Ariel, åh! Alla bli lika betagna! Det är underbart! Vad mer ska man säga? Läs! Jag förstår varför alla pratar om Sylvia Plath. Vad hade hon åstadkommit om hon hade levt idag? Mycket! Jag tror att om man gillar Kents musik så gillar man Plath. Deras texter är likartade med hennes dikter.
Glaskupan handlar om den unga kvinnan Esther Greenwood som fått ett stipendium att under en tid i New York göra praktik på en modetidning tillsammans med en massa andra kvinnor som också fått tilldelade sig stipendium från sina skolor. Språket är bra och är intelligent, men det finns synism insprängt lite här och var. Vi får inte veta så mycket om Esther. Vid något tillfälle på sidan 12 låter det som om Esther har en dotter, men det diskuteras inte närmare. Det står "klippte jag av platsjöstjärnan från solglasögonenfodralet, så att lillan kunde leka med den." Kan kanske får se det här stycket som en del av när skovet av sjukdomen tar vid. Esther omtalar tiden i New York emellanåt som något som skett i dåtid varmed man kan ana att hon ser tillbaka.
Vad jag tänkte på när jag läste boken var att jag inte var säker påom tiden i New York är på riktigt eller om Esther gått in i sig själv och fått någon form av psykos. Vid ett tillfälle på det kvinnliga hotellet i New York hamnar hon i ett psykotiskt tillstånd och en hotellsjuksköterska tar hand om henne.
Esther reser senare tillbaka till Boston och nu tar sjukdomen över och hon träffar läkare och pratar med sin mamma hur hn ska göra med allting. Esther resonerar kring sin sjukdom på ett ganska klart sätt. Upplägget med New York var bra, men sedan blev handlingen lite platt bär hon kom tillbaka hem igen. Hon blir sedermer inlagd på mentalsjukhus, vilket man förstår tidigt är oundvikligt.
Glaskupan handlar om den unga kvinnan Esther Greenwood som fått ett stipendium att under en tid i New York göra praktik på en modetidning tillsammans med en massa andra kvinnor som också fått tilldelade sig stipendium från sina skolor. Språket är bra och är intelligent, men det finns synism insprängt lite här och var. Vi får inte veta så mycket om Esther. Vid något tillfälle på sidan 12 låter det som om Esther har en dotter, men det diskuteras inte närmare. Det står "klippte jag av platsjöstjärnan från solglasögonenfodralet, så att lillan kunde leka med den." Kan kanske får se det här stycket som en del av när skovet av sjukdomen tar vid. Esther omtalar tiden i New York emellanåt som något som skett i dåtid varmed man kan ana att hon ser tillbaka.
Vad jag tänkte på när jag läste boken var att jag inte var säker påom tiden i New York är på riktigt eller om Esther gått in i sig själv och fått någon form av psykos. Vid ett tillfälle på det kvinnliga hotellet i New York hamnar hon i ett psykotiskt tillstånd och en hotellsjuksköterska tar hand om henne.
Esther reser senare tillbaka till Boston och nu tar sjukdomen över och hon träffar läkare och pratar med sin mamma hur hn ska göra med allting. Esther resonerar kring sin sjukdom på ett ganska klart sätt. Upplägget med New York var bra, men sedan blev handlingen lite platt bär hon kom tillbaka hem igen. Hon blir sedermer inlagd på mentalsjukhus, vilket man förstår tidigt är oundvikligt.
Boken är skriven år 1953 och det framgår genom att Plath refererar till makarna Rosenbergs avrättning i elektriska stolen på grund av att de var komministiska spioner. Vid en närläsning av romanen framträder episoder som får läsaren att ana om allting är på riktigt eller låtsas eller om sjukdomen börjar. Vid ett tillfälle är Esther ute på restaurang och äter med de andra stipediaterna i New York. Esther får en tallrik med kaviar och den sista skeden "slickar hon ren". Jag vet inte om det har blivit något fel med översättnignen eller om Esther verkligen slickar rent skeden. Författaren kanske ville förmedla en bild av Esther som ohyfsad eller återigen att sjukdomen tar vid genom att visa hur Esther emellanåt har ett avvikande beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar