Kallocain av Karin Boye

Detta är fjärde gången jag läser Kallocain. Först läste jag den på egen hand i tonåren, sedan på litt.kursen, därefter i bokcirkel och nu i den nya bokcirkeln. Jag gillade den första gången jag läste den, men nu tycker jag bara att den är ganska så tråkig. Jag vet inte om det beror på att jag kan handlingen. Jag försöker leta efter detaljer som jag inte lade märke till förra gången, men tyvärr upplever jag den enbart som mer långdragen. Jag har alltid varit otålig och tycker om när saker och ting går fort, men jag måste har förvärrats för jag tycker att denna bok är enormt sölig och trist.

Leo Kall, kemist i kemistaden nr. 4, kommer på ett sanningsserum som får personer i "sovjetliknande" staten att försäga sig om vad de anser om staten och samhället. Ingen person visar sig vara i tanken riktigt trogen sitt samhälle. Serumet testas på olika försökspersoner, Leo Kall blir kallad av överheten att fortsätta  med ytterligare tester av sitt medel.

Leo Kalls chef heter Rissen. Leo har fått för sig att hans egen fru Linda är honom otrogen med Rissen. Leo och Linda träffas inte så ofta. Personerna har inget eget privatliv. De verkar jobba jämt och när de är lediga går de på middagar i partiet eller andra sorters tillställningar. Allt för staten så att säga.

Över hundra sidor i boken beskriver Leo Kalls framtagande och testförsök på serumet. Det blir ganska så tröttsamt att läsa om. Jag vill veta mer om relationen till Linda, barnen, honom själv. Är han själv en så perfekt medborgare som han själv menar att han är. Leo är en produkt av det samhället han lever i, misstänksam, kan inte lita på någon, existerar inte för sig själv utan enbart för att tjäna staten. Det är ganska hemskt.

Vad Leo till slut gör är att han injicerar kallocainet i sin fru Linda för att få reda på om hon haft en affär med hans chef Rissen och om hon älskar honom. Det visade sig att detta inte stämde helt så Linda berättar att hon verkligen hatar sin make som precis gjorde detta mot henne. Vad som senare händer är att Leo anmäler Rissen för förräderi mot staten el. om det var otro... Boken slutar med att en uppgiven Leo Kall går på gatorna och blir tillfångatagen av fallskärmsjägare. Han skriver ned sin historia och blir satt i fängelse/en cell och vet inte vad som hände med hans hem, fru, barn och arbete. Vad som hände var  att en annan stat kidnappade Leo (eller så intog de hela kemistaden 4 - svårt att säga) för i slutet får vi ta del av en skrivelse från en censor som i det meddelar att denne Leo Kall minsann kom från en stat icke föredömlig deras egen.

Så vad Boye menar är att om vi som läsare skulle uppfatta "Staten" i boken Kallocain såsom hemsk och sovjetisk, så finns det en ännu värre utanför denna, eller?