Ulysses:Del 2: Kapitel 9 (Scylla and Charybdis)
Om jag tyckte det föregående kapitlet var tråkigtät det inget emot detta mycket långa och högdragna kapitel. Detta kapitel är typiskt manligt skulle jag påstå, skrivet på ett typiskt manligt sätt. Episoden utspelar sig på biblioteket i Dublin där, vad jag tror, ett litterärt sällskap sitter och diskuterar västerländsk kanonlitteratur, Goethe, Aristoteles, Platon, Shakespeare, Milton etc. Att behöva läsa detta tjit chattande av pompösa män (osäker på om det förekommer ngn kvinna) är så oerhört tråkigt. Det förekommer en långt orerande om Hamlet och ja...vad ska man säga. Det tillför inget.
Anledningen att kapitlet är så typiskt manligt är för att det förekommer en massa onödig information i det som ofta upprepas i romanen senare, ofta yttrat av just män. En del män (såklart inte Sartre och Camus) tycker att deras språk eller den information de bär på är så himla märkvärdig och att de tror att andra människor är intresserade av det de har att säga. Dessa män tror med andra ord att det de har att säga är av vikt. Man känner igen desssa författare ganska så snabbt för språket är patetiskt dravel paketerat i tegelstensformat som ingen någonsin läser ut på grund av det ärkepeckoral som det utgör. Om detta har att göra med att en del män lider av extrem hybris kan man spekulera vidare i - jag uppmuntrar det.
Jag försökte läsa Per Wästbergs Erik och Margot för några dagar sedan. Det var inte många sidor jag hann med förrän det gick upp för mig att Westerberg var en sådan författare. Andra mer typiska är Ulf Lundell med sin Jack där varje sida är den andra lik. Det verket hade varit ett mästerverk om man hade rationaliserat ned boken till hundra sidor. Då hade den plötsligt blivit vacker.
I nionde sången berättar Odysseus om sin hemfärd från Troja. Han pratar bland annat om Cykloperna, cikonerna och lotofagerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar