Liftarens guide till galaxen del 1 av Douglas Adams

Det har varit ett bra bokloppisår, det kan man i alla fall inte klaga på. Jag väljer att skriva om första delen i Liftaren, annars kommer det bli en för lång bokrecension som ingen orkar ta sig igenom.

Den första delen i Liftarens guide till galaxen heter just Liftaren guide till galaxen - mycket fyndigt. Ibland när man läser vissa böcker tänker jag att författaren inte kan ha varit vid sina sinnens fulla bruk, att ingen logik finns bakom verket. Det upplevde jag när jag läste Alice i underlandet, på sätt och vis även i De dömdas ö och så även nu när jag läser Liftarens guide till galaxen. Jag har aldrig läst science fiction förut så jag vet inte vad jag ska förvänta mig mer än rymdvarelser och materia som flyter ihop med mera.

Arthur Dent är en jordlig människa, alltså en helt vanlig människa, som blir räddad av rymdvarelsen Ford Prefect precis när jorden ska gå under. Ford har tyvärr blivit fast på jorden i 50 år, lite längre än han planerade. Ford skriver på en form av uppslagsverk för en tidning eller dylikt i rymden som heter Liftarens Guide till Galaxen. Tillsammans med Ford förs Arthur Dent ut i rymden på olika äventyr.

Romanen är kultklassad, vilket jag kan förstå för den skrevs 1979 och var först i sitt slag. Dock kan jag inte finna romanen underhållande, bara tröttsam, jobbig och på sätt och vis tråkig. Jag tycker att Adams har misslyckats. Jag tänker mig att om man vill skriva om rymden och hur det skulle vara på en annan planet etcetera, borde inte fantasierna och idéerna sträcka sig längre? Det förekommer alldeles för mycket jordliga ting i romanen för att man ska känna någon tjusning. Det är precis som om vi är kvar på jorden, trots att den har blivit bortkokad för att ge utrymme för en hypergalaktisk expressled genom stjärnsystemet. Exempelvis, på planeten Damogran finns det en ö som heter "Frankrike", varför? "Regeringsspindel" är ett annat fenomen som förekommer. Jag vet inte om det är resultatet av usel översättning eller om det är en direkt översättning. Ett rymdskepp som förekommer heter: "Hjärtat av Guld". Det är för tråkigt! Varför använda sig av namn och ting som vi redan känner till? Varför kommer Adams inte på någonting nytt om han nu vill skildra rymden eller framtiden? Jorden är enligt Ford en obetydlig plats som inte har så stor betydelse för resten av rymden. Dock förekommer det en slags språkfisk, "babelfisk". Sätter man in den i örat kan man förstå andra språk. Namnet babelfisk avslöjar att jorden kanske kan ha haft en större betydelse ute i rymden trots allt. Sedan tänker jag, är det kanske Arthurs tolkningar läsaren får ta del av och att det är hans liknelser vi får berättade för oss? Eller värst av allt, har jag lyckats dekonstruera texten och sett Adams bristningar som författare?

Jag finner att humorn i romanen kan uppfattas som lyckad, men som science fiction - nej. Detta skulle ha kunnat bli så mycket bättre om Adams struntat i allt rymdtrams och valt en mer realistisk bana. Han refererar ju till hur mycket som helst som går att finna på jorden. Han anspelar ju på allt på jorden! Shakespeare, Carroll och Descartes är några av de författare som jag ser refereras till i texten. Det finns en annan författare som heter Douglas Coupland som är en kultförfattare från Kanada. Samma sorts humor återfinns i båda av dessa författares verk, men Couplands (flesta) berättelser är realistiska. Jag föredrar Coupland. Liftaren får man läsa för humorns skull och inget annat är jag rädd.