Den blå tvålen av Sara Danius

Det var första boken som jag läste av Danius. Det är välskrivet och mycket tydligt i sin framställning, vilket gör att även personer som inte känner till realismen samt verken/romanerna, kan ta till sig av innehållet på ett lättöverskådligt sätt. Danius belyser detaljernas intågande i litteraturen som inträffade under första hälften av 1800-talet. Det realistiska sättet att framställa omvärlden innefattar en stor detaljrikedom för att beskriva verkligheten så väl som möjligt. Ju fler detaljer som finns, ju mer trovärdigt blir berättelsen och det känns som om läsaren själv är på plats. Danius talar om the visual och the visible. The visual är påhittat, sett från någon annans pespektiv. The visible är renodlat och består av det faktiska som existerar rakt upp och ned. Det handlar om att förmedla sinnlig närvaro. Hur blir någonting realistiskt? Jo, det handlar om att inte försköna.

Danius fokuserar på tre författare, kända för att skildra realismen; Balzac, Flaubert och Stendhal. Jag tycker att boken är som bäst i början då Danius talar ganska så allmänt om ämnet. Vad gestaltas och med vems perspektiv? Dock kommer jag på under läsandets gång, att man ska nog vara ganska så väl beläst vad gäller dessa författare och man framförallt ska vara intresserad av alla detaljerna i böckerna. I alla fall ha dem ganska så färskt i minnet. Jag valde att dela upp läsandet av Danius bok och läste vissa delar/kapitel när andan föll på. Jag har läst en roman av Balzac, Pappa Goriot och av Flaubert har jag läst Madame Bovary och November. De två första verken var en del av kurslitteraturen i litteraturvetenskap B. Stendhals Svart och rött återstår. (Jag skulle en gång till att låna den på bibblan, men när jag såg tjockleken valde jag att vänta tills jag kände mig mer redo.)

Vad är då "den blå tvålen"? Det är en obetydlig detalj i ett rum hos en tjänsteflicka i en novell av Flaubert, "Ett enkelt hjärta". Realismen ville visa hur världen verkligen var och inte försköna den. Det inbegriper även att det fula får ta plats i litteraturen. Man kan säga att litteraturen och konsten slutar upp med retuscherandet av skavankerna.

Samtidigt ligger ju realismen mycket nära impressionismen som skildrar världen ofta ögonblicksmässigt, på sekunden, ljuset reflektioner etcetera och samtidigt realistiskt på ett sätt, exempelvis "Absinthe" av Edgar Degas. Samtidigt finns argumentet att impressionismen snarare är en återbild av hur just den enskilda konstnären, individen, ser sin omvärld. I realismen är det mer så här och så här är det, inget inlindat. Därför vill inte Danius jämföra författarnas verk med impressionistiskt måleri. Det är en exakthet som realismen strävar efter i språket och inget annat.