Ulysses: Del 1: Kapitel 3

Ulysses: Del 1: Kapitel 3 (Proteus)

Kapitlet inleds med en röst, antingen är det en inre monolog till Dedalus eller så är det någon helt annan som havsguden själv, osynlig för människorna. Det talas om diafanan, genomskinlighet - något som inte syns. Eftersom kapitlet anses vara tillägnat en grekisk havsgud Proteus som bor i det föränderliga havet kan det mycket väl vara hans röst som kanske ekar genom Dedalus huvud. Det är nästan så att de innehar en konversation med varandra. Dedalus ligger på stranden och vilar sig och en röst säger till honom att vakna. När Dedalus till slut öppnar ögonen ser han andra människor på stranden, "blekfeta med tårna utåt". Samtidigt funderar han på om han ska gå till sin morbror, men han ångrar sig i och med att han målar upp ett skräckscenario i huvet av vad som skulle hända, bannorna han skulle få över sina enfaldiga ambitioner.

Dedalus står nu upp på stranden och känner sanden under kängorna. Han fortsätter tänka ut olika scenarier som kan tänkas inträffa som han vill undvika. Han tänker tillbaka på sin tid i Paris. Sedan kommer en episod där läsaren får följa vad andra personer tar sig till i just Paris. Dedalus fötter sjunker ned i sanden. Han irriterar sig på en hund som springer p åstranden och får honom att tänka på olika regenter...Sedan kommer hunden tillbaka och Dedalus betraktar hundens ägare på stranden, bestående av ett par. Sedan får man plötsligt följa hudens tankar eller Dedalus tankar om hunden...

Kapitlet är rörigt och därmed mycket speciellt. Läsaren vet inte exakt vem det är som har ordet hela tiden. Ibland är det som havet talar om Dedalus och vill föra honom ut till havet och ta med sig honom ned i djupet.

"Fem famnar där ute. Din far bor djupt, väl famnar fem. Klockan ett, sade han. Hittades drunknad. Högvatten vid Dublins bom. Driver framför sig en hög med grus, solfjäderformade fiskstim, simpla snäckor. Ett lik reser sig saltvitt ur underströmmen, guppar bit för bit, en tumlande tumlare mot land. Där är han. Haka fast honom. Dra. Om än sjunken under vattenspegeln ner. Nu har vi honom. Försiktigt. "

I tredje sången "I Pylos" åker Telemachos till Nestor som rådgör honom att fara till Sparta och besöka Menelaos för att få reda på mer om sin fader. I Joyces kapitel är det sökandet som står i centrum, en frånvarande fader och havet och vad som kan tänkas döljas i det. Stephen mottar röster och i Odysséen är det Telemachos som får röster från gudarna eller från olika väsen som gudarna intar.