Den här berättelsen är inte lika intressant som Lolita, men den behandlar samma tema: ung kvinna - äldre man.
En äldre man, Albinus, blir förälskad i en ung, vacker och naiv flicka som heter Margot. Albinus lämnar sin familj för henne. Berättelsen är full av intriger och det är en historia som det finns så många av. Romanen är mycket kort och Nabokov sammanfattar hela romanen i de första meningarna av boken och läsaren vet därmed vad som är att vänta.
Albinus gör vad som helst för Margot. Han blir förblindad av kärleken till henne och ser inte hennes brister, besinningslösa upptåg och knasiga idéer. Bokstavligt talat blir han till och med blind i slutet av boken då han råkar ut för en bilolycka där han slår i huvudet och får en blödning på synenerven.
Margot som kommer från fattiga förhållanden och som under hela uppväxten blivit utnyttjad, gör vad hon kan för att komma över pengar och luxuösa saker. I slutet av boken skjuter Albinus Margot i och med ett utbrott av ilska riktat mot henne då han fått reda på att hon utnyttjat honom och varit otrogen med en annan man.
Slutstycket av boken är ganska roligt då författaren gör ett intressant knep som man hittar ibland i vissa romaner, han beskriver rummet som en studiekuliss och spelar på verklighet och fantasi. Då filmen tar upp Margots skådespelardrömmar blir hela berättelsen i slutet därmed enbart som ett filmiskt slut. Originaltitlen heter Camera Obscura vilket är mycket passande och den kom ut år 1933 i Paris flera år innan Lolita.
Jag tycker nog den här romanen har sin speciella betydelse, nämligen som Nabokovs rysare. Det finns en sällsam grymhet och svärta i stilen.
SvaraRadera