Textasen - om textens njutingar av Roland Barthes

Litteraturteori är något mycket svårt, tycker jag. Jag är nöjd om jag kan utröna med enbart en mening vad jag tror att författaren vill säga. Då har jag på ett sätt hittat kvintessensen och kan applicera det på ett verk. I den här tunna boken anför Barthes sina personliga åsikter om hur språket tillför njutning hos honom. Han menar att texten kan ge upphov till en form av orgasm och samtidigt vara njutningsfull. Ja, vad är då njutningen i en text, frågar jag mig? Det är väl ändå något som är högst subjektivt och ja, det är det enligt Barthes: "vad är detta för mig?" s. 37.

När jag läser en annan passage på s. 56 som lyder såhär: "Mitt i språkens krig kan det finnas fredliga ögonblick och dessa ögonblick är texterna [---]". Här refererar han till fenomenet krig som enligt honom inte enbart innehåller lidande utan även har ljuspunkter. Så även ter sig en text, att glimtarna i texten framträder där läsaren kan njuta av språket. Han jämför det med hur ögat kan skymta någons hud mellan två klädesplagg. Det sker mycket plötsligt och överraskande, jouissance (orgasm).

En annat stycke jag fastande för var på s. 84 när Barthes skriver om vardagen (realismen). Jag läser vid sidan av Textasen, Den blå tvålen av Sara Danius om realismens tillkomst i litteraturen. Barthes ställer sig frågan vad de obetydliga detaljerna har att göra i romanerna överhuvudtaget? Han ger inget direkt svar mer än att detaljerna trots allt verkar vara nödvändiga för förståelsen av texten.

Som kvinna gör jag min egna feministiska tolkning. Jag skulle väl säga att Barthes, som så många andra män gör, fokuserar på sex - allting handlar om sex; titta bara på dagens kultursamhälle i Sverige idag maj 2018 med kulturprofilen, akademiledamöter som ger skamliga förslag på flygplan etc. Barthes talar om sig själv och den njutning hans kropp finner i att läsa något som kroppen finner njutbart, att förställa sig själv som individ. Skulle en kvinna skriva så här? Jag har inte hittat en text där en kvinnlig litteraturvetare behandlar läslusten så "ingående" som Barthes gör. 

Bokens Glossarium: Ordförteckning

Synkretism: Religionsblandning.
Topik: Separat del av huvudsatsen. Framhäver det som satsen handlar om.
Eretism: Sjukligt stegrad retbarhet.
Jaget: Självbevarelsen (enligt Freud). 
Konformism: Rättning efter omgivningens normer.
Idiolekt: Sätt att uttrycka sig i tal, skrift och kroppsspråk.
Fading: Avtagande.
Sokratisk ironi: Form av ironi som går ut på att jag är tyst och framstår som ovetande när en person bredvid mig maler och ser sig som expert på området. Då avslöjar jag honom genom motfrågor som gör att han avslöjas.
Reversibel: Omkastbar.
Diskurs: Samtal.
Transformering: Övergång.
Truism :Självklar sanning, banalitet, självklarhet.
Hegemoni: Ledande ställning.
Dialektik: Konsten att argumentera.
Transmutation: När ett grundämne eller en isotop omvandlas till ett annat grundämne eller en annan isotop som ex. vid en kärnreaktion.
Frigid: Asexuell, känslokall.
Brio: Eld, glöd.
Idiom: Dialekt.
Mimesis: Avbild, imitation.
Vulgata: Första översättningen av bibeln till latin.
Sonora: Klingande.
Konvenans: Anständighet, det passande, god ton.
Filolog: Lingvist.
Asyndeton: Sammanfogning av satser; jag kom, jag såg, jag segrade.
Neuros: Fixering, fobi, psykisk störning.
Atopi: Ärftlig störning som medför ökad risk för allergiska reaktioner.
Anakolut: Brist på grammatiskt sammanhang.
Hedonism: Njutningsfilosofi.
Nemesis: Vedergällning.
Polemisk: Stridbar, aggressiv.
Anakronism: Otidsenligt.
Tmesis: Inom lingvistiken när ett ord delas i två delar för att i mitten sätta in en ett nytt ord eller ändelse. ex. Abso-fucking-lutely.
Prosaisk: Vardaglig.
Impertinens: Påflugenhet.
Synkope: Bortfalla av vokal, svimning (medicinsk term).
Romanesk: Romantisk, överspänd, känslosam.
Fint: Knep, bluff.
Semiologi: Teckens och symbolers natur.
Antipatisk: Obehaglig, fientlig.
Irreducibel: Omöjlig att förenkla.
Aspiration: Strävan, önskan, utsugning av vätska (medicinskt).
Isotropisk: Likartad.
Affirmation: Bekräftelse.
Cerebral: Förståndsmässig, hörande till hjärnan.
Metonymi: Namnbyte, Bryssel istället för EU, Vatikanen istället för påven.
Frenesi: Ursinne, raseri.