Lite fler författare

Det är svårt att hitta en lista över vilka författare som är kandidater till Nobelpriset i litteratur. Den senaste källan jag har att förhålla mig till är Braodds lista. Dock är den långt från tillförlitlig då det står med författare på den som jag absolut inte hoppas får Nobelpriset i litteratur, som exempelvis E  L James som skrev Fifty Shades-triologon.


Men jag fortsätter med andra författare på listan och checkar av dem och här kommer lite lättare kommentarer av verk från några av dem. Detta är ju mina åsikter, tänk på det.


1. Olustens år av Dacia Maraini (Italien): Bra språk och intressant handling. Intressanta karaktärer som kräver närläsning.


2. Kyssen av Merethe Lindstrøm (Belgien): Intressant historia, kräver närläsning för att förstå karaktärerna vilket är bra. Språket ganska vanlig berättarstil, men bra!


3. Den tysta flickan av Peter Høeg (Danmark): Vanlig berättarprosa, men mycket intressant och mystisk handling! Själv tycker jag mycket om Kvinnan och apan.


4. I andras skönhet av Adam Zagajewski (Polen): Bra språk - poetiskt. Definitivt värd ett Nobelpris skulle jag säga.


5. Rain av Don Paterson (UK): Inget speciellt.


6. Älskaren av A. B. Yehoshua (Israel): Maffigt språk som jag inte får ut något djupare utav.


7. Lenins kyssar av Yan Lianke (Kina): Nja, språket är bra, men för maffigt att det bara blir obegripligt att läsa. En del i censuren kanske. Tyvärr inget jag finner njurbart.


8. En hare på Aldergrove av Paul Muldoon (Irland): Från och till några bra dikter, men inget unikt.

9. Lek för själar av Bei Dao (Kina): Riktigt, riktigt bra! Underbar känsla som infinner sig när man läser det här! Definitivt Nobelpris!

10. Babelstornet av A. S. Byatt (UK): Mycket fullpackad med text. Något mellan nytt och gammalt. Mycket personuppradning som gör en förvirrad. Metaberättelser förekommer. Blandade stilar. (Påminner om Ulysses.) Inte min stil direkt. Finner inget djupare med den här boken. Den här sortens litteratur tror jag är på upphällning. De fyller ingen funktion längre. Folk orkar inte lägga sig och hålla på med en tegelsten som aldrig tar slut när det finns serier att titta på. Då måste boken i så fall vara extra unikt och det finner jag inte att denna är.

11. Jag ska älska en sten av António Lobo Antunes (Portugal): Bra språk, mycket okonventionellt där realism och tanke blandas i meningarna och skapar lite annorlunda proportioner, men dock blir det lite hackigt och någon finare flöde möts läsaren inte av, men visst. Det är bra.

12. Amnesia av Peter Carey (Australien): Vet inte ens varför den här författaren står med på Braodds lista.