allvarligt sjuk? Litar inte på diagnoser från läkare som bekräftar friskhet.

3. Ordning och symmetri: Klarar inte av oreda. Handlar om att återställa ordningen. Överdrivet organiserad. Inget får ligga på fel plats. Utlöser ångest.

4. Aggressivitet: Tänk om-tankar. Tänk om jag slänger ut barnet genom fönstret?

Varför får man då tvångssyndrom? Enligt UMO säger de att: Det är ingen som vet exakt varför man får sådana tankar, men forskare tror att det kan ha med ens omgivning, livssituation och stress att göra. Det kan också vara ärftligt, men man behöver inte få tvångsyndrom bara för att någon i släkten har det. (http://www.umo.se/att-ma-daligt/tvangssyndrom-ocd/)

Det är bevisat att man tar efter beteenden som ens närstående har, man gör som ens mamma och pappa gör. Visar exempelvis ens pappa tendenser till exempelvis becillskräck tar man efter detta beteende, trots att det är helt orationellt och ologiskt. Man ärver samtidigt benägenheten att utveckla bacillskräck.

Hur behandlar man då detta?

Man måste våga tala öppet om ångesten/tvångstankarna med en närstående eller vårdpersonal/psykolog. Man måste ventilera det obehagliga, våga tala ut om det för att det ska komma ut från hjärnan där det maler sönder en. Dagbok är ett bra komplement till att bli av med tankar i huvudet. Övrig behandling är KBT, BT, dynamisk psykoterapi och lkm. Motion är också bra, yoga och mindfulness.

En av mina bekanta lider av bacillskräck. Hennes far lider av bacillskräck också så hon har antagligen tagit efter hans beteende. Dock märker man med henne att det inte är en riktig bacillskräck hon har. Det fanns ingen logik i hennes beteende och hon är inte påläst om var bakterierna finns. Det är vanligt att man hittar mycket gammal mat i hennes kylskåp eller att vasken är dåligt avtorkad. Detta skulle inte en person med en genuin bacillskräck göra. I hennes fall handlar det om att hon har kopierat sin fader, man tar automatiskt efter de personer som man ser upp till. Hon har inte läst på själv om hur bakterier förökar sig.

En annan person jag träffade, jag kallar honom "sonen"- hade en fader som brukade lägga över filtar på sin soffa och sina fåtöljer när det skulle komma hem gäster. Fadern var rädd för baciller som han trodde skulle finnas på gästernas kläder och händer. Sonen till honom tog efter detta beteende och började också lägga över filtar på möblerna i sin egen lägenhet. Eftersom pappan visade upp ett tvångsbeteende tog sonen efter detta. Precis som pappan ogillade offentliga sittplatser på bussar och väntrum ogillade även sonen detta. Trots att han åkte tunnelbana 15 minuter varje dag till jobbet satt han aldrig ned på ett säte pga rädsla för de baciller som skulle kunna finnas där efter andra människor. När jag frågade sonen vilka sorters bakterier han var rädd för eller om det var något annat som han var rädd för att få på kläderna och föra med sig hem, kunde han inte svara på det. Detta för att han inte kände till någonting om hur bakteier eller parasiter fungerar eller andra organismer. Återigen, ett irrationellt beteende som tagits efter av en irrationell fader.

Som vi kan se hos de båda personerna ovan, min bekanta och sonen, lider de båda av tvångssyndrom som antagligen beror på tvångstankar och ångest som tankarna generarar. Har man en psykisk diagnos är det vanligt att man lider av fler psykiska sjukdomar. Båda dessa personer vet jag tidigare lidit av depressioner, utbrändhet, ångest och en av dem har även haft tankar på att inte fortsätta leva. Samtidigt lider de båda av ätstörningar, den ena av att hon hetsäter för att sedan träna som en dåre och gå in i ett jojobantande. Sonen av att vara extremt medveten om vad han äter och samtidigt träna bort överflödiga kilon på gymmet vilket resulterade i en oerhört späd kropp och rädsla för att bli tjock. Båda parter visade även upp dåligt självförtroende samt extremt, extremt låg självkänsla som yttrade sig i en enorm beslutsångest till exempel.

Vad jag vill säga utifrån detta är att barn tar efter personer som betyder mycket för dem, även om beteendena är irrationella. Detta har även jag gjort. Vad jag mer vill säga är att ingen ska behöva gå runt och må dåligt. Det är mycket viktigt att man vågar ta sig till doktorn och få en remission till en psykologmottaning eller till slutenvården och få sina tvångstankar botade eller under kontroll.