På spaning efter den tid som flytt: Sodom och Gomorra av Marcel Proust

Då var jag där igen. En tegelsten som skulle plöjas igenom. Dock var det inga problem när man har en sådan makalös roman av författaren Marcel Proust framför sig. Jag köpte Sodom och Gomorra för kanske tre år sedan, men har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Återigen infann sig rädslan av att jag gick in för att läsa ett verk som föregick min litterära och historiska kunskap. Dock visade det sig att det inte var några problem.


Proust är en sådan fantastisk författare vad gäller att beskriva personligheter och att fördjupa sig i vissa ämnen. Han måste också ha varit en god människokännare då han nästan genom tankeläsande kan förmedla vad hans medmänniskor känner samt tolka deras gester till ställningstaganden.

Varje mening i boken är så väl formulerad att de i sig skulle kunna utgöra ett väl användbart citat lämpat för en citatbok. Man kan även påstå att varje mening utgör en poetisk framställning av författarjagets iakttagelse från omvärlden. I och med att sexualitet beskrivs närmare i romanen som de tidigare romanerna i sviten tyvärr varit i avsaknad av, kommer här sida för sida med anspelningar på sex och spetsfundigheter kring ämnet som får mig som läsare att både börja skruva på mig och fnittra tyst för mig själv.
 Citat:

"Men gudar känner omedelbart igen andra gudar, den ena geliken identifierar genast den andre, och på samma sätt hade Jupien genast känt igen monsieur de Charlus". S. 21


"[---] enslingarna. I tron att deras last är ett större undantag än den är, har de dragit sig undan i ensamheten alltifrån den dag då de upptäckte den, efter att länge ha burit på den omedvetet, det vill säga litet längre än andra. Ty ingen kan från början veta om han är homosexuell, poet, snobb eller ond. " S. 32

Flera av karaktärerna som vi har fått möta tidigare visar sig här vara homosexuella, vilket vsar att vi egentligen inte känner de här personera, även fast vi mött dem tidigare. Allting är bara ren, ytlig chimär. Vad som annars föregår romanen är de otaliga baler och middagsbjudningar som vår protagonist ränner på för att bekanta sig med franska societeten i Paris. Det blir i längden en aning tråkigt för att det är just det enda som de tre föregående böckerna handlar om. Jag som läsare vill uppleva något annat nu.