Fram tills detta kapitlet har jag hängt med någorlunda i boken, även fast det har varit jättesvårt. I kapitel sju intar romanen en annan form. Här består texten av fragment alla med egen titel. Läsaren får följa spårvagnar, skoputsare, ölkuskar etc. Bloom befinner sig i det här kapitlet också som ska ha in en annons i the Telegraph. Kapitlet är extra svårt att hänga med i anser jag då alla dessa fragment får kapitlet att framstå som hattigt. I kapitlet rådgör Bloom med faktorn på the Telegraph om hur annonsen ska se ut och att det ska vara två nycklar upp i översta hörnet... Även fast nästan alla fragment följer på varandra kronologiskt, är dessa överrubriker mycket ivägen för läsaren och stör flödet. Antagligen något som är hela poängen med kapitlet.
På tidningen (vad jag tror) stöter Bloom ihop med några vänner. Mr, Dedalus d. ä., professor MacHugh, Ned Lambert, J. J. O'Molloy. Dessa börjar skvallra om tidningsbranschen och andra figurer inom den. I en av fragmenten dyker Stephen Dedalus upp igen med mr Deasys insändare om mul- och klövsjukan och så skvaller på det plus lite kvinnohat - "En kvinna förde synden till världen". (Den helige Augustinus.)
Detta är inte roligt att läsa all den här skiten. Jag undrar hur litteraturen var innan Ulysses för romanen ansågs vara mycket speciell i sin karaktär när den kom och så även idag. Ett 1900-talets skönlitterära epos. Jag tycker inte detta är något märkvärdigt. Det är ju enbart skvaller med lite anspelningar på Odysséen.
I sjunde sången går Odysseus fram till fajakernas stad där han vid porten möter Atena i form av en flicka med ett vattenkrus som leder honom till kungen. Odysseus går först fram till drottning Arete och ber henne om hjälp först. Han blir inbjuden och under kvällen talar han om sina öden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar