Den grekiska mytologin och värdslitteraturen är ämnen som Gullberg använder sig av mycket i sin diktsamling. Därför krävs det en litterär förkunskap för att nå budskapet, dock går det att uppskatta dikterna för deras litterära estetik samt djupa sensualitet. Huvud, Betraktat är en dikt som står för sig själv utan grekisk mytologi, men det grekiska gör sig ändå påmint i form av "pentelisk" och "hellenistisk". I första strofen vill jag ha det till att det är en döskalle som beskrivs, men då jag tar del av Albatrossen på däcket av Kjell Espmark, är det som beskrivs snarare ett marmorhuvud av en gud. En marmorstaty som aldrig åldras. I sista strofen talar statyn till betraktaren. Vad dessa svarta svalor syftar på är antagligen Tornseglare. De heter Apus på latin från grekiskans ἄπους apous som betyder fotlös. I England har fågeln kallats för djävulsfågel p.g.a. dess svarta utseende och speciella läte.
Huvud, betraktat
Huvud, betraktat
med slipade ögon-
hålor. Ett par tomma
vita fågelbon.
Det krusiga håret
av pentelisk hyacint,
den oförvissnerliga
Alltid tjugo år.
Vemod, hellenistiskt.
Vad vill våren mig?
Öronens fina marmor-
snäckor och en mun:
>> Var flyger mina svarta
svalor? Hör ett susande.
Ge mig dina ögon!
Du som ser på mig. >>
I Rastställe, Famn híttar jag mina favoriter i diktsamlingen. Läs och njut eller känn av sortin.
Ögon, läppar
Ögon som skådade, stora
av undran och innerliga.
Tårar att samla. Kyssar att förlora.
Läppar som vet och kan tiga.
Ditt ansikte
Ditt ansikte går bort och återvänder,
inte på min befallning och din egen,
till ögon i förtvivlan, tomma händer -
frågar jag varifrån, är du förtegen.
Lynnen och stämningar du strök från pannan,
skyar som drog förbi och kom igen -
inte för deras skull blir du en annan:
ditt ansikte har många ansikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar