Bergmanår och jag försöker att se så många filmer som möjligt! Många filmer ligger uppe på Youtube så jag ser dem där. Nu har det blivit dags för Tystnaden från år 1963.
Filmen handlar om två systrar, Ester spelad av Ingrid Thulin och Anna spelad av Gunnel Lindblom samt Annas son Johan, spelad av Jörgen Lindström, som reser i främmande land. Det är fattigt och stridsvagnar förekommer i flera scener, en form av bildlig beskrivning av hur exempelvis Warszavapakten invaderade olika öststatsländer ser jag det som. En magerlagd häst förekommer i flera scener.
Systrarna med sonen tar in på ett hotell i en liten stad, Timoka (fiktiv stad), eventuellt på grund av att Ester blir sjuk. Ester spenderar sin tid i staden på hotellrummet. När hon inte ligger och har dödsångest repar hon sig ganska så bra och kan arbeta lite emellanåt. (Hon arbetar som översättare). Systern Anna fördriver tiden med att gå ut på stan och se sig omkring och ragga karlar. Hennes son Johan lämnas kvar på hotellet med Ester där han går på upptäcksfärd och stöter på bland annat en revyengsemble bestående av kortväxta personer och en underlig hotellvärd. De andra skådespelarna i filmen har inte några replikskiften utan intar mer statistroller, med undantag för skådespelaren Birger Malmsten som förvisso inte yttrar någon replik, men ändå har en mer framträdande roll jämfört med de andra. Filmen, vad jag förstår, utspelar sig under en dag eller ett dygn.
Filmen har inte många replikskiften utan många scener är gjorda i tystnad där blickar och gester enbart får förmedla känslorna. Filmen innehåller så många olika detaljer och spår att det är svårt att beskriva allting i en sammanhängande text. Det är en mycket komplex handling. Jag får istället gå in på vad det var hos filmen som berörde just mig när jag såg den.
Systrarna har en mycket underlig relation till varandra. Ester verkar hysa en incestuös kärlek till sin syster Anna. I en scen försöker hon kyssa Anna på halsen varmed Anna drar sig undan. Ester yttrar vid ett tillfälle när hon talar till Johan "Vi älskar mamma du och jag" medan Anna i ett annat replikskifte frågar sin syster Ester "Varför hatar du mig?". På ett sätt upplever jag att de är som natt och dag och att det är under detta tillfälle i deras liv som de gör upp med varandra om hur de känner.
Ester står för kyskhet medan Anna står för lastbarhet. Ester har inga barn, är inte gift utan utbildad kvinna som försörjer sig själv som översättare. Anna är gift/frånskild med ett barn. Hon bejakar sin sexlust och sitt begär. Hon uttrycker även vid ett tillfälle att hon gillar mat. Ester onanerar vid ett tillfälle vilket visar att även hon har en sexlust, men att hon trycker undan den.
Jag skulle nog mer säga att det är Anna som gör upp med vad hon känner inför sin syster. Dock upplever jag att Ester älskar Anna och blir svartsjuk när Anna är med andra män. Annas upplevelse av syster Ester i unga år verkar dock ha gjort negativa intryck på Anna. Det som är intressant med dessa systrar är att de enbart blir intressanta i förhållande till varandra. Var och en är inte i sig intressant. Den som ser filmen kan även fråga sig om det ens är två personer eller om det egentligen handlar om en person med två sidor, en ond/god. I slutet vinner alltså den ena karaktären över den andra genom att den ena blir lämnad kvar på hotellet.
Senare i filmen går Anna sent på eftermiddagen ut på staden och sätter sig på ett café. Nu blir scenen ganska erotisk. Anna ska betala för sin kaffe och lämnar en hög sedel till kyparen som går och växlar den. Han kommer tillbaka med växeln varmed han medvetet föser ned ett mynt på golvet för att kunna böja sig ned och subtilt stryka Anna över benet. Det är en ganska sexuell gest skulle jag säga.
Senare går Anna in på en varietéteater som ligger vägg-i-vägg med caféet. Anna sätter sig i den mörka salongen. Där inne sitter redan ett par och efter en stund börjar paret att ha sex med varandra. Om jag ska vara helt ärlig begrep jag inte riktigt denna scenen, kanske det enbart är Annas fantasi. Efter scenen med kyparen (Birger Malmsten) ser hon det hon själv längtar efter och vill göra med en man. Om det är på riktigt vet jag inte riktigt hur jag ska tolka det. Anna blir rädd och går ut från lokalen när hon ser att paret håller på.
Sonen Johan upplever jag blir en form av skiljedelare mellan systrarna. När han är i samma rum får systrarna uppföra sig och de är mer tysta mot varandra. När han inte är i rummet kan de tala mer öppet och säga vad de känner för varandra. Den scen som gjorde stort intryck på mig var slutscenen när Anna och sonen Johan sitter på tåget och reser ifrån Ester. Johan tittar på sin mamma Anna och den blicken är helt iskall, enligt mig. Jag tolkar den dels som att han skuldbelägger mamman som lämnar Ester att dö. Dels tolkar jag den lite som att Ester lever vidare i Johan och att det är hennes ögon som betraktar och fördömer Anna. (Samtidigt kan det vara Anna som enbart upplever det.) I slutscenen börjar Johan intressera sig för språk och tar fram en lapp som Ester har givit honom med olika ord. Detta tolkar jag som att han har samma intresse för språk som Ester har. Ester är som sagt översättare och får stå för det talande medan Anna står för det tysta som med gester kommunicerar. Detta är också en intressant kontrast.
Slutligen, filmen är mycket vacker. Det är svårt att sammanfatta filmen då den innehåller så mycket olika detaljer som jag nämnt tidigare. Detta är helt klart min favorit av Bergmans filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar