Sammarbete med fluga av Lydia Davis: En av de bättre Amerikanska författarna jag läst. Språket är bra, även om jag inte själv kan njuta av det. Davis blandar poesi och prosa om vartannat. Språket är mjukt och känns personligt. Novellerna och dikterna berör vardagens bestyr.
Antipoder av David Malouf: Jag tror jag har blivit mycket kräsen angående litteratur. Man tycker inte om allting.
Varthän skall jag vandra av John Ashbery: Jo men detta var bra och vackert. Inte så att jag supergillar det, men jag kan uppskatta sättet han skriver på, mycket vackert. Dikterna är mycket motsägelsefulla och det gör det roligt. Ibland kan man nästan tycka att de är sarkastiska eller ironiska, men samtidigt mycket besjälning av litteraturen till något djupare vilket är fint utfört.
Livet är ett i vinden vacklande hus av Sirkka Turkka: Helt underbart språk. Man känner sig hemma. Jag brukar skriva om en härlig, igenkänning som kan infinna sig, precis så är det med detta författares dikter.
Oskulden av Ian McEwan: Vanlig berättarprosa.
Löparna av Olga Tokarczuk: Vanlig berättarprosa.
Livet utan masker av Maryse Condé: Vanlig berättarprosa.
3 x av César Aira: Bokens form är det mest intressanta. Språket är vanlig berättarprosa.
Kärleksmåltiden : noveller, korta berättelser och sagor av Michel Tournier: Inget speciellt.
Meteorerna av Michel Tournier: Traditionell berättarprosa.
Satantango av László Krasznahorkai: Mycket intressant språk. Det är levande på grund av alla ljud som förekommer i boken. Många bra författare från Ungern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar