På sjuksköterskeprogrammet har vi fått en uppgift att läsa en bok som behandlar en sjukdomssituation. Jag valde Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist för jag hade tänkt läsa den när den kom ut, men det blev aldrig av. I regel brukar jag inte läsa den här sortens böcker för jag blir så nedstämd av dem. Jag kommer ihåg när hon insjuknade. Den friska, kloka och trygga nyhetsankaren i Rapport som man hade sett på tv under hela uppväxten plötsligt insjuknade i ALS. Det var hemskt. Bokens titel syftar på hur Lindquist inte längre orkade ro i sin eka. När en person drabbas av ALS är det krafterna i musklerna som plötsligt sviker och vanliga aktiviteter blir mycket svåra att utföra. Eftersom det är en dödlig sjukdom misströstar hon också så klart. Hon ställer sig frågan varför just hon har fått sjukdomen? Hon som har levt så hälsosamt mm. Lindquist förebrår sig själv och menar att hon många gånger har stressat igenom sitt liv, alltid varit igång. Samtidigt uppvisar Lindquist en livsglädje under hela sjukdomsförloppet. Hon är också oerhört tacksam för allt som hon har fått vara med om. Genom hela boken får läsaren se återblickar från Lindquists barndom och att döden på ett sätt alltid varit närarande.
Det som slog mig var att Lindquist var mycket öppen med att tala om döden. Eftersom jag i framtiden kommer att möta dödssjuka patienter är det viktigt att jag vet hur jag ska bemöta dem på ett korrekt sätt. Man ska vara öppen och verkligen låta patienten tala om döden om hen vill det. Det är samtidigt viktigt att man låter patienten få leva ett så värdigt och normalt liv som möjligt. För Lindquist var det viktigt att kunna ta del av litteratur, sina barn, naturen och verkligen får njuta av så vardagliga saker som en måltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar