Ulysses: Del 2: Kapitel 6 (Hades)
Kapitlet inleds med att några män, bland annat mr Bloom och mr Dedalus (tror ej det är Stephen utan hans fader) sätter sig i en vagn för att köra till begravningen med likkistan lastad på vagnen. Personerna som bor i husen utmed gatan tittar nyfiket ut genom fönsterna för att se kortegen. Återigen är det en rörelse liksom i förra kapitlet och det är möten som kommenteras av protagonisterna genom färden. Mr Bloom tänker på sin avlidne son Rudy och sin snart fullvuxna dotter Milly. Annars går snacket rappt i vagnen mellan vännerna om ganska vardagliga saker. Antisemitism igen, att Molly har fått engagemang och ska sjunga, resrutten beskrivs ingående mm. Det sker en lite speciell inre monolog när någon i sällskapet tänker att vagnen skulle gjort en för kraftig sväng och kistan skulle åkt av och liket rullat ut... De anländer så småningom till kyrkan där de möter upp änkan Dignam med barn och så genomförs begravningsakten och därefter följer skvaller vid gravsättningen.
Kapitlet är ganska tungt och tråkigt och inre monolog kanske bara är ett finare ord för dagdrömmeri. Döden omtalas i olika former, bland annat nämns Hamlet och Lasaros. Jag kan uppskatta inre monolog, men alla detaljer och namedropping! Det gör mig i alla fall slut. Vad är det för vits med att nämna en massa namn på personer eller platser som inte ens förekommer i boken? Det är förstås paralleller till Odysséen, men herregud! Jag accepterar att det finns de som helt går upp i det här verket och verkligen kan njuta av det. Dock kan jag inte det. Det är invecklat, konstlat, sexistiskt, manschauvinistiskt och samtidigt en ganska äcklig humor som ska verka rolig.
I sjätte sången hittas Odysseus av kungadottern Nausikaa som ska ned till vattnet för att tvätta med sin tjänsteflicka. Hon tar med honom till fadern, men ber honom komma efter pga av skallret som kan komma bland folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar