Coupland måste ha tagit till sig av kritiken han fick från boken Worst. Person. Ever. för den här boken, Player One, var jättebra! Nu är det Coupland på högsta nivå, precis så som han brukar vara. Tyvärr blir det lite för mycket upprepning av tidigare teman, även rena meningar, som finns i tidigare böcker. Huvudämnet i Player One skulle jag säga är "tid". Första meningen i romanen lyder: "Karen likes crossword puzzles because they make time pass quickly." s. 1. Även ämnen som apokalyps och tvivlande står i fokus. Det kretsar kring personerna Karen, Rick, Luke och Rachel. Varje kapitel handlar om en av dem och så går det runt mellan varje. Det finns kapitel där en karaktär som kallar sig Player One uttalar sig. Player One fungerar som ett orakel som förutspår vad som kommer hända i nästa kapitel. (Karaktären Player One visar sig senare vara Rachel. Det är samma namn som hon använder som internetavatar.) Hon är den karaktär som är som mest intressant. Min första tanke var faktiskt att jag trodde att hon var en robot då hon beskrivs som det av de andra karaktärerna. Detta skulle då kunnat ha varit Couplands sätt att visa en framtid där robotar är en del av vardagen. Nu visar det sig dock att Rachel är en människa, men lite Aspergers syndrom. Hon påminner om Saga Norén i Bron; förstår inte ironi, skämt, känner sig inte som andra etc.
Dessa fyra personer stöter ihop med varandra i en bar på ett flygplatshotell. Det som sker när alla är samlade där, är att oljepriset går upp och detta medför att världen utanför rasar samman. De fyra personerna ser ett stort svampmoln stiga upp en kilometer bort. Deras telefoner slutar att fungera, TV:n slutar sända och dejten till Karen, Warren, blir skjuten och dör. Hur exakt det går till får man inte reda på. Rachel tror att det kan ha varit ett sammanträffande eller en orsak och verkan med explosionen längre bort eller terrorister, anarkister eller en oljedepå som sköt iväg.
En prickskytt dyker plötsligt upp utifrån och hotar med att skjuta dem om han inte blir insläppt i huset där de fyra har täppt till alla dörrar och fönster för att inte få in rök. Karen, Rick, Luke och Rachel ber personen "snypern" kasta in sitt vapen till dem och sedan blir han insläppt. De binder dock fast honom när det visar sig att han har dödat en livsstilsguru, Leslie Freemont, vilket snypern visar genom att kasta fram skalpen från gurun. Boken slutar med att allt kaos klingar av och Rachel/Player One förutser att allting kommer att återgå till det normala.
Coupland har ju sin speciella realism han bygger upp sina böcker med, extremt otroliga händelser som skulle kunna inträffa i verkligheten = "Couplandrealism". Samtidigt är alla hans böcker mycket filosofiska och behandlar existentiella ämnen. Språket är lättare att förstå jämfört med exempelvis Worst. Person. Ever. som var mer flackig. I Player One finns det dialog, men mycket av handlingen är återgivning och resonerande. Texten är sprängfylld av citat, något som Coupland använder mycket av i sina romaner. Man skulle kunna säga att det finns aforismer lite här och där. Jag tyckte boken var läsvärd och jag tyckte att den var spännande.
Citat:
"A good book or song kidnaps your interior voice and does all the driving." s. 13.
Enligt Andrew Tate är Douglas Coupland är en samtidsförfattare och betraktare. Han mixar det kanoniska med det oförväntade (Tate, 2007.) Han skriver om det postmoderna samhället där de nya generationerna inte kan se hur samhället fungerade innan TV:s och internets tid. Coupland behandlar konsumtionssamhället och dess efterverkningar - det som blir över av det, soporna. Sopor och saker som blir över är ett viktigt tema i Couplands böcker och så även rymden och religion är teman som återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar