Nja, egentligen är detta något som jag borde tycka om i språkväg. Språket flyter ut. Det är flackande, oavslutade meningar, allting består av korta fragment utsvävande tankar och reflektioner. Påminner om Cărtărescu, men jag tycker inte att det är lika bra. Däremot är detta det bästa jag har läst på länge av en amerikan. Språket känns nytt och mer i Europeisk anda, mer friare från konventioner.
Citat:
"Vågor kan lösas upp till en utsaga om oföränderlig form. Det säger sig självt att de luckar mot din haka medan du fortfarande beskriver farorna med torra land, efter att ha älskat det så länge."
Stilen ovan är hela boken full av. Tyvärr känner jag inte riktigt så mycket för detta. Det är ibland för abstrakt. Ibland blir det så djupt och flummigt att jag inte förstår ens det lyrika i språket. Som exempelvis citat:
"Bara tillsammans med en kropp blir en skugga begriplig."
Det är vackert, men inte tillräckligt för mig. Dock, för att vara en Amerikansk författare är detta mycket unikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar