Kärlekens samtal av Roland Barthes

Den här litteraturvetenskapliga texten ger en redogörelse för hur kärlek kommer till uttryck på olika sätt, hur den kan yttra sig; vad gör människan under en förälskelse? De symboliska koder Barthes' har kunnat identifiera redogör han för i de olika kapitlen, ett kapitel för varje uttryck uttryck. Lite komiskt är att han har valt att utgå från den klyschigaste kärleksromanen av dem alla: Den unge Werthers lidanden av vår allas Goethe. Typiskt att en manlig litteraturforskare väljer att använda just den här romanen i sitt fastställande av kärlekens uttryck. Det förekommer även andra, men denna står helt klart i fokus.

Nåväl, vad kommer då Barthes fram till? Jag kan inte återge alla kapitel och ingen helhet, utan jag väljer ut de kapitel som jag fann intressanta och som jag själv kunde identifiera mig med. Barthes påtalar i kapitlet: Den ömsesidiga kärleken s. 292, att den älskande kan uppleva ömsesidig kärlek som tråkigare än ojämlik kärlek. Enligt Freud kan detta ha att göra med begäret. Det blir en form av platonisk kärlek för den älskande, nästan som att det behöver finnas en form av motsatsförhållande i en relation för att det ska upplevas som intressant. Är något ömsesidigt blir det samtidigt tråkigt.

Vad kännetecknar kärleken mer än väntan? Jag tror inte det finns någonting annat som bättre definierar kärleken än just väntan. Är detta också en form av begär? De hänger i vilket fall samman tycker jag.

I kapitlet Varför? tas det upp att den älskande ställer sig frågan varför hon inte är älskad av den älskade. Hon lever då i tron på att den älskade egentligen älskar henne, men inte säger det. Detta har Barthes kunnat identifiera hos både Freud och Nietzsche. Freud menar att man fantiserar om det man vill ha eller så som man vill det ska vara.

I Osäkra täcken s. 253, letar den älskande efter tecken som ska visa att den älskade älskar henne. Tycker han om mig eller inte? Hur vanligt är inte detta beteende? Är han intresserad eller inte intresserad? Och det späs på när den älskade svarar otydligt eller fåordigt (Utan svar, s. 238). För att göra lidandet kort, ställer man sig den här frågan, är svaret ofta inte.

Den här texten av Barthes tycker jag ska läsas enskilt om det visar sig att man tycker om texten och tilltalas av innehållet. Om man inte tycker om den, kan man föreslå den till bokcirkeln. Annars - bara läsa den på egen hand och reflektera över det som står. Boken är lite av en ögonöppnare!