Bergtagen av Thomas Mann (Die Zaubergberg)

Den här romanen var mycket svår att läsa, tycker jag. Tyvärr upplevde jag den som otroligt tråkig. Den speglar i och för sig tillvaron bra då tiden verkar stå still och läsaren verkligen känner av det. Det ska sägas att för mig är upplevelsen av en bok mycket viktig, precis som när man ser en film eller går på teater gör man det för att bli road, i alla fall distraherad.

De första 200 sidorna är ändå intressanta. Boken inleds med att huvudpersonen Hans Castorp är på väg till Berghofs internationella sanatorium, uppe i bergen där han ska bo i tre veckor. Han ska dels ta igen sig och dels hälsa på sin kusin Joachim Zimssen som bor där uppe sedan några månader tillbaka. Joachim visar det sig är rädd för att komma ned på jorden. Han upplever att tillvaron där uppe är mer än nog.

Hans Castorp är på väg bort från livet "där nere" (på marken). Resan kan liknas som en resa från helvetet till himlen. Vad som sedan sker i romanen är att Hans bor på sanatoriet, umgås med människorna där, återger miljön och olika gästers karaktärer. Gästerna som bor på sanatoriet har många bott där i flera år eller så cirkulerar de mellan olika sanatorier som de bor på. Det verkar som gästerna blir sjukare och mer beroende ju längre de stannar där. Alla blir påtvingade att köpa en termometer så de kan ta tempen flera gånger om dagen och så jämför de sina temperaturer med varandra.

Jag har läst att man kan läsa Bergtagen som en bildningsroman då karaktären utvecklas under sin tid där uppe och genomgår en form av utveckling. Jag tycker att romanen är för tjock och många partier fyller ingen funktion. Mellan allt såsigt mellanspel finns det riktiga intressanta avsnitt som passar för en psykoanalytiker, men jag orkar inte med det. Den största besvikelsen var att den var tråkig. Jag hade en idé att språket skulle vara vackert, men det tyckte jag inte att det var. Jag upplevde att karaktärerna var oföretagsamma och lata. Jag som trodde att jag skulle tycka lika mycket om den som Buddenbrooks.

Några speciella händelser i romanen: Hans stör sig på en gäst som smäller igen glasdörren i matsalen. Hans' föräldrar dog när han var liten och han verkar hela livet ha känt sig icke behövd. Vid ett tillfälle tror han sig se en man som han träffade under skolåren, Prebislav Hippe. Hans lånade ut en penna till honom när de var barn och denna skolpojke var Hans hemligt kär i. Senare i romanen tror han att denna Hippe är Clavdia Chauchat.


Lite ord
Idiosynkrasi: Intensiv motvilja.
Kujonera: att på ett överlägset och nedtryckande sätt behandla en person.
Öda: Slösa
Anemisk: Blodfattig.
Svada: Ordflöde, mångordighet.
Kolerisk: Häftig, hetsig, argsint.
Moribund: Dödsdömd
Pietet: Vördnad
Deciderad: Bestämd
Sine pecunia: utan pengar
Nitälskan: Lidelse
Blamant: Pinsamt

Några karaktärer
Mexikanskan: Dam med svart slöja. Upprepar "tous-les-deux" hela tiden.
Behrens: Hovråd
Dr Krokowski: Assistenten, håller på med självdissektion, 35 år, fet, kort, vill drömtyda och att patienterna upprepar sig för honom.
Fru Stöhr: Hängig och subfebril.
Fru Iltis: Har leverfläckar.
Hermine Kleefeldt: Har pneumothorax och visslar på grund av detta.
Fr. Engelhart: Schweitzare.
Fr. Levi: Den magra.
Herr Settembrini: Italienare, påminner om satan som är på besök i himlen och vill ställa till kaos. (Satana). Fryser, vill att de ska elda, tål ej kyla.
Miss Robinson: Engelskan.