Worst. Person. Ever. av Douglas Coupland

Jag har läst de flesta romaner och novellsamlingar av Douglas Coupland. Den här romanen handlar om Raymond Gunt, en avdankad kameraman/TV-personlighet som får ett erbjudande av sin exfru Fiona, att åka till ön Kiribati i stilla havet och filma en realityserie. Med sig ska han ha en assistent och Raymond raggar upp uteliggaren Neal som tidigare klått upp Raymond efter ett ordbråk. Därefter åker de från Storbritannien till Los Angeles, vidare till Hawaii och fram och tillbaka tills de når den lilla ön Kiribati. Det sker en massa saker i boken som inte är helt realistiska. Det är "couplandrealism". Vad jag menar med couplandrealism är att Coupland aldrig skriver om orealistiska saker som tomtar, troll och drakar - inget fantasy-aktigt. Couplands realism är extrema saker som faktiskt skulle kunna inträffa i verkligheten. Ta ett exempel i boken där karaktärerna är med om att den amerikanska militären släpper en atombomb i stilla havet. Dessa människor bara råkar få vara med om. Detta är typiskt couplandrealism. I andra böcker av Coupland inträffar det skolskjutningar (Hej Nostradamus), att personer hamnar i självvald koma för att senare vakna upp (Girlfriend in a coma) eller att en person råkar överleva en flygplanskrasch för att gå där ifrån som om inget hade hänt och låtsas vara död för att se hur familjen reagerar (Miss Wyoming.)

Jag kan inte säga att jag tyckte att Wost. Person. Ever. var bra. Jag njöt inte av att läsa den, ingen orgasm precis, någonstans! (Barthes) Det roar mig dock att läsa en kanadensisk författare som anses vara kult. De första böckerna av Coupland var faktiskt riktigt bra, men de senare som inbegriper Worst. Person. Ever., Generation A och jPod kan jag inte direkt säga var särskilt bra. Allting är dock relativt.

Coupland är i botten konstnär och hans böcker liknar ingen annan västerländsk författare, enligt mig. Han är en författare som skildrar populärkulturen i sina verk samt globaliseringen, tekniken, internet, etcetera. Han är en mondial författare som hör hemma överallt. Även om jag själv har svårt att direkt ta till mig det han skriver tycker jag att det är otroligt intressant och jag inbillar mig att Vancouver måste vara en otroligt inspirerande stad att bo i.

En av mina favoritböcker av honom är Elinor Rigby som i sin kronologi hoppar såpass mycket att hela historien känns helt otrolig. Även i denna boken inträffar en couplandrealistisk händelse med att huvudpersonen Liz Dunn hittar vad hon tror är en nedfallen, liten meteorit som hon stoppar på sig. När hon besöker en flygplats avger "meteoriten" radioaktivitet som får hela flygplatsen att sluta fungera. Det visar sig vara en bit av radioaktivt avfall och ingen meteorit. Alla familjer är psykotiska är också mycket rolig. Finns en scen där en familjemedlem skjuter en annan familjemedlem av misstag.