The Wellness Syndrome av Carl Cederström & Andre Spicer

Folkhälsa är ett stort intresse hos mig, vilket är ett område där det behövs göras mer på. Boken är en uppgörelse med må-bra-hysterin och den genomskådar hälsotrender samt attityder i samhället rörande mat, lycka och träning. Författarna ställer sig frågan varför vi ägnar oss så mycket tid åt att må konstant bra och hur vi genom träning och dieter tror att vi uppnår lycka och välbehag, medan vi snarare upplever det motsatta, obehag och stress över att leva upp till något vi inte kan.

I inledningen tar författarna upp filosofens Sartres livsstil och han minsann inte brydde om vad han stoppade i sig, precis som att vissa individer bör bli ursäktade för att kunna prestera. God hälsa idag anses vara en moralisk skyldighet, att kroppen uppvisar en bravad av att du klarar av att äta nyttig mat och att träna. Detta går ibland för långt och människor blir träningsmissbrukare och går in i väggen för att de vill vara så duktiga och sunda hela tiden.

Författarna utgår från flera perspektiv, från politikers, psykologers till kockars och dietisters idéer kring livsstil. Ståndpunkten är redan given, låt människor leva sina liv utan inblandning från staten, inget storebrorssamhälle utan liberalism. Detta sägs inte rent ut, författarna försöker hålla sig neutrala, men det går inte. I slutsatsen skriver de att arbetslösa och diskriminerade grupper inte har möjlighet att påverka det som sker runt om dem, bostad, arbete, lön med mera och att denna oförmåga att styra vad som händer i sina liv har effekt på livsstilen. (Det stämmer såklart. Fetma är vanligast i den ekonomiska underklassen. Har du en lön under 20 000 i Sverige kan du få ut runt 16-17 000 efter skatt. Efter alla stående utgifter är det inte mycket som blir kvar och det finns inte pengar nog att spara till ett växthus, sätta in pengar på barnens sparkonto eller köpa hus. Det tvingar även människor (mestadels kvinnor) in i förhållanden för att det är för fattigt att bo själv. Man fyller då sitt liv med skräpmat för det är det man har råd med.)

Tyvärr är verkligenheten katastrofal. Det går inte att bara ge upp och ascceptera sin kropp och det man känner för att stoppa i sig. Alla människor har ett ansvar och detta ansvar blir större i en välfärdsstats som Sveirges där vi alla bidrar till skola, vård och omsorg. Hälften av Sveriges befolkning beräknas vara överviktiga och 15 % av dessa är barn och ungdomar. Att hälften av Sveriges befolkning är överviktiga är fruktansvärt och det kostar samhället otroligt mycket pengar. De patienter jag själv möter i vården är två grupper, dels äldre människor över 65 och dels missbrukare, drog- som matmissbrukare. Antingen är man så att säga pensionär eller så är man där för att man inte har skött sig, blivit fet, varit utomlands, ätit rå kyckling, fått antibiotika och väl hemma får personen clostridium difficile-magsjuka. Sjukvården kostar för mycket för att vi har för många sjuka i Sverige idag. En av fem som besöker en vårdcentral vill ha utskrivet psykofarmaka dessutom. Vi är feta och vi mår psykiskt dåligt.

Spannet mellan att frivilligt fylla i en hälsodeklaration och införa sex timmars arbetsdag (höja löner för lågavlönade) är mycket brett, m.a.o. det finns saker man kan arbeta med. Jag tycker att vi måste införa obligatorisk hälsodeklaration på sjukhus för exakt alla patienter. Detta för att göra människor mer medvetna om hur de lever sina liv. Det skulle tvinga alla som söker vård att konfronteras med sin livsstil och faktsikt få talat med om sina problem med senare uppföljning. Enklast hade varit att införa privata sjukförsäkringar så att alla betalar för sin egen vård, men det är inte så solidariskt för de som är fattiga. Tyvärr gör inget politiskt parti någonting i Sverige ordentligt för att förbättra folkhälsan, detta för att inte förlora potentiella väljare och göra sig impopulära. Det är synd att vårt storebrorssamhälle är borta. Per-Albin Hansson-socialismen skulle aldrig tillåtit detta.