Den här boken av Hermansson har jag velat läsa så länge och nu äntligen har jag gjort det och Gud vad jag tyckte om den! Alla måste läsa den för den är så spännande och välskriven. Hermanssons språk är jättebra!
Protagonisten är flickan Ulrika som under sina unga år tillbringade sommarloven i familjens sommarstuga i Göteborgs skärgård. I närheten där de bor finns en annan familj från Stockholm. Det är en kulturell familj, båda föräldrarna är journalister och de har fyra barn och de utstrålar något mystiskt och exotiskt, tycker Ulrika och hon liknar sig med dem. Ulrika och Moa som är ena dottern från de mystiska familjen blir vänner och tillbringar tiden med varandra under somrarna. Allting är frid och fröjd då en sommar då Moas familj bott en tid i Indien och adopterat en liten, indisk flicka som de döpt till Maja.
Maja växer upp, men det som är speciellt med henne är att hon inte ger ifrån sig några ord. Hon lär sig inte tala. Hon verkar förstå vad man säger till henne, men hon kan inte kommunicera tillbaka i tal.
På andra sidan av deras ö, på fastlandet bor det en kvinna som heter Kristina. Hon har blivit utsläppt från psyket och bor i en liten fiskarstuga som komunnen tillhandahåller. Kristina tycker om att vara för sig själv och plocka saker som hon tittar i naturen och göra konstverk av dem. Hon köper sig en kanot som hon paddlar omkring med och en dag vid strandkanten träffar hon på ett litet indiskt flickebarn...
Berättelsen är mystisk och den här formen att skriva och utforma en text är mycket behagligt för den ger läsaren en möjlighet att själv resonera sig fram till en tänkbar teori. Det är skönt när inte allting är förutbestämt och självklart. Alla som läser den har sin syn på Maja och varför hon är som hon är och varför det går som det går. Själv tror jag att Maja inte kände sig tillräckligt älskad. Hon blev bara en docka för familjen att hålla på med, få dem att tycka att de gjorde en uppoffring när de adopterade henne. Samtidigt var hon kanske det barnet som Kristina aldrig fick...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar