Det är så praktiskt att alla psykiska sjukdomar mer eller mindre går att diagnostisera utifrån vissa kriterier som gör att man tydligt ser om man eller patienten lever upp till en psykisk sjukdom, exemplevis ångest, personlighetsstörning, mani, depression, beroende eller tvångssyndrom med mera. Jag har alltid undrat om jag är pyroman, men enligt boken var jag det inte som tur var. Man ska uppnå vissa kriterier utifrån vissa axlar. För pyromani gäller A. Avsiktlig och målmedveten brandanläggelse vid flera tillfällen. B. Inre spänning eller känslomässig upphetsning före handlingen. C. Fascinerad, nyfiken, intresserad eller attraherad av allt som har med bränder att göra (vet mycket om brandredskap, hur de används, hur eldsvådor utvecklas osv). D. Lustkänslor, tillfredsställelse eller lättnad när han eller hon anlägger branden, eller bevittnar eller deltar i släckningsarbetet. Sedan finns det två kriterier till E och F...
Nej jag skojar bara. Jag är totalt ointresserad av eld.
Jag tycker det känns så skönt att veta att det är typ så här psykologerna gör. Diagnosen blir så konkretiserad och det gillar jag. Kriterierna är väl något förenklade, men principerna är desamma.
Boken är rolig att läsa. Det var kul att läsa att Voyerism innebär att man under minst sex månader betraktar en person i upphetsande syfte när personen klär av sig. Personen i fråga är ovetandes om att man betraktar henom. Detta är ju intressant. Med allt porrtittande är vi ju alla voyerister, men eftersom personen man iakttar ska vara ovetandes om iakttagelsen har man ingen sexuell störning. Mycket tillåtande. Jag har även tendenser till trichotillomani eller så är det enbart vanliga tics för jag drar mig ofta i tinninghåret och snurar på det. Min mamma gjorde det också när hon var yngre så jag har ärvt en psykisk liten, liten störning där. Lite kul :)
Längst bak i boken hittar jag försvarsmekanismer d.v.s. psykologiska strategier som vi ägnar oss åt för att bearbeta eller ta oss igenom svåra situationer s.k. coping. Det skyddar oss från ångest och inre påfrestningar, fungerar ofta på ett omedvetet plan. Om jag skulle värdera min egen förmåga skulle jag säga att jag har en hög adaptiv nivå. Detta för att jag ägnar mig åt antecipation, anknytning, altruism till viss del, humor, rättframhet, självreflektion, sublimering och undertryckande. Detta är något alla människor borde göra och ändra sitt tänkande och uppfylla dessa kriterier för att dels må bättre själva och dels få andra människor att må bättre.
Samtidigt är ingen människa perfekt. I mig visas det genom att jag också har en lätt verklighetsförvrängning och då är det omnipotens som jag har. Det är att jag ofta känner mig överlägsen andra människor i fråga om att äta nyttig mat, ha rätt politisk åsikt, reflektera över saker och ting, vara beläst, värna om miljön, klimatplanera både i fråga om transport och matinköp mm, intelektuell, intresserad av samhällsutveckling, alltid höra av sig direkt när någon har sökt mig, inte visa mig ytlig och dum i huvudet, uppföra sig artigt och sofistikerat, konsumerar inte onödiga saker som tär för mycket på miljön, hålla på etiketten. Med andra ord, jag har mycket höga tankar om mig själv och tycker att fler borde vara som jag. Samtidigt frossar även jag munkar ibland. Möter jag människor som yppar något ytligt förlorar jag respekt för personen direkt. De flesta som jag möter tycker jag är idioter som inte reflekterar, bara tänker på/pratar om väskor, inte tänker miljösmart eller på sina hälsa eller så är de egoister som exemplevis skatteplanerar, ibland bara för att tjäna 500 kronor varje månad fast de tjänar över 40 000/månad. Så jag ägnar mig också av nedvärdering av andra i mycket hög grad. Detta får jag naturligtvis jobba med, även om det är mycket svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar