Jacobs rum av Virginia Woolf

Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev sist. Det har hänt en massa; flytt till storstaden, nytt jobb... Men så hade jag plötsligt tid en dag och lånade alla Virginia Woolf-böcker jag hittade som jag inte hade läst på bibblan.


Jacobs rum kom ut år 1922 och anses vara den roman där Woolf markerar sin nya stil. Boken är präglad av den nya franska romanen - modernismen. Berättelsen i korthet handlar om en familj, änkan mrs Flanders med tre söner. Boken har många liknelser med romanen Mot fyren där handlingen börjar när barnen är små och historien löper därefter fram tills de är vuxna, sedan frånvaron eller bortgången av en kär familjemedlem. Den starka kopplingen till havet och den föränderliga naturen, även hos människan, ger starka associationer till impressionismen som länge präglade konsten under mitten av 1800-talet och början av sekelskiftet.

Det är mrs Flanders ena son som hela boken kretsar kring, Jacob. Han är närvarande i hela boken, samtidigt som han också är frånvarande i stora delar av romanen. Även då han är närvarande kommer han ofta inte till tals själv utan det är hans umgängeskrets som kommenterar honom eller talar till honom. Jacob förblir således en mystisk figur med förkärlek till naturen, biologin och konsten. I vissa passager förefaller han vara homosexuell då han ger uttryck för att föredra manligt umgänge framför kvinnligt. Att sedan Jacob dör i slutet av boken i första världskriget förstärker bilden av "den förlorade generationen", att han inte hann leva eller njuta förrän det var slut. Han blir en av alla de som dog under kriget. Kanske det är just hans djupsinnighet och intellekt för saker och ting som blir bortkastat.

Språket är bra, även om det emellanåt blir lite långtråkigt i och med allt chitchattande från Jacobs bekanta, men ibland får Woolf till det och hon använder sig av dels en enorm humor, dels filosofiska resonemang som verkligen står ut och dels inre monolog förekommer också - plus en massa symbolik! 

Citat ur boken

"Det är inte olyckor, mord, dödsfall, sjukdomar som gör oss gamla och tar livet av oss. Det är andra människors sätt att se ut och skratta och stiga upp i bussar." Detta anses vara en anti-filosofi. Jag kan inte mycket om denna gren, men det känns som att pessimism eller negativism (existentiell nihilism) också är ett sätt att leva sitt liv. Jacob framstår emellanåt som en dandy utan inre känslor då han inte ger uttryck för något. Dock, under ytan finns en man som vill resa till Grekland, läsa äventyrslitteratur och göra saker. Det ligger och pyr inom honom.

Jag tror att jag måste läsa om boken och göra en närläsning av den utav alla karaktärerna!