Utspelar sig i en skolsal. Stephen Dedalus håller historielektion för barn om slaget vid Asculum år 279 f.Kr. (Uttrycket pyrrhusseger är hämtat från slaget). I det här kapitlet förekommer en aningen mer av inre monolog (steam of consciousness) som är typiskt för Joyces' litterära språk. Här pendlar tankarna mellan de olika karaktärerna, eleven Armstron med fiskbullar i skolväskan, Dedalus som tänker på Haines, tänker tillbaka på sin tid i Paris, men blir avbruten när eleverna stojar. Med andra ord fortsätter lektionen medan Dedalus tänker på annat. Efter lektionens slut kommer en elev fram till Dedalus för att få hjälp med matematiken. Dedalus ser sig själv i pojken och tänker på att modern måste ha hyst kärlek till barnet...vem syftar han på??? "Min barndom står böjd bredvid mig.", tänker han.
Efter att Stephen hjälpt eleven Cyril Sargent kommer skolans rektor till Dedalus, Mr Deasy, för att ge honom hans lön. Mr Deasy kladrar Dedalus för att inte vara sparsam utan lånar pengar av människor hela tiden. Rektorn är en stolt irländare och han visar fram att han har skrivit en insändare om mul- och klövsjukan som han vill Dedalus publicerar åt honom. De börjar prata politik och judefrågan, paralleller till Shakespeare och handelsmän... Mr Deasy fortsätter mästra och ranka ned på Dedalus medan Dedalus tänker så det knakar.
Citat: "- Räven som begraver sin farmor under en järnek."
Ett annat känt citat från kapitlet ska vara: "Historien, sade Stephen, är en mardröm jag försöker vakna från."
Kingstown Pier.
I andra sången i Odysséen som heter "Tinget på Itaka" förklarar Telemachos att han vill ha ut moderns friare från sin faders hus. Dessa gör narr och motstånd till förslaget. Fortfarande är det Stephen som jag sammankopplar med Telemachos. Den osäkre ynglingen som är trogen, lojal och moralisk. Dock förstår jag inte vad denna skolsal och samtalet med rektorn kan kopplas till andra sången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar