Förblädningen av Elias Canetti

Den här romanen är uppdelad i tre delar. Jag måste säga att den första delen Ett huvud utan värld var riktigt bra. De två andra delarna klarade jag inte av att läsa ut. Detta är ju lite pinsamt att skriva, men tyvärr klingar romanen av i andra delen vilket är trist. Romanen inleds med att huvudpersonen Peter Kien börjar samtala med en pojke när de står framför ett skyltfönster till en bokhandel. Det är lätt att komma in i handlingen på så sätt för att dialog varvas med reflektioner från huvudpersonen Kien.

Språket är ganska packat, mycket korta reflektioner som kommer efter varandra, ofta mycket målande ibland som exempelvis: "Skuggor kröp omkring."s. 14, "Morgonen kom inte förrän efter många nätter. Då somnade han." s. 15. Språket är ska man kunna säga fyndigt, träffsäkert och samtidigt vackert. Det går faktiskt ganska så lätt och fort att läsa första delen. Det finns en enorm humor i språket och ibland blir det roligt på ett ironiskt sätt. Läsaren genomskådar karaktärerna vilket den naive Kien inte gör.

En mycket rolig passage i boken är när Kien ska låna ut en bok till sin hushållerska och han väljer en något fläckig gammal bok av lägre litterär kvalitet. Därefter får han dåligt samvete att han inte lät hushållerskan få låna en bättre roman:

"Kien följde hennes rörelse som om han såg henne för första gången i sitt liv. Han hade underskattat henne. Hon behandlade böckerna bättre än han. Han tyckte illa om det gamla smörjan, men hon satte utan vidare två omslag omkring den. Handflatorna höll hon på avstånd från bandet. Hon arbetade enbart med fingerspetsarna. Hennes fingrar var inte alls så tjocka. Han skämdes över sig själv och gladde sig över henne. Borde han inte hämta något annat i alla fall? Hon förtjänade en mindre smutsig lektyr. Nåja, hon kunde ju börja med den här. Hon skulle antagligen snart vilja ha ytterligare en bok. Hos henne var biblioteket i säkert förvar, sedan åtta år tillbaka, och han hade inte förstått det." s. 38.

I första delen händer det ganska så mycket och historien är realistisk. I andra delen hittar vi Kien utdriven ur sitt hem av frun, hushållerskan Therese, som han har gift sig med. Nu driver han runt och bor på olika hotell, lär känna en judisk puckelryggig man som vill bli mästare i schack och enbart tänker på pengar. Vad som händer nu i romanen är olika förvecklingar och tyvärr är det ingenting som för handlingen framåt. Det gör att man som läsare tappar intresset för boken. Romanen skulle ha kortats ned, hela andra delen hade man kunnat skippa. Det tror jag romanen skulle ha mått bra av.